Det går inte undgå att bli sugen på att besöka en skånsk vingård när man läser boken. Miljöerna är med andra ord helt underbara och väl beskrivna. Men hur fantastisk vingården än ser ut, så skulle den inte vara något utan de härliga personer som bor där. Som tur är så finns det personer i boken som ger vingårdens dess själ.
Men det är inte bara mysigt läsning. Som vanligt lyckas författaren på ett bra sätt väva in svärta i sin berättelse. Det handlar om förlamande sorg och att hitta sig själv i den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar