Första boken ”En kvinnas straff” fångade min uppmärksamhet, men den var snudd på för tragisk och grym för mig. Trots att det bitvis kändes så, gick det inte att sluta läsa och jag tänker att det är bra att det känns så mycket som det gör. Det är bra att påminnas om hur det var för kvinnor på den tiden och hur lite betydelse kvinnor hade.
När jag läste andra boken ”Uppbrottet” blev jag ordentligt fast. Man fortsätter följa olika personer i släkten, framför allt Edla som flyttar från torpet till staden med sin man. Det är en ljusare historia, men den fortsätter lyfta kvinnohistoria och vad kvinnor fått kämpa med.
Tredje boken ”Vägen dit” kastade jag mig över och det är den jag tycker mest om. I den får man följa Anna som emigrerade till Amerika. Hon hamnar först som hembiträde hos en förmögen familj i Chicago. Det blir inte riktigt som hon föreställt sig. Liksom de tidigare två är det en engagerande läsning.
Det har varit fantastiskt att få följa kvinnorna i böckerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar