Mördarklubben av Susan Casserfelt

Så har det hänt. Jag har läst en berättelse som har fått mig så trollbunden att jag efter lite inledande trubbel har klarat av att den delvis är skriven i jag-form. För den som undrar så verkar jag ha fått någon svårighet att läsa böcker skrivna på det sättet, men i denna roman löste sig det bekymret då jag fascinerades av dåtids-berättelsen. Där får man följa ett gäng författare som blivit inbjudna till den högt ansedda författarveckan och de dör en efter en.

Storyn får mig att tänka på både Agatha Christies deckarhistorier, men även sådana där arrangerade kvällar med mordgåtor. Det låter ju hemskt att säga det, när det handlar om mord, men berättelsen roade mig mycket. Liksom karaktärerna. Det känns faktiskt lite tomt nu när boken är slut.

Den sovande av Johan Ehn

Ibland går det bara inte läsa en bok snabbt trots att man vill. Som med denna. Jag måste ta paus för att berättelsen väcker så många känslor i mig, samtidigt som jag vill veta hur det går och därför bara vill läsa på.

Johan Ehn är en strålande författare. Han skriver en berättelse med många lager. En historia som är oerhört fint berättat. Där språket och gestaltningarna gör att det både blir en fantastisk läsupplevelse, men också att man verkligen förstår huvudpersonen Christian. 

Jag blir djupt berörd av det Christian går igenom. Hur han hittar en tillflykt i en andlig rörelse, för att sedan upptäcka att homosexualitet inte är inte förenligt med läran och att det erbjuds "hjälp". Att veta att det hela är verklighetsbaserat gör det än mer drabbande.

Det är sådana här böcker som gör att man vill tacka författaren för att han skrivit den. Därför säger jag tack Johan. Världen vore en fattigare plats utan din bok.

Hundra dagar i juli av Emelie Schepp

Spänningsroman är verkligen rätta ordet för denna bok. Jag var helt uppslukad.

Det är nagelbitande från första sidan när en man under telefonsamtalet med sin fru får veta att det är någon i garaget, där hon precis parkerat. Ett år senare kommer polisen Maia in i bilden och Amandas man Johan hittas svårt skadad i sitt hem. Vad har egentligen hänt?

Det är dock inte bara spännande utan även mycket känslosamt. Maias 13-årige son ligger på sjukhus eftersom han behöver ett nytt hjärta. Emelie Schepp skriver så man förstår den oro och förtvivlan och alla känslor runt omkring som Maria har. Hon porträtterar känslor väldigt fint i den här berättelsen.

Det här har Emelie Schepp verkligen gjort bra! Jag hoppas vi får möta Maia igen.

Sömngångaren av Lars Kepler

Som alltid har Lars Kepler lyckats få till en otroligt spännande intrig. Samtidigt är det en grym och otäck historia, så är man känslig får man se upp. Det är många obehagliga och blodiga detaljer. Men om man fixar det har man en förträfflig läsupplevelse framför sig, av den nagelbitande sorten.

Boken handlar om en gärningsman som attackerar sina offer med yxa och styckar dessa. Vid en brottsplats hittas en ung kille sovande med en avhuggen arm som huvudkudde. Det visar sig att han brukar gå i sömnen. Är han förövare eller vittne?

Huvudmannen och brölet från vildmarken samt Kapten kalsong och den stora toalettattacken

Böckerna om Hundmannen och Kapten Kalsong är en dundersuccé bland barnen. Dav Pilkey vet verkligen vad barnen vill ha. Särskilt killarna som är lite svåra att locka att läsa kastar sig över varje ny bok. Faktiskt så fungerar det ända upp i sexan.

Hundmannen och brölet från vildmarken är inget undantag. Jag hinner inte mer än plocka upp den så har den blivit en lång lista på de som vill läsa. 

Vad är det då som gör att de kastar sig över den? Jo, den magiska kombinationen av humor och spänning. Och då måste jag lägga till att det är precis den humor som tilltalar barn. Deras sorts humor.  Så har vi även det lockande serieromanformatet, som gör det lättläst. Bilderna måste man ju bara älska i sitt utförande och färgstarka utseende. Man fångas verkligen av det.

Kapten Kalsong och den stora toalettattacken i färg är lika rolig den. Här är mer text att läsa, eftersom det är en kapitelbok. Det handlar om två 10-åriga killar, som har problem med den elaka rektorn. Ibland får man även läsa huvudpersonernas serie om Kapten Kalsong. 

Jag är glad att man valt att göra en nylansering och ge ut denna bok i färg, för den ger verklig läsglädje.

