Våra förlorade hjärtan av Celeste Ng

Det är en stark läsning som känns obehagligt nära. Det känns som att det kan hända. Att det inte är långt borta eller orimligt. Det gör att man ryser när man läser boken. En fantastisk dystopi med andra ord. 

Det påminner också om orimligheter som hänt i historien och händer idag. Barn som skiljs från sina föräldrar. Böcker som förbjuds och bränns för att de anses farliga. Människor som jagas för att de protesterar mot saker de tycker är fel och andra som blir rädda för att säga minsta lilla som kan uppfattas fel.

Boken handlar om ett USA där en kris har lett till införandet av strikta lagar. Allt för att värna om den amerikanska kulturen och se till att det är fred och välstånd. Det är Kina som man ger skulden för krisen och medborgare av asiatiskt ursprung får det tufft i samhället. Bird bor med sin pappa efter att hans mamma blivit tvungen att gå under jorden. Plötsligt en dag får Bird ett brev av sin mamma med en teckning av katter.

Ytterligare en sak som gör att boken är så bra är att relationerna är fint beskrivna, till exempel pappan och  Bird, Bird och hans vän och Bird och hans mamma.

Dessutom måste man ju älska hur biblioteken har en stor roll i berättelsen. Det gör ju att mitt boktokiga hjärta slår lite extra hårt.

Utgiven av @albertbonniersforlag

Andromeda av Therese Boman

Andromeda är elegant skriven. Det finns många formuleringar som man vill spara på. Varje ord känns genomtänkt och övervägt. Det är lågmält och stämningsfullt.

Romanen utspelar sig på ett förlag. Förlagschef Gunnar och praktikanten Sofie (som sedan blir anställd) förenas över kärleken till den fina litteraturen. Men var går gränsen för vänskap och förälskelse? Vad är det de har?

Detransition baby av Torrey Peters

Det här är en bok som jag behövt fundera över. 

Jag höll på att lägga ifrån mig den för gott, när jag läste början på boken. Det inledande hårda klimatet i att vara, att uttrycka sig, framför allt när det gäller sexualitet hade jag svårt för. Det var lite för mörkt för mig. Det påverkade min uppfattning om bokens ena huvudperson Reese. Jag höll på att stänga dörren till henne. 

Men det ändrades. Både det hårda klimatet, men också min uppfattning om Reese. Liksom de andra två karaktärerna, Ames och Katrina. Det är en del av vad som är gör den här boken. Man ändrar genom bokens gång vad man tycker och tänker kring huvudpersonerna, precis som det är med riktiga människor. Karaktärerna är lite trassliga, men det bidrar till att de känns mer levande och äkta.

Jag är med andra ord glad att jag inte la ifrån mig boken. Framför allt för att genom att läsa boken får jag på sätt och vis gå i transkvinnors skor och får även en aning inblick om hur det är göra en detransition. Det virvlar runt tankar i mitt huvud kring detta, men även kring bokens andra tema: mödra-/föräldraskap. 

Berättelsen kom inte alltid lätt för mig och kanske därför är mer värdefull. Som vit CIS-kvinna är den en viktig lärdom. Jag är tacksam över läsningen av denna bok.

Livbärarna av Ina Rosvall

Det här är ett guldkorn.

Jag fastnade direkt i denna dystopiska berättelse om en framtid där man inte föder barn som nu, utan man bokar en tid för att plocka ut fostret från livmodern och plantera det i en livskapsel, en sorts konstgjord livmoder. Detta för att det ska vara säkrare för mamman och för fostret. Dessutom kan man se lättare om det är något fel på fostret. Det är också en tid då det är viktigt att det är jämställt. Mannen ska vara lika delaktig.

Huvudpersonen Mia har inga tankar på att göra annat förrän hon blir gravid. Hon känner plötsligt starkt att hon vill föda naturligt, men det är inte accepterat av samhället. Det är inte olagligt men det blir svårare och svårare att göra. Läkare kan till och med förlora sin legitimation om de hjälper till vid en födsel. De flesta personer kan inte inte förstå varför man skulle vilja utsätta både sig och fostret för detta. Därför åker Mia i största hemlighet till en gård där det finns en jordemor som hjälper sådana som henne, som vill föda naturligt. Ingen får veta var gården ligger. Allt måste ske i hemlighet.

