En kvinnas resa av Agneta Sjödin

Boken är en delvis självbiografisk berättelse om en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Den är skriven med stor värme! Rent litterärt så hade jag dock önskat mig lite mer. Det känns som om boken kunde ha berättat mer om vad som försigår i huvudet på Maria, som bokens huvudperson heter. Men jag blev riktigt sugen på att vandra när jag läste boken och det är ett bra betyg på boken!

Betyg: 4 av 5

Dubbla slag av Malin Persson Giolito

Malin släpper in oss i en värld där det inte går att kombinera barnafödande, hämtning på dagis och att lyckas som advokat. Om man inte jobbar mer än heltid så hamnar man ohjälpligt efter och ses snett på.

Dubbla slag handlar om den blivande trebarnsmamman som abetar på advokatbyrå. Hon märker att man plötsligt räknar bort henne. Det handlar också om vardagen hemma, gravid, med man och två barn.

Jag tycker att det här är en bra debut och att det är en viktig bok. Det finns nog många arbetsplatser där det ser ut som i denna bok.

Betyg: 4 av 5

Dagens fundering - Dåliga böcker?

Jag har funderat kring böcker som man inte tycker om. Är det en dålig bok eller har man bara läst den vid fel tillfälle? Kanske är det så att ibland ger man sig på för svåra böcker vid en tidpunkt då man inte klarar svåra böcker. Kanske man vid en annan tidpunkt inte är mottaglig för allför romantiska böcker eller för sorgtyngda böcker. Jag har, som relativt nybliven mamma till barn nummer två, t ex väldigt svårt just nu för böcker som handlar om barn som far illa. Så dessa böcker tycker jag inte om just nu. Om jag läste dem för 5 år sedan så hade de säkert varit bra. En dag när jag var väldigt trött läste jag Slakthus 5 och totalsågade den. Jag gav den en ny chans en annan dag när jag sovit bättre... och det var som natt och dag. Den var ju bra! Är det så med alla böcker som man läser, att om man hade läst dem vid ett annat tillfälle hade de varit bättre? Vad tror ni?

Dagens fundering - Gränser?

När jag lärde mig läsa så lärde jag mig att biblioteket var en fantastisk plats! Innan jag började skolan hade jag aldrig varit där, men sedan blev det min favoritplats. Jag minns hur jag lånade påsvis med böcker, som jag bar hem och sedan bar tillbaka. Aldrig ifrågasatte bibliotekarien min förmåga att läsa alla dessa böcker. Jag har hört historier om barn som bara fått låna tre böcker. Jag är glad att jag inte drabbades av detta. För det var en stor upplevelse att bära hem alla böckerna (trots tyngd) och sedan rada upp dem brevid mig hemma. Å andra sidan kan man kanske tycka att barn ska lära sig måttfullhet. För detta att jag lånade högvis med böcker finns fortfarande kvar som vana. Jag har väldigt svårt att komma ut från biblioteket med mindre än 5 böcker. Det är inte alltid att jag lämnar tillbaka alla böckerna som jag lånade förra gången när jag kommer nästa vecka/nästa gång till biblioteket. Då kan man ju tycka att det är ett slöseri att jag har de olästa böckerna hemma hos mig. Jag ockuperar ju dem så att säga. Ibland händer det ju till och med att jag lånar om någon enstaka eftersom jag inte kommit mig för att ta itu med de böckerna. Vad tycker du? Ska man få låna hur många böcker som helst? Eller ska det finnas någon gräns?

Under tiden av Katarina Bjärvall

Jag slår ihop boken och inser att jag haft förmånen att läsa en fantastiskt bra bok som handlar om Sverige idag. Det är en bok som känns fräsch och verkligsförankrad. Den speglar den tid vi lever i på ett bra sätt och karaktärerna känns trovärdiga. Jag tycker om det behagfullt lugna tempot som är i boken och språket är underbart!

"Skymningen växte fram ur håligheterna under Essingelden och ur grottorna under träden på tomten, Mörkret lade sig tätt kring huset, kröp in till Sten där han satt i sin ftölj, löste upp alla konturer och bäddade in rummet".

Vad handlar då boken om? Kort sagt: En bilolycka som förändrar livet för flera personer. Den högaktuella flyktingfrågan. Svårigheter med föräldrar och barn.

Betyg: 5 av 5

Dagens fundering - Första boken? Första läsningen?

Kommer du ihåg den första boken du läste? Det gör tyvärr inte jag. Jag har sökt och sökt i mitt minne men inte lyckats komma på det. Däremot kommer jag ihåg läseboken vi hade i ettan. Det var då jag lärde mig läsa. Så i och för sig så kanske det kan klassas som den första boken som jag läste. Men jag tänkte mer på den första skönlitterära boken som inte skolan tillhandahöll. Hur kan jag ha glömt den? Den borde ju ha satt djupa spår hos mig eftersom jag ÄLSKAR att läsa och har älskat det sedan jag lärde mig läsa. Är det så att boken inte spelade någon roll då utan jag var så upptagen i det fantastiska att jag faktiskt lärt mig läsa, efter att ha längtat så länge? Fast jag kommer inte heller ihåg den där stunden då jag knäckte läskoden, trots att jag verkligen längtat efter att kunna. Kan det ha varit så att jag inte riktigt förstod att jag kunde läsa först? Att det tog ett tag innan det faktum att jag verkligen kunde läsa sjönk in? Jag undrar hur många som kommer ihåg den där stunden då de knäckte läskoden. Är det något som man lägger på minnet? Eller är det något som snabbt glöms bort?

Vinnaren är...

Så är det dags att presentera vinnaren. Jag vill dock först passa på att tacka alla som var med i tävlingen eller utlottningen kanske det borde heta. Kan det heta tävling även om man inte gör något egentligt tävlingsmoment? I alla fall var det verkligen jättekul att ni var med!!! Jag visste inte att det var så roligt att anordna något sådant. Det ger faktiskt mersmak. Dottern tyckte det var jättespännande att dra en vinnare. Efter lite strul med vinstdragningen (nä, fråga inte) så är jag nu stolt över att presentera vinnaren:

Grattis Ango! Du vann!!!

Jag hoppas att du ska tycka om boken!!!

Jag hittade inte din mejladress Ango,

men mejla mig din adress så ska jag skicka boken!