En kvinnas resa av Agneta Sjödin

Boken är en delvis självbiografisk berättelse om en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Den är skriven med stor värme! Rent litterärt så hade jag dock önskat mig lite mer. Det känns som om boken kunde ha berättat mer om vad som försigår i huvudet på Maria, som bokens huvudperson heter. Men jag blev riktigt sugen på att vandra när jag läste boken och det är ett bra betyg på boken!

Betyg: 4 av 5

Dubbla slag av Malin Persson Giolito

Malin släpper in oss i en värld där det inte går att kombinera barnafödande, hämtning på dagis och att lyckas som advokat. Om man inte jobbar mer än heltid så hamnar man ohjälpligt efter och ses snett på.

Dubbla slag handlar om den blivande trebarnsmamman som abetar på advokatbyrå. Hon märker att man plötsligt räknar bort henne. Det handlar också om vardagen hemma, gravid, med man och två barn.

Jag tycker att det här är en bra debut och att det är en viktig bok. Det finns nog många arbetsplatser där det ser ut som i denna bok.

Betyg: 4 av 5

Dagens fundering - Dåliga böcker?

Jag har funderat kring böcker som man inte tycker om. Är det en dålig bok eller har man bara läst den vid fel tillfälle? Kanske är det så att ibland ger man sig på för svåra böcker vid en tidpunkt då man inte klarar svåra böcker. Kanske man vid en annan tidpunkt inte är mottaglig för allför romantiska böcker eller för sorgtyngda böcker. Jag har, som relativt nybliven mamma till barn nummer två, t ex väldigt svårt just nu för böcker som handlar om barn som far illa. Så dessa böcker tycker jag inte om just nu. Om jag läste dem för 5 år sedan så hade de säkert varit bra. En dag när jag var väldigt trött läste jag Slakthus 5 och totalsågade den. Jag gav den en ny chans en annan dag när jag sovit bättre... och det var som natt och dag. Den var ju bra! Är det så med alla böcker som man läser, att om man hade läst dem vid ett annat tillfälle hade de varit bättre? Vad tror ni?

Dagens fundering - Gränser?

När jag lärde mig läsa så lärde jag mig att biblioteket var en fantastisk plats! Innan jag började skolan hade jag aldrig varit där, men sedan blev det min favoritplats. Jag minns hur jag lånade påsvis med böcker, som jag bar hem och sedan bar tillbaka. Aldrig ifrågasatte bibliotekarien min förmåga att läsa alla dessa böcker. Jag har hört historier om barn som bara fått låna tre böcker. Jag är glad att jag inte drabbades av detta. För det var en stor upplevelse att bära hem alla böckerna (trots tyngd) och sedan rada upp dem brevid mig hemma. Å andra sidan kan man kanske tycka att barn ska lära sig måttfullhet. För detta att jag lånade högvis med böcker finns fortfarande kvar som vana. Jag har väldigt svårt att komma ut från biblioteket med mindre än 5 böcker. Det är inte alltid att jag lämnar tillbaka alla böckerna som jag lånade förra gången när jag kommer nästa vecka/nästa gång till biblioteket. Då kan man ju tycka att det är ett slöseri att jag har de olästa böckerna hemma hos mig. Jag ockuperar ju dem så att säga. Ibland händer det ju till och med att jag lånar om någon enstaka eftersom jag inte kommit mig för att ta itu med de böckerna. Vad tycker du? Ska man få låna hur många böcker som helst? Eller ska det finnas någon gräns?

Under tiden av Katarina Bjärvall

Jag slår ihop boken och inser att jag haft förmånen att läsa en fantastiskt bra bok som handlar om Sverige idag. Det är en bok som känns fräsch och verkligsförankrad. Den speglar den tid vi lever i på ett bra sätt och karaktärerna känns trovärdiga. Jag tycker om det behagfullt lugna tempot som är i boken och språket är underbart!

"Skymningen växte fram ur håligheterna under Essingelden och ur grottorna under träden på tomten, Mörkret lade sig tätt kring huset, kröp in till Sten där han satt i sin ftölj, löste upp alla konturer och bäddade in rummet".

Vad handlar då boken om? Kort sagt: En bilolycka som förändrar livet för flera personer. Den högaktuella flyktingfrågan. Svårigheter med föräldrar och barn.

Betyg: 5 av 5

Dagens fundering - Första boken? Första läsningen?

Kommer du ihåg den första boken du läste? Det gör tyvärr inte jag. Jag har sökt och sökt i mitt minne men inte lyckats komma på det. Däremot kommer jag ihåg läseboken vi hade i ettan. Det var då jag lärde mig läsa. Så i och för sig så kanske det kan klassas som den första boken som jag läste. Men jag tänkte mer på den första skönlitterära boken som inte skolan tillhandahöll. Hur kan jag ha glömt den? Den borde ju ha satt djupa spår hos mig eftersom jag ÄLSKAR att läsa och har älskat det sedan jag lärde mig läsa. Är det så att boken inte spelade någon roll då utan jag var så upptagen i det fantastiska att jag faktiskt lärt mig läsa, efter att ha längtat så länge? Fast jag kommer inte heller ihåg den där stunden då jag knäckte läskoden, trots att jag verkligen längtat efter att kunna. Kan det ha varit så att jag inte riktigt förstod att jag kunde läsa först? Att det tog ett tag innan det faktum att jag verkligen kunde läsa sjönk in? Jag undrar hur många som kommer ihåg den där stunden då de knäckte läskoden. Är det något som man lägger på minnet? Eller är det något som snabbt glöms bort?

Vinnaren är...

Så är det dags att presentera vinnaren. Jag vill dock först passa på att tacka alla som var med i tävlingen eller utlottningen kanske det borde heta. Kan det heta tävling även om man inte gör något egentligt tävlingsmoment? I alla fall var det verkligen jättekul att ni var med!!! Jag visste inte att det var så roligt att anordna något sådant. Det ger faktiskt mersmak. Dottern tyckte det var jättespännande att dra en vinnare. Efter lite strul med vinstdragningen (nä, fråga inte) så är jag nu stolt över att presentera vinnaren:

Grattis Ango! Du vann!!!

Jag hoppas att du ska tycka om boken!!!

Jag hittade inte din mejladress Ango,

men mejla mig din adress så ska jag skicka boken!

Dagens fundering - Skriva i böcker?

Får man skriva i böckerna eller inte? En del sitter och plitar ned funderingar och tankar och frågor i böckerna lite överallt. Jag har som barn lärt mig att böcker ska man vara jätteförsiktig med. I skolan inpräntades det och hemma var det likadant. Min mamma använde aldrig en penna i närheten av en bok. Inte ens i kokböckerna!!! Jag var från början likadan, men så kom jag på att i kursböckerna var det väldigt praktiskt om man skrev lite på sidan om, i marginalen. Då gick det lättare att repetera och lära sig! Även i kokböcker har jag någon gång skrivit en anteckning som "Jättegott" eller "Pröva inte detta igen!" Fortfarande har jag svårt att låta pennan röra skönlitterära böcker. Jag funderar istället utan penna! Men jag tycker det låter mysigt med de som sitter och skriver medan de läser en bok! Att skriva ner funderingar som dyker upp i favoritboken för att sedan kunna läsa sina funderingar igen när man läser boken.

Jag lånade en bok på biblioteket där det var fullt av understrykningar. Det var faktiskt rätt intressant! Jag undrade så vem det var som hade gjort det. Var det en man eller en kvinna? Gammal eller ung? Dessutom så undrade jag varför en del av meningarna var understrukna. Vad var det som personen hade fastnat i hos just den meningen. Vilka var personens tankegångar kring det. Men är det okej att skriva och göra understrykningar i biblioteksböcker? Förstör man dem eller tillför man något? Vad tycker ni om det? Och vad tycker ni rent generellt om att skriva i böcker?

Sista dagen att vinna Åsa Nilsonne -Ett liv att dö för

Vid midnatt går tiden ut för min utlottning av boken Åsa Nilsonne -Ett liv att dö för. Om du vill ha en chans att få den gratis så läs mer här.

Grundläggande genetik av Mikael Fant

Den här boken var lika spännande som en deckare. Det var en bok som man inte gärna la undan, utan man ville bara läsa vidare. Jag tyckte att boken var skickligt skriven och det var kul med Stockholmsskildringen! Efter att ha läst boken så funderar jag kring: Hur viktigt är det att veta sitt ursprung? Förändras man genom att veta det? Kan det förstöra/förbättra ens liv?

Boken handlar om Jakob, som i bokens början får veta att hans mamma har dött. Jakob har dragit sig undan sina vänner, sin mamma och sin morfar. Något plågar honom. Boken växlar mellan att berätta Jakobs berättelse, som barn, tonåring och vuxen samt hans mammas berättelse på 60-talet.

Betyg: +4 av 5

Dagens fundering hos Boktokig

Är alla böcker värda lika mycket? Vem eller vad är det som bestämmer deras värde? Är en pocketbok lika värdefull som en inbunden? Är barnböcker lika värdefulla som vuxenböcker? Jag låg och funderade på detta i natt när jag vaknade och hade svårt att somna om. För mig är böckerna skatter. De är skatter som gör mig glad när jag ser på dem. Ett bibliotek eller en bokhandel gör mig själaglad. Men för det kan jag inte säga att jag är en försvarare av böckernas likavärde. För inte behandar jag en Harlequin-bok lika varsamt som jag behandlar de andra böckerna. Men de har ändå ett värde. Det har de. Jag skulle aldrig slänga en sådan bok heller, även om jag numera inte köper sådana och läser. Är klassiker mer värda än andra böcker? För mig är det inte så! För mig hänger böckernas värde ihop med vad de gett mig när jag läst dem. De som lyst upp min tillvaro på ett eller annat sätt. DE är speciella och de följer mig vart jag än flyttar. Därför samsas Tordyveln flyger i skymningen med Karin Boyes dikter och Sofies värld med Flyga drake. Men jag funderar återigen vem är det som bestämmer böckernas värde där ute i den stora världen? För visst har jag märkt att vissa böcker räknas inte där. Vissa böcker ser man ner på.

Vinn en bok

Ni har väl inte missat min tävling/utlottning där ni kan vinna Åsa Nilsonne -Ett liv att dö för?

En viss känsla

En del böcker lämnar kvar en speciell känsla som man känner när man tänker på böckerna. Har ni märkt det? För mig så är det t ex en känsla av ro när jag tänker på Fruset offer av Giles Blunt. Jag känner mig så harmonisk. (Jag läste den medan jag lyssnade på en underbar CD med avslappningsmusik och det var den enda stunden av lugn och ro i en kaotisk vardag.) När jag tänker på Häxan och lejonet av C.S. Lewis är det känslan av att allt är möjligt. När jag tänker på Sucka mitt hjärta men brist dock ej av Mark Levengood så blir jag glad. Alla böcker lämnar inte härliga känslor efter sig. Hummelhonung av Torgny Lindgren gör mig illamående (ledsen Torgny och alla som gillar hans böcker - men så är det bara). Tänker jag på boken Evelina ska minna om mig av Renée Höglin så är det sorg jag känner. Vad har ni för känslominnen med böcker?