Skuggläge av Kristina Ohlsson

Skuggläge är verkligen en mysig pusseldeckare. Jag äter mina kakor, dricker mitt kaffe och njuter av att vara på Hovenäset igen med min favoritkaraktär August Strindberg. Hur kan man annat än gilla någon som tycker om att baka kakor?

Miljön är underbar att befinna sig i. Kristina Ohlsson beskriver den så väl att man känner att man befinner sig där. Det är den perfekta platsen att förlägga en spännande deckarintrig som samtidigt är en underhållande feelgoodberättelse. Författaren har dessutom lyckas få till den bästa blandningen av de båda. 

Det här är en serie jag vill återvända till igen… och igen.

Ett dockspel av Anna Roos

Det är en annorlunda spänningsroman.

Den utspelar sig delvis på boutiquehotellet Tornvillan i Söderköping. Där måste vi stanna upp. Det är ett hotell med väldigt speciella rum. De är temabaserade och bland annat finns det ett fjärilsrum där det hänger fjärilar från taket i trådar och Underlandet där det finns schackrutigt golv, schackpjäser och en stor leksakskanin. En del av rummen är oroande och jag undrar hur man kan vilja bo i dem. Jag har alltså redan i början av boken glömt att det inte är på riktigt. Skickligt av författaren!

Så har vi dockhuset, som är en kopia av hotellet och där också en del av handlingen utspelar sig. Det fascinerar mig. Dockhuset fängslar även hotellets gäster, som inte kan låta bli att plocka med dockorna och sakerna i det.

Det gäller att ha huvudet på skaft när man läser boken, annars missar man ledtrådar. Berättelsen är smart skriven och man är klistrad vid den för att få veta vad som hänt och hur allt hänger ihop. Det finns många lager och kopplingar och det gör det både spännande och intressant.

Romanen handlar om en trettonårig flicka, som försvinner när familjen äter middag på hotellet. Polisen Hannes som själv bott på hotellet den natten börjar utreda det hela. Ingen av hotellets besökare säger sig ha sett när hon försvann men ju fler kopplingar polisen finner mellan henne och gästerna, desto mer uppenbart blir det att någon av dem ligger bakom försvinnandet.

Bortbytaren av Anders de la Motte

Det här är Anders de la Motte bästa bok. Han har hittat rätt med så mycket.

Jag älskar vad han gjort med karaktärerna. Hur de balanserar varandra och ger krydda åt historien.  Naturligtvis också hur de är. De är en samling originella personer som har ett lockande djup. Redan i första kapitlet om Leo Asker lyckas författaren få mig nyfiken på henne, förälska mig i henne och få mig att ställa mig på hennes sida. På ynka 5 sidor. 

Så har vi miljöerna. De förstärker handlingen. Vi har Resursavdelningen som kallas ”avdelningen för vilsna fall och förlorade själar” som ligger på plan -1 i polishuset. Dit Asker förpassas med en skenbar befordran i form av avdelningschef. Man märker att det är väl uttänkt med var avdelningen är placerad och hur den är uppbyggd. Anders de la Motte har utnyttjat möjligheten med den på bästa sätt. Ett annat exempel är hur han beskriver berget i första kapitlet. Miljön blir en del av handlingen och driver på historien. I miljöbeskrivningarna märks det också hur väl skriven boken är. Att författaren slipat på formuleringarna.

Genom berättelsen finns också en svag underliggande humor, som ger sitt till berättelsen. Det är precis som när man tar lite salt i en kaka eller en aning av något sött i en maträtt för att lyfta smakerna. 

Bortbytaren är en väluppbyggd och smart skriven historia. Den är komplex och medryckande. Det är inte en bok som man vill eller kan lägga ifrån sig när man väl börjat läsa.

Det är inte ofta jag vill läsa om en deckare, men den här känner jag så med. Om inte det visar hur bra den är, så vet jag inte.

Blodland av Kim Faber och Janni Pedersen

Det är mörkt och realistisk i denna tredje del om Martin Juncker och Signe Kristiansen. Intrigen är välkomponerad och karaktärerna har många bottnar. Författarna har fått till en riktigt spännande berättelse kring ett aktuellt ämne som får mig att bara läsa och läsa. Visst är det väl härligt när en bok fångar en så? 

Bön om tystnad av Linda Castillo

Här har vi en huvudperson som jag föll för. Polischef Kate är empatisk, driven och intelligent, med ett spännande förflutet. Hon har nämligen levt som Amish, men arbetar nu som polis och har brutit med sitt förflutna. Hennes bakgrund kommer till sin rätt i denna roman eftersom hon leder ett fall där en hel Amish-familj mördats.

Det mesta av boken berättas i jag-form utifrån Kates perspektiv. Då och då kommer kapitel i tredje person som handlar om John, som är en kommisarie på BCI och som hjälper henne. Kates kapitel ger sin syn på saker och där får man ett djup, men Johns kapitel fördjupar det genom hans perspektiv på saker och ting. Det gör att boken blir ännu bättre. 

Jag tycker om hur spänningen byggs upp i boken. Det är en bok där jag bara måste läsa ett kapitel, sedan ett kapitel till och så fortsätter det. Jag tycker genuint om att läsa boken, trots att det finns en del rått våld.

Författaren är skicklig på att konstruera intrig och handling, för att inte tala om miljöer. Det gör att det blir ett rent nöje att läsa.

Boken är nummer två i en lång serie. Jag hoppas förlaget ger ut fler av hennes böcker.

Utgiven av @bokforlagetpolaris 

Svartfågel av Frida Skybäck

Från första början tycker jag om polisutredaren Fredrika Storm och hur hon porträtteras. Hon växer fram och blir levande. Det är något sympatiskt med henne och jag gillar hur hennes hemvändande skildras.

Överhuvudtaget är personerna i boken fint tecknade. Frida vet hur hon ska skriva så att läsaren blir fängslas. Det är dessutom en bra dynamik mellan Fredrika och hennes kollega Harry, som gör att jag knappt kan vänta på att få läsa vidare om dem.

Själva berättelsen är mycket välskriven och skickligt konstruerad. Frida har läsaren i ett fast grepp under hela läsningen. Den stämningsfulla miljön bidrar till att man fastnar för berättelsen.

Boken handlar om Fredrika Storm, som återvänder till Skåne och börjar arbeta vid polisen i Lund. När en ung kvinna jagas ut på Vombsjöns tunna is och drunknar tar sig Fredrika och kollegan Henry Calmert an fallet. Fredrika är uppväxt i Harlösa inte längt därifrån och upptäcker kopplingar till hennes egen familjs mörka hemligheter. 

Svartfågel är första boken i serie om Fredrika Storm och Henry Calment.

Skred av Sara Strömberg

Återigen har Sara Strömberg trollbundit mig med en deckarhistoria som hon bygger upp med hjälp av stämningar och underbara miljöbeskrivningar. Vemodet och sorgen ligger över berättelsen. En tragedi när en älskad bror plötsligt försvunnit och en syster letar och gräver för att hitta en kropp och ett svar.

Men det handlar också hur ett område förändras och exploateras. Hur det välbekanta och speciella försvinner. Naturen som får stå tillbaka när människor drar fram.

Så har vi karaktärerna som också gör boken. Framför allt är det den kantiga huvudpersonen Vera som gör att jag tycker så mycket om att läsa den här berättelsen. Hon känns trovärdig, äkta och vanlig. Det är intressant att få vara med henne, både i hur hon arbetar med sin nyhetsstory men också den förändring hon genomgår.

Jag måste till sist också säga att man lyckats väl med omslaget till både denna och debutromanen Sly. De förmedlar berättelsens stämning och innehåll så fint. 

Det finns med andra ord rejält mycket att tycka om med boken. 

Morden i Great Diddling av Katarina Bivald

Jag charmas totalt av denna pusseldeckare i brittisk miljö. Det går inte annat. Den har allt.

Det är engelsk landsbygd, underhållande karaktärerna samt både mys och en gnutta humor. Därtill cirklar historien kring böcker. Det finns en herrgård full av böcker som är som ett riktigt bibliotek med alla möjliga juveler. Dessutom tänker den lilla byn anordna en mord- och bokfestival, som sannerligen blir speciell.

Allt målas levande upp i ett behagfullt tempo. Visst går tankarna till både älskade Morden i Midsomer och Agatha Christie, men samtidigt har den något eget. Det här är riktigt härlig läsning.

Den tigande änkan av Sara Blaedel

Ibland dyker jag på en bok som är en del av en serie, där jag missat tidigare böcker och jag kan inte förstå hur det gått till. Det här är en sådan bok. 

Det är en klurig deckarhistoria, som inte går att lägga ifrån sig. Man vill veta hur allt hänger ihop. Där har författaren verkligen lyckats. 

En annan sak som hon också lyckats med är karaktären Louise Rick, som efter en längre tids ledighet tillbaka på arbetet som chef för polisens nya mobila enhet. Jag blev fångad av henne från första sidan och vill läsa mer, mycket mer om henne.

Louise blir inkallad när polisen på Fyn ber om hjälp eftersom en kvinnlig pensionatägare på Tåsinge har blivit mördad och polisen har inte mycket att gå på. Det är intressant att följa henne på jobbet och se hur hon styr upp saker och ting och hur hon arbetar, men även hur hon har det privat.

Det är tur att jag har många fler böcker kvar att läsa.

Sjöjungfrun av Anki Edvinsson

Det är så skönt när en uppföljare till en debutbok lever upp till förväntningarna, vilket Sjöjungfrun verkligen gjorde.

Det är lätt att fastna i berättelsen. Givetvis på grund av drivet som finns i den, men också för att det trovärdiga polisarbete som man får följa på nära håll. Även allt intressant som händer runt om bidrar. Hur man får följa med i människornas liv och helheten det bidrar till.

Jag tycker också om den för att den utspelar sig i Umeå med omgivningar, eftersom jag både bott där och tillbringat en hel del tid för genom åren. Det är välbekanta miljöer och jag tycker att det är roligt att staden och omgivningarna får ta plats i böckernas värld.

Fast det är en sak som jag undrar nu efter att ha läst boken - får man verkligen verkligen ha en sådan spännande cliffhanger i slutet? Hur ska jag klara mig tills nästa bok kommer?

Ensam ö av Britt Peruzzi

Det här är Britt Peruzzis bästa deckare hittills. 

Vad är det som gör att jag älskar den? 

En sak är hur författaren låter berättelsen ta tid på sig samtidigt som den är spännande. Om jag skulle likna den med något så är boken som en underbar italiensk/fransk middag med vänner, där man äter, umgås och njuter i timmar. När tiden inte existerar.

Det är ingen slump att jag jämför ”Ensam ö” med en underbar middag, eftersom författaren beskriver måltider och drycker på ett sätt som gör att man längtar efter att äta. Det ger stämning till boken och gör att man förflyttas med själen till Riverieran.

Aldrig har det heller stämt så bra, som med denna bok, att läsa är att resa. Författaren tar mig med till Nice och jag spenderar tid tillsammans med Alda Luppi. När boken är slut är det svårt att återvända hem, men jag hoppas att få resa igen nästa år.

Boken börjar med att poliskommissarie Alda Luppi, på sin semester i Sverige, besöker ett kloster där en fransk blivande nunna har försvunnit. Hon blir sedan hemkallad från semestern och får ta tag i en pojkes försvinnande. Hans pappa blev mördad förra året och det klarades aldrig upp. Samtidigt har Alda svårt att släppa nunnans försvinnande. 

Utgiven av @bazarforlag 

Den som överlever av Victor Pavic Lundberg

Wow! Det här var bra. Riktigt bra!

Huvudpersonen återvänder till sitt jobb som journalist efter att ha varit sjukskriven. Han får som uppdrag att skriva om 20-års dagen av flygkraschen på Medborgarplatsen. Hans närmsta kollega som han hamnat på kant med, börjat också kolla upp det hela. Hon hittar något som inte verkar stämma.

Det är så övertygande skrivet med flygkraschen att jag nästan tvivlar på mitt minne och börjar googla om det hänt på riktigt. Jag tycker det är ett fräsch sätt att lägga upp en berättelse på.

Det är också övertygande hur författaren skildrar huvudpersonerna. Hur de reagerar, hur de är och vad de gör. Det är levande och huvudpersonerna är starkt skildrade.

Framför allt är det mycket spännande. Språket är rappt och det är ett underbart flyt i berättelsen. Jag sträckläste boken, utan att kunna lägga ifrån mig den. Min sambo var också helt fast i boken.

Den här debuten och början på en ny serie är fantastisk. Jag kommer slänga mig över nästa del när den kommer.

Det första skottet, det sista steget av Christian Unge

Den briljanta akutläkaren Tekla Berg är en fascinerande karaktär. I denna bok kommer man närmare henne och får veta en del om varför hon är som hon är. Saker från hennes förflutna kommer upp till ytan. Trots att hon har fotografiskt minne kommer hon inte ihåg något innan 6 års ålder. 

Den andra delen av historien handlar om dödliga skjutningar i Stockholm. Tekla har tagit hand om de skadade och kommisarie Silva har hand om fallet. Är det verkligen gängkriminalitet som ligger bakom?

Det finns ett driv i berättelsen, som gör att jag inte vill sluta läsa. Jag tycker författaren får till det bra med de två parallella historierna. Det är intressant och medryckande. Dessutom är det trovärdigt skildringar både när det gäller karaktärer och sjukhusvärlden, vilket gör att jag fastnar ännu mer i berättelsen.

Jag vill ha fler böcker om Tekla. 

Enbart kvinnor av Christina Wahldén

Det krävs en enorm skicklighet att skildra någon annans utsatthet och svårighet, att skildra ett urfolk man inte tillhör. Christina Waldén gör det övertygande och med fingertoppskänsla. Hon gör det även så engagerande att jag vill strida för deras rättigheter. Boken utspelar sig i Darwin och det handlar om aboriginerna, men skulle lika gärna kunna handla om samerna. Jag ser likheten med vårt eget urfolks kamp.

Författaren skriver så jag försjunker i romanen och beundrar författaren för vad hon gör. Hon får mig tappa taget om tid och rum och bege mig till Darwin och umgås med Bluey och Jess. Att de är fiktiva är jättesvårt att förstå när jag stänger boken. De kommer mig så nära och jag tycker så mycket om de båda. 

Det är ju också en deckare och den delen är också välskriven. Man funderar över hur allt hänger ihop. Liksom att spänningsmomentet, med den planerade sprängningen av den viktiga grottan för aboriginerna, gör att att jag sitter på riktigt som på nålar. 

Tredje delen av Darwin-serien gör att man bara vill fortsätta läsa. Så fortsätt skriva @christinawahlden för allt du är värd! 

Utgiven av @bokforlagetforum 

Lita på mig av Anders Roslund

Tänk vilken lycka att fortsätta älska varje bok i serien. Turen har kommit till ”Lita på mig!” och det går som vanligt att inte att sluta läsa.

Det är en mörk samhällsskildring, som går tillbaka och tar upp bollen efter Box 21. Det är otäckt och samtidigt engagerande. Jag ryser medan jag läser.

Boken (och serien) känns realistiskt tack vare aktuella ämnen. Det förstärks av att karaktärerna fortsätter att utvecklas. Det bidrar till att boken är så bra.

Man måste också bara älska Ewerts fina relation med Piet Hoffmans son. 

Släcka liv av Pernilla Ericson

Det är så många olika sorters spänning som trängs i denna bok att jag blir ett enda nervknippe när jag läser. 