Jisses vad många tankar den startade när jag läste den och vad den fortfarande får mig att fundera. Det finns så många lager och tolkningar att göra. Och som en bra dystopi får författaren mig att se att detta skulle kunna hända. Det känns inte orimligt med en sådan framtid, om än en vansinnig sådan. Om man kan införa befängda abortlagar, så varför skulle man inte kunna gå längre om tekniken tillåter. Jag funderar över vad det skulle detta leda till och vilken sorts samhälle vi skulle få.

Ina Rosvall har med andra ord skrivit en berättelse som gör att det händer saker i mig som läsare. Det tycker jag om.

Vi möts på Sheerwater av Kristan Higgins

Det är en riktigt underbar sommar-roman! Jag föll direkt!

Det är ingen sockersöt feelgoodroman, utan en med ett djup. Det finns en komplexitet hos människorna, som gör att jag fastnar och inte kan sluta läsa. Författaren har skrivit en berättelse med relationer, som blir riktigt intressanta.

Handlingen låter enkel när man berättar om den. Emma London och hennes farmor har inte haft kontakt sedan hennes farmor kastade ut Emma när hon blev gravid som tonåring. Men nu har farmodern blivit svårt sjuk och vill att Emma ska komma tillbaka över sommaren. Farmodern har ett enormt modeimperium och en stor herrgård i Sheerwater och hon lockar Emma med att Emmas dotter får ärva om de kommer. 

Det är lätt att tro att man vet precis hur det kommer bli och hur det kommer sluta. Men tji får man. Det uppskattar jag den för. Det blir så mycket bättre på det sättet.

Jag njöt av läsningen och önskar jag kunde läsa den igen för första gången.

Babetta av Nina Wähä

Det är en fängslande berättelse om en vänskap, som är skev och balanserar på besatthetens gräns. Den utspelar sig en varm sommar i en lyxvilla på Franska rivieran, dit skådespelerskan Lo lyckas locka dit sin gamla vän Katja från teaterlinjen på gymnasiet. Lo lyckades bli filmstjärna medan Katja arbetar på café och studerar filmvetenskap.

Nina Wähä formulerar sina meningar så att jag älskar att läsa dem. Meningarnas uppbyggnad ger ett flyt och en lätthet. Det är väldigt filmiskt.

I berättelsen finns även utdrag ur filmen Babetta, som var Los genombrott. Jag får erkänna att jag ofta glömde bort att filmen inte finns på riktigt, så trovärdigt var det upplagt och beskrivet. Alla filmreferenser gjorde sitt till. Det väckte ett sug efter att se filmen.

Boken tilltalar mig med sitt berättarperspektiv som skevar. Den obehagliga känslan man får när man läser med allt som skaver.

Äpplet faller inte av Liane Moriarty

Lianne Moriarty är skicklig på att skriva psykologiska draman med komplexa familjerelationer.

I ”Äpplet faller inte” vävs ett komplicerat nät med ledtrådar och händelser, där allt ändras precis när man tror man har en idé om hur allt är. Vad har egentligen hänt när 60-åriga Joy plötsligt försvunnit med bara ett osammanhängande sms som ledtråd.

Med andra ord är det en mycket intressant berättelse, som jag läser med glädje. Det var också roligt att få följa med i tennisvärlden. Det möter man inte ofta, så det blev också intresseväckande. Däremot kunde hon har skippat pandemi-delen på slutet, för den delen känns inte relevant.

Hur som helst är det ytterligare en bra bok av författaren, som har gett en härlig lässtund. 

100 år med Lenni och Margot

Vilken fantastisk berättelse! Skratt och gråt blandas. Ja, det blir många känslor när jag läser. Jag förälskar mig i huvudpersonerna och jag är helt tagen av berättelsen. Den tog mig med storm.

Boken handlar om dödssjuka 17-åriga Lenni bor på terminalvårdsavdelningen på sjukhuset. Hon möter den 83-åriga Margot på sjukhusets konstterapigrupp. De blir vänner och bestämmer sig för att måla 100 tavlor, som berättar om deras liv. En tavla för varje år de levt.

Tack vare historien man får höra kring varje tavla, så kommer man Lenni och Margot nära. Deras vänskap är så fin. Det är även Lennis vänskap med prästen Arthur. Lenni är en väldigt speciell karaktär, som man inte kan annat än älska. Jag kommer sakna henne.

Det är en otroligt vackert skriven berättelse. Jag slås av hur levande den är. Fastän det bara är början på året så är jag säker på att jag kommer räkna denna som en av årets bästa böcker 2022.

