Det här är ett guldkorn.
Jag fastnade direkt i denna dystopiska berättelse om en framtid där man inte föder barn som nu, utan man bokar en tid för att plocka ut fostret från livmodern och plantera det i en livskapsel, en sorts konstgjord livmoder. Detta för att det ska vara säkrare för mamman och för fostret. Dessutom kan man se lättare om det är något fel på fostret. Det är också en tid då det är viktigt att det är jämställt. Mannen ska vara lika delaktig.
Huvudpersonen Mia har inga tankar på att göra annat förrän hon blir gravid. Hon känner plötsligt starkt att hon vill föda naturligt, men det är inte accepterat av samhället. Det är inte olagligt men det blir svårare och svårare att göra. Läkare kan till och med förlora sin legitimation om de hjälper till vid en födsel. De flesta personer kan inte inte förstå varför man skulle vilja utsätta både sig och fostret för detta. Därför åker Mia i största hemlighet till en gård där det finns en jordemor som hjälper sådana som henne, som vill föda naturligt. Ingen får veta var gården ligger. Allt måste ske i hemlighet.
Jisses vad många tankar den startade när jag läste den och vad den fortfarande får mig att fundera. Det finns så många lager och tolkningar att göra. Och som en bra dystopi får författaren mig att se att detta skulle kunna hända. Det känns inte orimligt med en sådan framtid, om än en vansinnig sådan. Om man kan införa befängda abortlagar, så varför skulle man inte kunna gå längre om tekniken tillåter. Jag funderar över vad det skulle detta leda till och vilken sorts samhälle vi skulle få.
Ina Rosvall har med andra ord skrivit en berättelse som gör att det händer saker i mig som läsare. Det tycker jag om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar