Bokmässa och förkylning?

Jag såg att några skrev att de blivit förkylda under bokmässan. Jag sa, glad i hågen, att jag klarat mig. Nästa dag kände jag att jag hade ont i halsen. Så kom det lite mer och lite mer. Idag är jag tokförkyld. Men jag sitter i alla fall på kurs idag. Just nu väntar jag på att en seg dator ska öppna de program som ska öppnas.

Är det någon av er andra som var på bokmässan som blev förkylda?

Dagens fundering: Hur gör ni som läser tjocka böcker?

Jag läser inte så ofta längre tjocka böcker. När jag läste tjocka böcker förut så valde jag ofta en stund då jag kunde läsa en lång stund. Det var betydligt lättare att hitta en sådan tid innan jag fick barnen. Då läste jag så långt jag bara hann innan jag avbröt. Så fortsatte jag att läsa nästa dag. Jag läste varje dag till boken var slut. Men oftast påbörjade jag tjocka böcker en lördagsmorgon, för då fanns det chans att läsa i längre sjok och kanske till och med läsa klart boken. Då kunde jag ju också läsa länge på natten. Numera läser tar jag helst med en tjock bok om jag ska resa länge i t ex bil. Då vet jag att det finns störst chans att få läsa den, kanske inte ostört men jag sitter ju där jag sitter.

Läser du tjocka böcker? Vad räknar du som tjocka böcker? Hur gör du som läser tjocka böcker? Har du någon speciell strategi?

Träff med Thomas Bodström

Eva på Bokus.com undrade om jag inte hade lust att intervjua Thomas Boström. Jag är ju inte den som är den så jag sa ja. Tänkte att det kunde ju vara intressant!

Jag frågade honom om hur det såg ut hemma med läsningen för barnen. Thomas sa att de läser mycket hemma. Det är högläsning och tyst läsning. De försöker uppmuntra barnen att läsa mycket och tycker att det är viktigt, men det är inte alltid så lätt. Det finns mycket som konkurrerar med läsningen, t ex dataspel. Men Tomas tycker att läsningen är viktigt inte bara för att lära sig läsa utan också för att det ger en nedvarvning, en avkoppling som barnen behöver. Thomas och hans fru turas om att läsa högt för barnen.
Så pratade vi om att Thomas egna skrivande. Jag frågade om man skulle kunna säga att skrivande blir som en drog. Han sa att det kan man säga. Han svarade att han har skrivit sedan han var liten, 11 år. Han tycker det är så härligt/skönt att sitta och skriva när det flyter på (vilket han sedan kommenterar att det naturligtvis inte alltid gör). Han säger att han kommer absolut att fortsätta skriva.

Det var mycket enkelt att prata med Thomas. Han var mån om att ge ordentliga svar på frågorna. Det märktes att han var intresserad.

Äntligen fick jag...

Igår var det ridpremiär för mig! Jag har börjat en grundkurs för vuxna. När jag gick högstadiet så red jag ett par gånger, men sedan dess har jag inte ridit. Men nu så har jag börjat igen. Jag är så glad. Det känns så kul! För varje hästbok som jag läst den senaste tiden så har jag bara blivit mer och mer sugen. Och nu får jag uppleva min dröm. Det är verkligen en barndomsdröm att få rida. Som barn var det den största önskan jag hade - att få lära mig rida. Jag läste massor med hästböcker och drömde stort. Men det fanns ingen ridskola där jag bodde och inte heller kände jag någon med häst. Så att läsa hästböcker var ett sätt för mig att leva ut mina drömmar.

Hur gick det då igår? Jodå, nog är jag en nybörjare alltid. men jag trillade inte ner. Jag höll tyglaarna rätt och jag lyckades skritta. Jag lyckades både sadla och sadla av... efter intruktioner naturligtvis. Nästa vecka kanske vi ska få trava.

Kläder och fordon av John Nordqvist & Johan Torell

Alla föräldrar med småbarn och alla som känner småbarn titta lite extra nu. Jag har läst en jätterolig pekbok. De har tagit foton av kläder och ritat in dem i olika fordon. T ex jackan är ett flygplan och halsduken en buss. Tala om att stimulera fantasin hos barn!

-~-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-~
Titel: Kläder och fordon
Författare: John Nordqvist & Johan Torell
Antal sidor: 16
Förlag: Gilla böcker
ISBN: 978-918663413

Svar på frågor

Jag är med i ett pocketbyte och här är frågor som jag ska besvara:

Om böcker:
* Vilken genre eller författare gillar du bäst?
Jag gillar de flesta genrer. Jag blandar väldigt mycket när jag läser. Terry Prachett är en stor favorit liksom Neil Gaiman.

* Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Jag är nyfiken på att läsa Fantasy som kommit ut under 2000-talet, science fiction

* Vad har du läst, men tänkt "aldrig mer!" om..?
Jag får alltid äta upp när jag säger aldrig mer. Så jag tror att jag ska sluta säga det. Men om jag får undvika något så är det grabbiga böcker och verkligehtsbaserade böcker där barn far illa. Fast jag skulle i och för sig gärna läsa Morgan Allings bok.

* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?
Terrry Pratchett. Samlar på hans böcker som är översatta till svenska. Jag har Jag har Masker, Spännande Tider, Trollkarlens stav, Magins färg, I lagens namn, Svartkonster, Det fantastiska ljuset, På lerfötter, Svinvinternatt, Häxkonster, Herrskap och häxor, Eric, Häxor i faggorna.

* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?
Ja, under Årslistor

* Annat litterärt, värt att veta..?
Här finns foto på en del av de böcker som jag har men som kanske inte finns med på någon lista.
Om ätbart:
* Vad äter du för godis?
Choklad, choklad och åter choklad. Men inte mintchoklad och inte heller med lakrits. Är inte heller så fötjust i vit choklad. men annars äter jag all choklad. Jag äter lika gärna Marabou mjölkchoklad som någon mer kvalitetschoklad.

* Naturgodis - ätbart eller inte..?
Ibland gott. Choklad på =gott!

* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?
Jag dricker te: grönt eller rött. Men inte med mintsmak. Avskyr mintsmak. Dock så är jag förtjust i fruktig smak. Dricker inte kaffe.

Annat:
* Hobby?
När jag hinner, men nu var det länge sedan... så egna födelsekort (och andra kort) till vänner och familj.

* Favoritfilm?
 Pretty Woman, Livet från den ljusa sidan

* Favoritmusik?
Bo Kaspers orkester, Louis Armstrong. Ella Fitzgerald, Avril Lavigne, Nirvana, Metallica, Bon Jovi, Peter Lemarc, Jacob Hellman, Mads Langer, Snow Patrol, Chapter Two, Nils Landgren, Sara Varga, Swingfly, Takida... listan kan göras evighetslång. Det beror på vad jag är på humör just när jag ska lyssna. En viss musik fungerar vid ett tillfälle, men inte vid ett annat.

* Stjärntecken? Favoritfärg?
Jungfru. Röd. Grön. Rosa. Ljusblå.

* Samlar du på något?
Böcker ;) Ljuslyktor, ljus (fast inte doftljus eftersom jag är lite överkänslig mot starka dofter), Pysselsaker som klistermärken, anteckningsböcker

Sveriges radios bokcirkel

Sveriges radio har en bokcirkel även i höst.  Till min glädje är det Gösta Berlings saga. Naturligtvis ska jag följa bokcirkeln. Jag menar... Det är ju Gölsta Berlings saga. Dessutom är det så intressant att lyssna på deras samtal. Denna gång är det Klas Östergren, Unni Drougge och Aino Trosell.
som ska samtala kring boken. Kommer du att följa den?

Här hittar du bokcirkeln!

Ångrar att jag inte köpte

Jag ångrar att jag inte köpte någon bok till 6-åringen i de här Läsa själv-serierna/Lätt att läsa som finns. Det skulle vara perfekt att ha några sådana hemma för 6-åringen som läser som en raket nu!

Fallet med den försvunna kartan av Susanne MacFie

Fallet med den värdefulla kartan är en spännande och lättläst deckare för barn i åldern 7-9 år.

Vad underbart med ett pusselmysterium som barnet själv får klura ut. Jag älskar att Susanne MacFie har lagt in ställen där Måns och Mia skriver på sitt hemliga språk, så att läsaren får klura ut det hela. På så sätt känns det lite mer spännande och så känner sig läsaren mer med i det hela. Det här är en sådan bok som gör att man får den där speciella pirret i magen som man får när det är hemligheter och mysterier. Den här boken kommer att läsas och älskas av många barn.

I Fallet med den värdefulla kartan ska Måns och Mia besöka muséet för att se på en utställning med klassen. Men muséet skulle ha öppnats för 10 minuter sedan och en polisbil står parkerad utanför. Det visar sig att en karta försvunnit från muséet. Måns och Mia bestämmer sig för att lösa fallet på egen hand. De har nämligen en egen hemlig deckaklubb.

Det är korta kapitel på ca 5 sidor och stor text. Det är mycket bilder.
-~-~-~-~-~-~-~~-~-~-~-~-~-~-~-~
Titel: Fallet med den värdefulla kartan
Serie: Hemliga klubben del 2
Författare: Susanne MacFie
Antal sidor: 107
Förlag: Memo förlag
ISBN: 978-91-978-704-1-2

Filmen True Grit

Jag hade inte väntat mig att jag skulle tycka att den här filmen var så bra, men eftersom den hade fått så många Oscarsnomineringar så tänkte jag att jag ville se den. Döm om min förvåning när jag faktiskt älskade filmen.

Filmen handlar om hur 14-åriga Mattie Ross är besluten att hämnas sin fars död. Därför hyr hon den sheriff som ska vara den mest skoningslöse. Det blir Rooster Cogburn (Spelad av Jeff Bridges) som är försupen och som ofta skjuter sina fångar. Han vill inte ha henne med på jakten av mördaren, men Mattie Ross är inte den som ger sig.
Betyg: +4 av 5

Genre: Western
Skådespelare: Jeff Bridges, Matt Damon, Hailee Steinfeld, Josh Brolin, Barry Pepper
Produktionsår: 2010
Regissör: Ethan Coen, Joel Cohen

Goggle fyller år

Visste ni att Google fyller år idag? 13 år fyller den populära sökmaskinen! Grattis Google! Tack för alla gånger du hjälpt mig både privat och i jobbet! Senast idag faktiskt! Man kan ju t ex stå i skogen (som jag gjorde idag) och googla bilder på svampar på mobilen! (Jag fick hoppa in för en annan lärare som skulle ut i skogen med elever och jag tänkte inte på att ta med mig en svampbok). Det fungerade i alla fall jättebra och vips har man ännu fler intresserade elever.

På fest med Forma books

På fredagen hade jag den stora äran att bli inbjuden på Forma Books fest. Vi var i fina lokaler och jag ångrar bara att jag inte tog något foto som visar hur fint det var.
Först hade vi ett mingel med champagne. Jag pratade bland annat med den trevlige Tareq Taylor och fick även träffa Bo Hagström, som skrivit flera läckra böcker om italiensk matlagning. Jag har läst Italienska klassiker.

Sedan satte vi oss till bords. Den nya VD:n Anders Kvarby berättade om sina visioner. Det var roligt att få höra!

Vi bjöds på en fantastisk middag. God arabisk mat av alla de slag och gott att dricka till! Så nu är jag sugen att laga något sådant hemma! Det var alldeles för länge sedan sist!

Vid min sida hade jag den otroligt trevliga Ann Rosman.

Och mitt emot satt bokbloggarna Linda och Anna-Karin. Gissa vad jag, Linda och Anna-Karin pratade om? Jo, böcker förstås!

Det var en underbar kväll, som jag aldrig kommer att glömma!

Gästinlägg av författaren Jan-Erik Ullström

Jag har ett gästinlägg idag av författaren Jan-Erik Ullström, som skrivit böckerna Vägen till Umbria I och Vägen till Umbria II. hJan-Erik bad mig ge honom ett ord att skriva om och här får du se vilket ord det blev och vad han tänker på när han funderat kring ordet:

Kraft

Eva spände sinnesmusklerna och gav mig ordet ”kraft”. Denna styrka skall nu få ge energi åt och lyfta min ”kreativitet”. Det här är vad jag ger tillbaka.

Det är ytterst intressant att skriva om just kraft, med tanke på att jag för 6 dagar sedan var med om en stor diskbråcksoperation och nu försöker bygga upp just kraft. Det var inte den där moderna operationen, med ett litet snitt, utan den där 3 läkare står 4 timmar och bänder isär en sovande mans rygg. Jag ligger i böneställning. Naken och helt utan smärta. Motsatsernas värld slukar mig när jag vaknar. Men i detta nu, i denna sträckskrivning, inser jag en intressant sak. Om kraft. Om kreativitet. Oj. Hej insikt.

När jag var inlagd sov jag två nätter på sjukhuset. En natt innan operationen och en natt efter. Sedan ville jag hem. Jag ville hem delvis för att jag har svårt för ställen där min egen svaghet blir övertydlig, men mest var det på grund av mannen i sängen bakom vikväggen. Låt oss kalla honom Birger. Denne man låg redan där när jag kom in. Snart nog insåg jag att han förutom sin Parkinson och nyligen utförda benoperation, även led av demens. ”Hallå? Hallå? Hör ni mig inte?” Jag ringde flera gånger på sköterskorna, innan jag insåg att det var hans repertoar. Han var inte vid sina sinnens fulla bruk. Under första natten ropade han högt, så de fick rulla ut honom. Senare under småtimmarna hörs ett avgrundsvrål, när han försökt ta sig ur sin säng och höften hoppat ur led. Så ser han ut, när de rullar in honom igen på förmiddagen och det slås fast att han behöver opereras om. Jag ringde på sköterskorna då och då, eftersom han själv inte var förmögen till detta. När de väl kom fram kunde det låta såhär:

”Hej Birger. Hur är det? Behövde du något?”

”Jag vill sitta upp.”

”Men Birger du kan inte sitta upp. Du ser på ditt ben. Det är ur led vet du och du ska ner på operation snart.”

”Men flicka! Har du inget hjärta! Hur kan du vara så ond? Men så ta av mina byxor då. Jag är varm.”

”Men Birger du har inga byxor.”

”Jamen ta av overallen då.”

”Men vilken overall Birger?”

”Den röda. Anton! Anton! Jag vill inte leva. Ta bort sprutan!”

”Jag har ingen spruta Birger.”

”Det har du visst.”

Där ligger jag en meter bort, bakom en vikvägg och väntar på operation. Jag matas med dödslängtan och syner om min egen framtid. När väl operationen är utförd och jag vaknar upp på rummet, så är Birger åter där. Jag mår illa av narkos och smärta. Birger tittar på TV och pratar för sig själv. Under förmiddagen har han lyckats slita ur sin kateter och täcks sig själv med urin. Samtidigt har han klöst av sig sitt operationsbandage så allt blandas med blod och ångest. Jag har varit uppe sedan halv 5 på morgonen. Jag har klätt mig och kissat. Gått några steg. Övat. Vill hem. Ha kraft. Birger slukar personalens tid. Jag känner stor sorg över hans öde. Särskilt när han ringer sin dotter och är helt klar i både tanke och tal. Klar, men bitter och rädd. När en av sköterskorna går förbi min säng viskar jag: ”Ni har alldeles för lite betalt.” Hon skrattar tillbaks och ler: ”Jag vet.”

Så vad vill jag ha sagt? Vad har detta med kraft och kreativitet att göra? Jo, jag inser nu vissa saker. I detta nu. Det kunde lika gärna varit jag som legat där med dödslängtan. En dag kanske jag gör det. Den dagen är närmare än jag vill veta. Jag märker nu att en del av min kraft är rädsla. Rädslan att dö. Att inte kunna skapa längre. Jag har fått en deadline bokstavligt talat. Jag började skriva när jag var 31. När måste jag sluta? När kommer livet säga stopp? Jag drivs delvis framåt av rädslan för att dö, men säkerligen har den känslan många trådar i alla mina farhågor. Då kanske du tror att jag stressar fram alster till hafsverk och tomma tegelstenar. Inte alls. Jag har ett halvt liv på mig. Den tiden kommer jag att ägna åt det jag gör bäst. Förmågan som tog 31 år att finna och säkerligen lika många att finslipa. Att skriva böcker. Bygga världar och ge liv åt karaktärer. Det och att ge dig tankenötter du inte visste fanns. Vägen till Umbria är bara början. Minns det nu. Rädsla kan vara bra. Om du kan hålla den på sinneslängds avstånd.

Är du rädd för döden?

Love / Jan-E