En engelsk romans av Niina Miro

Boken innehåller en ovanlig kombination. Romantik och gotiskt mysterium blandas med litteraturhistoriska referenser, vilket gör att nörden i mig bara myser.

Att vara med huvudpersonen Nora gör mig lätt till sinnes. Hennes kärlek till det engelska smittar av sig, liksom hennes passion för litteratur inspirerar. Det mystiska försvinnande hon inte kan låta bli att undersöka, kan jag inte heller låta bli att läsa om. Allt detta gör att man haft en riktigt mysig lässtund, när man stänger boken.

Det handlar om Nora som bor i Finland och är en anglofil. När hon får en inbjudan till sin systers bröllop i Oxford tackar hon motvilligt ja. Hon är rädd för att bli besviken om hon åker dit. När hon kommer dit njuter hon av allt, men hon kommer också ett mystiskt försvinnande på spåren. 

Hennakonstnären av Alka Joshi

Det finns många ord som skulle kunna beskriva denna roman. De tre ord som kommer först till mig är färgstark, levande och gripande. 

Man får en verkligt fängslande berättelse, som gör novembermörkret ljusare. Med det menar jag inte att berättelsen var bara ljus och glad, för den har sin svärta och sitt mörker eftersom det är en kamp för huvudpersonen. Dock lyser den upp. Författaren porträtterar livfullt, varmt och trollbindande Indien. Ett Indien som jag motvilligt lämnar, trots de vedermödor huvudperson behöver utstå. 

Sanningen kommer om natten av Mhairi McFarlane

”Sanningen kommer om natten” är som en påse full med plockgodis. Det finns lite av allt. Värme och humor blandas med sorgliga passager. Det är både vänskap och kärlek i berättelsen, men framför allt tänkvärdhet. Det är en finfin läsning i höstrusket.

Boken handlar om fyra vänner som hållit ihop sedan tonåren. De är nu kring trettio och träffas varje torsdag för pub-quiz. Så händer något som förändrar deras liv och deras relationer.

Ljudet av fötter av Sara Lövestam

Mina ögon glittrar lite extra efter att ha läst denna bok. Precis som tidigare har Sara Lövestam skrivit en berättelse som jag lever mig in i och vars karaktärer och livsöden verkligen intresserar mig. Jag funderar mycket över vad man ärver från föräldrar, genom generationer. Jag tänker på barnlängtan och hur svårt det är när det inte vill sig. Även hur orättvist livet kan vara. 

Att Sara Lövestam dessutom är så skicklig med språket gör att jag njuter när jag läser. Det är fyndigt, välformulerat och träffande.

De fyra vindarna av Kristin Hannah

Åh, vilken berättelse. Den förkroppsligar det som jag älskar med böcker. Att jag får gå i någon annans skor och lära mig nya saker som jag förstår på ett helt annat sätt efter läsningen.

Författaren är makalös på att skildra livet under depressionen för alla som kom från de delar av Amerika som hade problem med torka och sandstormar. Kristin Hannah skrev så att jag kände sanden leta sig in i minsta por. Jag kände också in i märg och ben vilken kamp livet var för de som kallades okies.

Före läsningen visste jag inget om Texas och sandstormarna eller om bomullsfälten under depressionen. Men nu vet jag desto mer och förståelsen för den här tiden får ringar på vattnet till nutid. 

Dungen av Rachel Mohlin

Berättelsen berör mig så mycket att jag behöver ta paus när jag läser. Det händer inte ofta kan jag säga, men med denna bok blir det omöjligt att läsa hela på en gång - fast jag vill.

Nu låter det kanske som att boken är bara mörker, men så är det inte. Det finns även en humor i den, som lyser upp. Liksom språket. Det är inlevelsefullt skrivet och fängslande.

Det handlar om Adina som växt upp i en liten by med en ensamstående mamma. Adina försöker att undvika att tänka på tiden de tillhörde en sträng frikyrkoförsamling och något som hände då. Men plötsligt står hennes barndomsvän, som hon inte träffat sedan dess, utanför dörren. 

Tusen månar av Sebastian Barry

Människans värsta och bästa sidor kommer fram i denna vackert berättade historia. 

Berättaren är unga Winona (som egentligen heter Ojunjintka) från Lakota-stammen. Hon har växt upp hos soldaterna Thomas McNulty och John Cole på deras gård. De har gett henne en utbildning och behandlar henne som deras egen dotter.

