En äkta man av Dennis Lehane

En äkta man börjar lysande:

"En tisdag i maj, i sitt trettiofemte levnadsår, sköt Rachel ihjäl sin man. Han vacklade bakåt med en underligt bekräftande min, som om en del av honom alltid vetat att det skulle hända."

Hur kan man annat än fastna efter en sådan inledning?

Blir man inte fast då, så blir man det sedan. Dennis Lehane bygger upp historien så snyggt. Sakta blir man allt mer involverad. Man lär känna tv-journalisten Rachel, en fascinerande karaktär.

Mitt i karriären så får hon ett sammanbrott i direktsändning och efter det så får hon mycket svårt att vistas bland människor. Hon stänger in sig i sin lägenhet. Men så träffar hon Brian och blir förälskad. De gifter sig. Efter att de gift sig börjar hon dock misstänka att Brian ljuger om något.

Och när man tror man vet vilken sorts berättelse det är, så tar allt en annan vändning.

Jag gillar En äkta man skarpt.


Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: En äkta man
Originaltitel: Since We Fell
Författare: Dennis Lehane
Antal sidor: 426
Förlag: Albert Bonnier förlag
Utgivningsår: 2017
ISBN: 9789100167257
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, cdon

Mot bättre vetande såg jag The Crown

Jag såg det första avsnittet av The crown (mot bättre vetande) i fredags och sedan var jag fast. Jag borde ju ha vetat bättre efter att ha hört den ena efter den andra av mina bekanta bli helt besatta.

Det första avsnittet resulterade i att vi (för naturligtvis kunde jag ju inte låta bli att dra in sambon i det hela) såg 18 avsnitt under helgen. Tala om beroendeframkallande serie.

Ikväll med bara två återstående avsnitt av säsong 2 och med ingen tid att se, vet jag inte om jag ska vara glad för att jag inte har tid att se (eftersom då drar jag ut på det lite) eller vara besviken för att jag inte kan se. Mest är jag nog rädd faktiskt - för hur tusan ska jag klara mig till nästa säsong kommer?

Boktokigs söndagsutmaning vecka 4

Idag hade jag tänkt att vi ska pröva oss på lite boktitel-poesi. Du hämtar ett gäng böcker och arrangerar dom så att titlarna bildar ett sorts sammanhang. Du kan använda slumpen eller eftertanke. Det fungerar vilket som! Det är boktitel-poesi.

Här är ett exempel:


Jag ser fram emot att läsa era alster.

Vägen till Nürnberg av Philip Sands

Philip Sands har lyckats skriva en bok som handlar om personer som har en koppling till förintelsen och visat både på de grymheter som var vid den här tiden men också den medkänsla som fanns. Med avstamp i sitt sökande efter sanningen kring sin morfar, så har han även tagit reda mer om Nürnbergprocessen och de två jurister som grundade begreppen folkmord och brott mot mänskligheten. Mycket i boken grundar sig på intervjuer, vilka han har infogat i texten med ett fantastiskt flyt.

Jag är lite medtagen efter att ha läst boken eftersom den påminner om allt hemskt som gjordes under andra världskriget. Jag tänker att det  är tur att det finns exempel på det goda som människor också gjort. Boken visar verkligen bredden på mänskligheten och jag tycker att den visar att det finns fler goda människor än onda. Det finns vissa saker i den som jag både blir förvånad över och rörd över.

Vägen till Nürnberg är en intressant bok samtidigt som den innehåller en spänning. Philip Sand låter läsaren följa med på jakten efter sanningen och låter läsaren förstå att det finns en hemlighet som kanske kommer att avslöjas. Vilket gör att man ibland får känslan av att läsa en spänningsroman.

Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Vägen till Nürnberg
Originaltitel: East West Street
Författare: Philippe Sands
Antal sidor: 403
Förlag: Albert Bonnier förlag
Utgivningsår: 2018
ISBN: 9789100173661
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, cdon

Älskade bokpost

Det här var min bokpost idag:

Bo Kasper Orkesters krogshow Allt ljus på oss

Jag var igår och såg Bo Kaspers orkesters premiär av deras krogshow på Cirkus. Det var makalöst bra. Makalöst!


Allt ljus på oss, som showen heter, hade en bra mix av deras låtar. Jag är glad att man får höra både äldre som nyare låtar. De har ju mycket material att plocka av nu!


De har en scennärvaro och deras show känns intim. Cirkus-scenen passar verkligen dom. Jag har varit på konserter med andra artister där det känns som om man lika gärna kunde ha varit hemma och lyssna på Spotify. Men att vara på plats och lyssna på showen Allt ljus på oss gör deras fantastiska låtar ännu bättre. Det är både att deras musik passar bra i live-format, men också att de tar ut svängarna. Pratet mellan låtarna, som blandar humor och allvar, gör sitt till. Hela showen är en kommunikation med oss som är där.

Hela produktionen är väl sammansatt, genomtänkt och mycket bra genomfört. Redan i öppningsnumret kände man att det här skulle bli något speciellt. Något riktigt bra. Jag är positivt överraskad över hur de använt scenen, t ex så förflyttades trumsetet på scenen på en egen plattform. Så här har man inte sett Bo Kaspers orkester förut.

De är det enda band som kan få mig att gråta när jag lyssnar på dom. Trodde inte att det skulle hända igår, men visst hände det igen. Texterna är så fint skrivna och de har lyckats fånga livet och hur det kan vara i sina texter.

För att förklara hur bra det är ska jag göra en jämförelse. Det är som när man äter choklad och den är som godast. Ren njutning rakt ut i blodet. Musiken med alla skickliga solon - spelade med sådan känsla plus sången. Bo Kaspers är bättre än någonsin.

Ska du se en konsert i vår så är det denna du ska se. Jag lovar att du kommer tycka att det är väl spenderade pengar och du kommer gå därifrån med ett leende på läpparna och ett hjärta full av musik.

Boktokigs snabbfråga vecka 4

Jag kom att tänka på när jag var gravid med mitt första barn. Då satt jag och läste på luncherna för att varva ner och för att både barnet och jag skulle må bra.

Det är en av de mysigaste läsuppleverna som jag haft som vuxen. Jag satt och läste och lyssnade på musik och kom verkligen till ro. Upplevde ett lugn som jag aldrig upplevt efter det. Fortfarande räcker det att jag bara ser boken för att jag ska varva ner om jag är stressad.

Jag kom ihåg att det var snö ute och många soliga vackra vinterdagar just då. Jag läste bara boken under lunchtid och jag försökte läsa så långsamt som möjligt, så boken skulle räcka länge.

Vilken boken var?
Fruset offer av Blunt

Vilken är din mysigaste läsupplevelse?