-~-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-~
Titel: Summan av dagarna
Författare: Isabel Allende
Antal sidor: 354Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-301859-1
I boken Till alla mammor skriver 16 kända svenska kvinnor om mammarollen. Det är bland annat Katarina Janouch, Amelia Adamo, Carina Rydberg samt Ann Södelund som skrivit texter som handlar om deras egna mammor eller om att själv vara mamma. Det är allt från sorgen att ha en mamma som är trasig till hyllning av sin mamma. Det är rörande och jag tyckte om att läsa boken.
Trots att jag har höööögar med olästa böcker (just det högar och då har jag inte räknat in de som står i bokhyllan) så är jag så nyfiken just nu på vad andra läser. När jag var på biblioteket idag för att låna en bok som jag inte kunnat hitta i bokhandeln, så gick jag till hyllan med återlämnade böcker. Man hittar så mycket intressant där. Det är som om böcker blir så mycket mer intressanta för att någon annan just läst dem. Varför är det så?
När jag läser en bok brukar jag ofta fundera på om jag vill vara huvudpersonen eller inte. När jag var liten och läste Anne på Grönkulla ville jag vara henne. Jag tyckte hon var så härlig! Hon hade en fantasi som var underbar. Som vuxen så är det inte många huvudpersoner som jag vill vara så där odelat. Jag vill vara dem till en viss del, leva vissa delar av deras liv. I Stieg Larssons Millenium triologin skulle jag vilja vara Lisbeth Salander. Jag vill också vara ett datageni och hacker! I Jan Mårtensons böcker skulle jag vilja vara Johan Homan. Han verkar så tillfreds med livet och njuter så av god mat och vin. Skulle också vilja vara huvudpersonen Andrea i Djävulen bär Prada. Hon lever ett sådant annorlunda liv än mig. Ellie i En liten hattaffär på hörnet för att hon kan skapa dessa underbara hattar och för att hon har hittat sin passion i livet.
Egentligen borde man aldrig stressläsa, men ibland blir det så i alla fall. När man har lånat en bok som man måste lämna igen och som man ändå vill läsa klart! En bokcirkelbok som man väntat för länge med att läsa. Vad anledningen än är, så blir det så ibland för mig. Jag måste läsa ännu snabbare än vanligt! Som tur är läser jag snabbt och kan läsa supersnabbt om det behövs. Men det är just det att det supersnabba läsningsläget är inte lika mysigt. Det ger inte samma läsupplevelse, som mitt vanliga läsläge. Jag blir så arg på mig själv när jag om och om igen gör samma misstag att vänta för länge med läsningen. På lördag ska jag ha läst en bok till bokcirkeln. Den här gången ska jag INTE vänta till lördagsmorgon med att öppna boken. Helst inte heller vänta till fredag. Den här gången ska jag läsa den snart... hmmm... inte ikväll. För då har jag lovat bort mig till en annan bok. Men snart...
Jag är lite sur att jag inte hittade denna bok när jag var gravid, för jag vet att jag skulle verkligen ha tyckt om att läsa den då. Fast den är bra även efteråt. Det är kul att läsa författarens dagbok från tiden hon var gravid. Vissa saker känner man igen från när man själv var gravid första gången. Boken är lättläst och underhållande!
En satir om livet med familj i villa i förorten med statushets och inredningsmani. Den manliga huvudpersonen är trött på det liv dom lever. Han vänstrar och är rädd för upptäckt men slutar ändå inte. Han blir arg på att hans dotter inte får vara med sina gamla vänner och det är starten till att han börjar hitta på spratt mot sina grannar.