Vid den här tiden (1870-talet) kan man som amerikansk ursprungsbefolkning bli ihjälslagen för minsta fel. Som Winona själv säger: ”Kanske glodde någon förlupen bonddräng på en och såg den mörka hyn och det svarta håret och tyckte sig ha rätt att slå en och sparka på en. Ingen skulle hindra honom. Inte ens sheriffen. Det var inget brott att slå en indian, inte alls.”. Winona är med om något som får henne att förstå att hon måste ta kontroll av sin tillvaro.

Det är en hjärtskärande berättelse, men inte bara. Det finns hjärtevärmande passager, till exempel Winonas varma och vidsynta beskrivning av kärleken mellan John och Thomas samt deras kärlek till henne.

Tusen månar är en fristående fortsättning på Dagar utan slut.

Sommar i strandhuset av Veronica Henry

Det är så ljuvligt att läsa boken.

Jag kan se sanddynerna framför mig, känna brisen mot min hud. Jag känner doften från havet och ser det karaktärsfulla strandhuset framför mig. Lika glasklart dyker personerna upp en efter en. Robyn och hennes familj. 

Jag engagerar mig i deras liv. I bröllopsplanerna och Robyns vånda över den låda hon fick i 18-års present. Jag är med i de beslut som tas, de känslor som väcks och allt som händer.

Det är inte undra på att Veronica Henry är en av mina absoluta favoriter bland feelgoodförfattare.

Mellan raderna av Johanna Schreiber

En berättelse som utspelar sig i förlagsvärlden - det kan ju inte bli bättre för en bokälskare. Speciellt när man utför det så bra som Johanna Schreiber. Hennes karaktärer är engagerande, relationsbiten likaså. Förlagsvärlden skildras träffsäkert och så realistiskt att man glömmer att Schantz förlag inte finns på riktigt.

Författaren får in mycket i sin roman och det känns aktuellt, modernt och fräscht. Och visst är det så att man kan inte låta bli att gissa vilka författare som gömmer sig bakom namnen. Det här är en måste-serie att läsa och följa.

Som natten av David Ärlemalm

Återigen har David Ärlemalm skildrat karaktärer i samhällets botten. Han gör det trovärdigt och drar läsaren ner till 20-åriga Asynjas liv och verklighet. Vi ser allt med hennes ögon, med pojkvännens drogaffärer som gpr snett och destruktiviteten som omger henne, Det är en mörk berättelse som skaver och gör ont i mig, precis som den ska skava eftersom det finns alltför många som lever det här livet.

Det är som sagt mycket mörker i berättelsen, men det finns också ljus och värme. Kärleken mellan Asynja och hennes 4-månader gamla dotter Snäckan är fin. Detaljerna i vänskapsskildringarna mellan Asynja och Gisela berör mig.

Jag kan inte låta bli att imponeras över hur hantverket bidrar till upplevelsen av samhällets baksida, genom de korthuggna meningarna. Även språket är tonsäkert ner i minsta detalj. Det blir en läsupplevelse som stannar kvar.

Hoppets tåg av Viola Ardone

När man öppnar boken kliver man i den 7-årige Amerigos  liv. Hans mamma skickar honom med tåget till Bologna tillsammans med många andra barn, vars familjer har det mycket svårt i Syditalien efter andra världskriget. 

Författaren målar skickligt upp den här tidens Italien, så läsaren kan se det genom pojkens ögon. Det är en berörande berättelse om utsatthet och att vara tudelad. En berättelse som stannar i läsaren.

Utgiven av Norstedts förlag 

Nomineras till Årets bok 2021.

Flickan som fick en röst av Abi Daré

Lika färgglad som omslaget, lika färgsprakande och livfull är berättelsen. Man behöver inte läsa många sidor förrän man inser att man läser något riktigt bra. 

Huvudpersonens röst är tydlig. Hur hon pratar och hur hon uttrycker sig känns realistiskt och gör att man kommer djupare in i berättelsen.

Jag tar den 14-åriga Adunni till mitt hjärta med hennes drömmar för framtiden och hennes önskan om utbildning. Jag följer henne när hon blir såld till en äldre man för att bli hans hustru nummer tre. När hon rymmer för att hon inte kan stanna. Det är en historia som ger ett fyrverkeri av känslor. Det är helt klart en favorit.