Människans värsta och bästa sidor kommer fram i denna vackert berättade historia.
Berättaren är unga Winona (som egentligen heter Ojunjintka) från Lakota-stammen. Hon har växt upp hos soldaterna Thomas McNulty och John Cole på deras gård. De har gett henne en utbildning och behandlar henne som deras egen dotter.
Vid den här tiden (1870-talet) kan man som amerikansk ursprungsbefolkning bli ihjälslagen för minsta fel. Som Winona själv säger: ”Kanske glodde någon förlupen bonddräng på en och såg den mörka hyn och det svarta håret och tyckte sig ha rätt att slå en och sparka på en. Ingen skulle hindra honom. Inte ens sheriffen. Det var inget brott att slå en indian, inte alls.”. Winona är med om något som får henne att förstå att hon måste ta kontroll av sin tillvaro.
Det är en hjärtskärande berättelse, men inte bara. Det finns hjärtevärmande passager, till exempel Winonas varma och vidsynta beskrivning av kärleken mellan John och Thomas samt deras kärlek till henne.
Tusen månar är en fristående fortsättning på Dagar utan slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar