Har du upplevt det? Vet du vad jag pratar om? Vilken bok har du känt så med?
söndag 10 april 2011
Dagens fundering: För plågsamt att läsa?
Har du upplevt det? Vet du vad jag pratar om? Vilken bok har du känt så med?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
17 kommentarer:
I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam. Handlar om pedofili...gick knappt att läsa vissa delar samtidigt som man var tvungen att fortsätta för att få veta att det skulle ta slut
Det finns många sådana böcker (och filmer). American Psycho till exempel, en fantastiskt skriven bok, men shit vad jobbig att läsa. Men det är ju det som det handlar om - att beröra genom gestaltning - både när det gäller det som är positivt och det som är negativt. Tänk om all litteratur bara vara "positiv", vad platt det skulle vara. Livet är ju inte sådant, därför tror jag att vi behöver litteratur som kan spegla olika saker, även det som är jobbigt.
Lyssnar ju nu på Molnfri bombnatt och det känns precis så. På något sätt känns det konstigt att slänga sig i solstolen (en var dag som denna) med en glas saft och lyssna på den. Det är så mycket ångest och lidande i den att jag nästan får dåligt samvete för att jag har det bra. Jag kan dock inte för mitt liv sluta lyssna och det är ett gott betyg =)
På sätt och vis. Jag har en förmåga att fastna i jobbigt böcker där barn far illa. Det är så hemskt men ändå fortsätter man att läsa och hoppas på ett lyckligt slut.
Utrensning gav mig just de känslorna, jag läste ut den, den var bra men vissa delar fick jag nästan tvinga mig igenom...
Jag förstår precis vad du menar. Jag har känt så för ett fåtal böcker och jag tror aldrig jag kommer läsa dem igen, hur bra de än var. Den allra starkaste var Selma Lagerlöfs Bannlyst, som jag mådde riktigt dåligt över både när jag läste den och lång tid efteråt. Jag ville faktiskt inte ta upp en bok på tre veckor.
Jag är säkert inte först (eller sist för den delen) men jag har precis nominerat dig till Forma Books Blog Award.
Du kan ladda ner loggan att pryda din blogg med, om du vill:
http://www.formabooks.se/just-nu/forma-books-blog-award/nominera/
Trevlig söndagskväll önskar Karin
Färskt i minnet är några grymma scener från De fattiga i Lodz. Hade jag läst boken så hade jag säkert skummat mig igenom dem, men nu lyssnade jag och då var det svårt att värja sig. Brr, jag ryser nu när jag tänker på det....
Yarden som jag precis har läst gav mig obehagliga känslor.En tragisk barndom och om hur barn far illa. Jag tycker oftast att det beror på vilken sinnesstämning man själv befinner sig i som avgör hur jobbigt det är att läsa vissa böcker.
Jag kände så när jag läste Fågelbovägen 32. Den kändes i både kropp och själ, men kunde inte sluta... Karin Alvtegens böcker brukar kunna ha den effekten på mig också.
Jag har en del, men en som jag inte kunnat läsa än är Rosario är död av Majgull Axelsson. Bara jag läste baksidestexten så knöt det sig i magen, handlar om en flicka som är i samma ålder som min yngsta dotter är i och nääää, det går inte. Men jag har sagt att jag SKA läsa den någon dag.
Böcker, böcker, böcker: Det var precis den som gjorde att jag började att fundera över detta. Fast jag har ju läst andra böcker med som det känns så här med.
evalinn: Det har du rätt i!
boktagen: Ja, det är verkligen ett gott betyg! DEt är en bra bok!
Lotta: Det är de värsta böckerna!
Eli: nej, man läser inte om en sådan bok!
Karin: Tack underbara du!Jag blev verkligen så glad för det. Mös hela kvällen igår!!!
Vicky: Då vet jag vad som komma ska!
bokstödet: Visst spelar humöret in!
Kakan: Bra uttryckt... både i kropp och själ!
Annica: En del böcker får man spara. Jag har också några sådana.
"När blodsbanden brister" av Hanna Svensson.
Det var en sån bok för mig. Den var jobbig att läsa. Jag blev så upprörd att jag bara kunde läsa några sidor åt gången. Sen var jag tvungen att lägga ifrån mig den o gå därifrån. Och fortsätta några dagar senare.
Men den var helt klart värd att läsa!
Jag har flera mammakompisar som säger samma sak; det gör ont att läsa om barn som far illa. Jag har inga barn och är inte lika känslig men det är klart att det är jobbigt att läsa till exempel Att springa av Maria Sveland som jag nyss gjort.
Johanna Renling: Känner så igen det där med att lägga undan och ta upp och så lägga undan igen
Ylva: Jag trodde inte att jag skulle bli mer känslig, men det har jag definitivt blivit!
Jag sträckläser såna böcker. Älskar dem! Samtidigt pratar jag väldigt mycket med maken om just dessa böcker, som för att ventilera alla upprörda känslor som måste ut för att ta mig vidare i boken. JAg har kommit fram till att dessa böcker är en nödvändighet för mig för att konstatera att min trasiga uppväxt inte är så hemsk egentligen. Det finns de som har det värre....
vantsleepmustread: Man behöver verkligen prata om sådana böcker! Det tycker jag med! Omöjligt att inte göra det!
Skicka en kommentar