handlar också om en treåring som kidnappats i Grekland.
var lugn avslappningsmusik och bara jag se boken blir jag alldeles lugn och harmonisk. Men jag brukar inte så ofta lyssna på musik när jag läser. Jag vet inte riktigt varför. Fast om det är för trallvänlig musik är det nog risk att jag tappar lite av min koncentration. Hur är det för er? Lyssnar ni på musik medan ni läser? Tycker ni att det kan förhöja läsupplevelsen eller distraherar det? Har ni tips på någon bra läsmusik?
serie. Den kommer ut i mars.
magiska världen. Jag hade velat vara den som skrev Da Vinci koden. Tänk att få så många människor att vallfärda till platser som beskrivs i boken. Tala om att inspirera. Jag hade velat vara den som skrev Stolthet och fördom. Att skriva en sådan bok som fortfarande läses av så många, en klassiker. Att skriva om starka kvinnor i en tid då det inte var en självklarhet. Jag skulle verkligen också velat vara den som skrev Sagan om ringen. Tänk vilken fantasi och att hitta på ett eget språk! Wow! Det finns många fler böcker som jag hade velat vara den som skrev, bland annat Häxan och lejonet men jag slutar här.
och stickar. Det handlar om dessa kvinnor, men även om kvinnans dotter som hon har uppfostrat på egen hand. Och pappan som plötsligt dyker upp i bilden. Lite klichéartad och smörig men ändå helt okej. Det är en sån där härlig mysig avkopplingsbok!
pärmar. Så har jag en annan bokhylla där det är mest barnböcker (mina gamla kittyböcker osv) . Fast där har jag även satt in pocketböcker eftersom ett hyllplan är så lämpligt för det. I en annan bokhylla har jag kokböcker längst ner. Olästa böcker på ett hyllplan, lexikon på ett hyllplan och så har min man sina kursböcker på ett hyllplan. I ytterligare en annan bokhylla har jag ett hyllplan där jag samlat ihop mina favoritböcker. Så finns det fler hyllplan med t ex trädgårdsböcker, handböcker av olika slag. Men summan av kardemumman är att jag sorter mina böcker efter vilken sort de är. Någon ytterligare sortering hinner jag inte med just nu. Jag är bara glad att de står i bokhyllan och inte på mitt skrivbord. Ett tag hade jag böckerna på sätt och vis färgsorterat (mina skräckböcker och hriminalböcker var mörka och fick stå för sig medan kärleksromanerna var mer färgglada och fick står tillsammans) och ett tag hade jag alla böcker bokstavssorterat efter författare. Men inte längre.
hos mig än böcker som jag läst som vuxen. Eller är det bara att man hade bättre minne som barn? De böcker som jag minns att jag tyckte om som barn har ett rosa skimmer över sig. Det är det mer sällan att vuxenböcker har. Det är fler barnböcker som jag bara måste ha kvar i min bokhylla än vuxenböcker. Är det ett bevis att de böckerna var en större läsupplevelse för mig? Eller är det bara det faktum att barndomens saker är så nostaligiska att man gärna bevarar dem för att på något sätt återuppleva barndomen eller kanske mer bestämt vissa känslor från barndomen. Några böcker som gör mig alldeles varm i hjärtat bara av att se dem är Kalle och chokladfabriken, Narnia-serien, Mio min mio, Det blåser på månen samt Alfons Åberg-böckerna.
negrer... vilket gör att man märker att boken inte är skriven i nutid. Afrikas män och kvinnor skildras som vildar och djur. Inte har man heller höga tankar om kvinnor i boken. Det är en intressant bok. En mörk bok med en otäck stämning där de vita kolonisatörerna skildras som giriga män som roffar åt sig skatter och som promt ska erövra. Boken är fylld av symbolik och undertoner. Det är en tung bok, fast den bara 122 sidor. Från början fick jag verkligen läsa om och läsa om. Jag tappade tråden hela tiden. Det kan ju också bero lite på sömnbrist, men mot slutet hade jag dock kommit in i boken. Avslutningsvis kan jag säga att det är en välskriven bok, men att den kräver en del av läsaren! Man kan inte slöläsa den, men det är väl värt att man fått kämpa lite för att läsa den! Jag tror också att det här är en bok som till och med blir ännu bättre om man läser om den!