Är allt jag lärt mig om kärlek en lögn? av Sara Sommerfeld

Vissa böcker går djupare in i hjärtat än andra, denna är en sådan.

Att veta att saker och speciellt det mörka är hämtade ur Sara Sommerfelds eget liv ger verkligen en tyngd till boken. Det gör att man läser den på ett annat sätt. Jag tycker verkligen om att Sara valt att skriva boken som en skönlitterär berättelse med autentiska inslag. Då tar hon det bästa av två världar och fogar ihop. Skönlitteraturens möjligheter och det självbiografiskas kraft.

När man läser boken och möter den unga Sara så vill man ta henne i handen och säga att det kommer ordna sig. Man mår stundtals dåligt för hennes skull. Samtidigt är det relaterbart. Det är inte bara Sara som drabbats av prestationsdjävulen. Och alla val man gjort har inte alltid varit de bästa.

Det är en välskriven berättelse som betyder något samtidigt som den är underhållande. Är man mottaglig så är det en roman som ger något mer. Sara bjuder öppenhjärtligt på sig själv i denna berättelse, men också klokheter. Berättelsen gör det lätt att vända sig inåt och att se på sitt liv och sitt beteende med andra ögon och vad kan vara mer värdefullt än det? 

Utgiven av @thebookaffairforlag 

Edda Hotshot av Peter Westberg

Peter Westberg har skapat en karaktär som man inte kan annat än att älska. Edda är en rolig och varmhjärtad tant, men också en vass gamer. Jag tycker så mycket om att umgås med henne, liksom resten av gaminggänget. Det är något visst med generationsmötet som uppstår. Vänskapen mellan unga och gamla.

Det är dock en mörkare bok än den tidigare boken Edda Headshot. Andro har det tufft hemma och han gör farliga val. Man blir allt oroligare för honom ju längre man läser. Det betyder också att författaren får mig som läsare att bry mig om karaktärerna. 

Vill man läsa en spännande bok med humor, svärta och härliga karaktärer då ska man läsa denna (och den tidigare boken i serien).

Till träden av Ella-Maria Nutti

Det är en förmån att få läsa en sådan briljant berättad historia. Författaren får fram så mycket i sin berättelse trots att sidantalet är knappt.

Allt sägs inte rakt ut. Vissa saker får läsaren förstå mellan raderna. På samma gång är meningarna kärnfulla och Ella-Maria Nutti formulerar sig träffsäkert. Det gör att jag är där på kalfjället med pappan och hans dotter och både ser och känner allt. Från hur skotern vibrerar till hur dottern känner skammen över att inte känna fjället bättre. Olyckan med skotern och vandringen i den blå timmen. Tystnaden som finns mellan pappan och dottern. Utanförskap hon känner, då hon inte lärt sig det samiska språket. Känslan av att ha berövats det samiska arvet.

Berättelsen gjorde starkt intryck på mig och den gör att jag känner mycket. Berörd minst sagt. Det finns en vemodig stämning som breder ut sig och en sorg över vad som varit och hur det kunde ha varit.

I allt njuter jag av det vackra språket och tänker att den här berättelsen kommer jag inte kunna lämna. Den kommer jag att återkomma till.

Astronautens guide till galaxen av Christer Fuglesang

Hade jag inte varit intresserad redan av rymden så hade jag blivit det med denna bok. 

Astronautens guide till galaxen är faktaspäckad bok med genomtänkt struktur.  Texten är skriven så att det känns som att man är med på en rymdresa med Christer Fuglesang och här och där finns det rutor som förklarar saker mer ingående. Vissa ord är också färgmarkerade och då finns de i ordlistan i slutet av boken.

Det finns många foton och bilder i boken som hjälper till att förklara innehållet, men som också gör att man blir ännu mer fascinerad bör man läser.

Jag vet redan vem jag ska sätta boken i händerna på, men även att det kommer bli fler som vill läsa. Perfekt för den rymdintresserade, men också för att skapa både rymd-och läsintresse.

Stinas jojk av Mats Jonsson

I maj återbördades Stina Larsdotters kvarlevor till Malå och begravdes. I den här serieromanen berättar Mats Jonsson fint och känsloframkallande om de samiska systrarna Stina och Sara och deras levnadsöde.

Stina (eller Stor-Stina som hon kallades) slutade aldrig växa. Hon och hennes syster utnyttjades av samtiden till att visas upp runt omkring i Europa. Även om hon till sist vände det på det och gick från offer till att själv tjäna pengar på det. 

Det är en historia som är mer är berörande. Den är hjärtskärande och väcker ilska över allt från att människor ska ha så svårt med det som är annorlunda, till allt som samer fått utstå. 

Men det är också en varm berättelse om kärleken mellan två systrar och hur nära de kom att stå varandra. Det får Mats Jonsson fram så fint i både text och bild.

Han har skickligt berättat om detta fängslande livsöde, som har en viktig plats i vår historia.

The end crowns all av Becca Fitzgerald

Jag tycker det är roligt när man tar klassiska berättelser och skriver sin egen version av det. Denna handlar om det Trojanska kriget. 

Apollo ger Cassandra krafter att se framtiden. Dock har hon svårt att få andra att tro på henne. När någon äntligen tror på henne är det Helena. Helena som är gift med hennes bror Paris, men som Cassandra tror kommer vara anledning till kriget. Som hon avskyr. Eller är det avsky som hon känner?

Bea Fitzgeralds skildringar av Cassandra och Helen var intressanta, liksom hennes skildring av Apollo. Från början irriterade jag mig på Cassandra och tyckte hon var dryg och självupptagen, men det ändrade sig. Det som definitivt var ett plus i boken var dessa starka kvinnor.

Jag tyckte om att boken handlade om olika sorters sexualitet och särskilt att asexualitet. Det ser man verkligen inte ofta i berättelser.

Bokens betyg drogs ner lite av det tempot blev lite segt i mitten, men början var spännande och slutet. 

Jag tyckte det så var det en underhållande version av det Trojanska kriget. Grekisk mytologi är spännande, särskilt i den här versionen.

Krigarhjärta av Lars Wilderäng

Det är flera gånger jag utbrister för mig själv, fasiken vad det här är bra.

Vad är det då som gör att Lars Wilderängs senaste är en av de bästa han skrivit?

Först och främst är det att engagemanget för ämnet når ut från boksidorna. Det engagerar mig också och fångar mig totalt. Tidsrubriker om kriget i Ukraina blir verkliga i denna berättelse. Han får läsaren att bry sig.

Men en annan faktor är hur trovärdigt Lars Wilderäng skriver, ner i minsta detalj. Han har stor kunskap i ämnet och lyckas omsätta det i text och förmedla det till läsaren. På ett sätt som gör att berättelsen blir både intressant och realistiskt.

Karaktären Hanna är jag otroligt förtjust i. Hon är tuff, men även mänsklig. Att få läsa hennes tankar är ett bra drag som får läsaren att komma närmare och känna ett band till henne. Man får en förståelse för henne men också för situationen.

Sist men inte minst så är det en spännande historia. Actionfylld. Allt från det som händer i Stockholm till allt som händer i Ukraina när Hanna är där.

Det är med andra ord en berättelse som inte bara roar utan som lämnar spår i läsaren.

Spökraketen av Tobias Söderlund

Spökraketen är fantastisk berättelse som kommer trollbinda 9-12 åringarna. En bok som skapar bokslukare.

När jag läser blir jag både glad och förundrad. Tobias Söderlund har den magiska förmågan att skriva berättelsen så att känns att den är för barn. Även om jag som vuxen också tycker mycket om boken så är det inte mig som författaren har i fokus när han skriver. Spökraketens målgrupp är barnen. Språket och hur det är berättat är i samklang med åldersgruppen. Det är inte en vuxen som skriver hur han tror att barn vill ha det. Det är en författare som skriver i barns universum.

Jag blir också så exalterad över ämnet. Vi har alldeles för få sci-fi berättelser för barn. Jag är så glad att just Tobias valt att skriva en sådan bok, eftersom han gör det helt fantastiskt bra. Det är nervkittlande och fängslande. Jag önskar den här berättelsen hade funnits när jag var barn.

I boken har han infogat ufo-berättelser som cirkulerat genom tiderna, i form av att ena huvudpersonen skrivit ner dessa som ett arkiv. Det var just sådana historier som jag läste som barn som gjorde mig intresserad av sci-fi. Jag vet att även barn i dag tycker de är kittlande läsning, så det kommer absolut vara en av de sakerna de tycker om och som skapar lässug. 

Men sedan så får huvudpersonerna möta en utomjording och det är riktigt pulshöjande. Vad vill den? Är den farlig? Vad ska hända?

Som det inte är spännande nog så infogar Tobias Söderlund ytterligare en dramatisk komponent. Jag vill inte avslöja den, men det gör att jag kan inte läsa fort nog i jakten på hur det går. I den jakten möter jag nya spänningsfyllda moment som driver läsningen vidare. Ja, författaren vet verkligen hur han ska hålla läsaren fängslad.

Med andra ord så får Spökrakten högsta betyg av mig och det som är viktigast - jag är helt säker på att den får det av barnen också. Tobias Söderlund är sannerligen en av våra bästa barnboksförfattare.