Deckargåtan är välkonstruerad och pulshöjande. Liv och Lilly skickas upp till norrländska Skageby för att läsa ett olöst mord, men det sker fler mord när de väl är där och ovädret som dragit fram gör att elen är utslagen och det är svårt att komma fram.

Och just ovädret och dess konsekvenser har min fulla uppmärksamhet och fängslar mig. Jag kan ju inte låta bli att föreställa mig verkliga scenarior samtidigt som jag oroar mig för konsekvenserna för bokens karaktärer. Klimatdeckare är en ny favorit, speciellt om de är så välskrivna som denna. 

För att inte tala om de spänningstrådar som finns i huvudpersonernas liv. Det gjorde det svårt att sova när jag var tvungen att lägga bort boken för att få tillräckligt med sömn.

Kortfattat kan man säga att denna andra bok i serien om Lilly Hed gör att jag vill bara ha mer.

Sly av Sara Strömberg

Sly är en lysande debutroman. 

Författaren har fått till miljöbeskrivningar, karaktärer och språket på ett sätt som gör att det känns som att en mer erfaren författare skrivit boken. 

Naturskildringarna är fina och får mig att längta hem till Norr och karaktärerna känns verkliga och äkta. Jag fastnar för huvudpersonen Vera som kämpar med sina klimakteriebesvär och av att ha hamnat lite fel i livet.

Med ett språk fullt av fina formuleringar och pricksäkra beskrivningar njuter man av läsningen av denna Norrlands noir.

Det är inte det minsta svårt att förstå varför denna fick årets debutpris 2021 av Deckarakademin.

Ett dödligt tillstånd av Kjell Eriksson

Den här deckaren var oemotståndlig. Den hade en sorts lågmäld krypande spänning som gjorde att jag inte kunde sluta läsa.

Intrigen är med andra ord skickligt konstruerad och lika skickligt porträtterad är huvudpersonen. Han är mycket mänskligt och fint gestaltat.

Huvudpersonen är Sammy som har varit med om ett omfattande ingrepp och vaknar upp på thoraxintensiven. Plötsligt hör han rösten av mördaren han jagat i flera år i sjuksängen bredvid. Ingen tror på Sammy, utan de tror det är morfinet som gör honom virrig. När han till sist lämnar sjukhuset tar han upp jakten på mördaren.

Språket är vackert, precist och underbart målande. De skånska miljöerna är lätta att se framför sig. Det ligger ett vemod över berättelsen som tilltalar mig. 

Även om det är trettonde boken går det bra att läsa den fristående.

Helix av Andrée & Appelqvist

Det är en annorlunda pusseldeckare där både verkliga människor och fiktiva samsas i berättelsen. Miljön är spännande att befinna sig i och författarna har verkligen lyckats få fram känslan av dekadens och exklusivitet. 

Det hela tar plats i en penthouse-våning i byggnaden Helix där en excentrisk miljonär har en två dagars-födelsedagsfest. Den unga influensern Sarah försvinner och lämnar en omskakande Instagram-story efter sig.

Gryningsjakten av Anna Kuro

Det här författarskapet har imponerat på mig från start och det har varit spännande se hur Anna Kuros originella berättarröst allt mer tagit form. 

I Gryningsjakten har hon slagit ut i blom. Jag läser med andakt. Hon skildrar miljöer på sitt egna alldeles speciella sätt. Hon lyfter små detaljer upp i ljuset och gör att omgivningen blir levande och man ser det glasklart framför sig, utan att hon behöver beskriva allt.

Hon får fram stämningar med hjälp av några väl valda ord. Stämningar som bidrar till att hon håller läsaren på halster, när hon sakta bygger upp en spänning som blir allt tätare. Man förstår att något kommer hända, men kan inte annat än bara vänta. Jag läser som på nålar.

Även personskildringarna behärskar hon. Allis är en huvudperson som man aldrig kommer glömma. Hon är säregen och mästerligt gestaltad i sin komplexitet.

Det är lite vemodigt att lämna Kiruna-trilogin, men jag är ivrigt förväntansfull på vad som kommer härnäst.