lördag 23 maj 2020

Saltkråkan far ända in i baljan

Astrid Lindgrens underbara berättelse om livet på Saltkråkan är här illustrerad med de sötaste, finaste bilderna. Jag är helt förälskad. Bland annat av hur vackert skärgårdens natur målas upp. Även hur bilderna fångar den inneboende glädjen som finns i Tjorven och hur de andra karaktärerna är.

Det är en helt ljuvlig bilderbok som jag läser med Astrid Lindgrens röst i mitt huvud. Jag är så själaglad att nya läsare får möta Astrid Lindgrens berättelse På ett sådant förtjusande sätt.



Handling: Familjen Melkerson är ute på ön för att njuta av våren. Tjorven och hennes familj finns förstås på plats, och det gör också Söderman och hans barnbarn Stina en riktig retsticka. Och så finns där alla djuren! Pelle har ju sin älskade kanin Jocke, Tjorven har sin Båtsman och Stina har en egen korp. Hon påstår att han är en förtrollad prins som kan säga Far ända in i baljan. Sagor om förtrollade prinsar är hennes specialitet och fantasi saknar hon inte

En dag kommer gubben Vesterman hem med en sälunge, som Tjorven får ta hand om. Vilken lycka! Sälen döps till Moses, och han följer henne som en hund och sover i hennes rum. Ja, snart har Tjorven inte tid med Båtsman Och Stina har tur hon också, för hon får ta hand om en lammunge som måste flaskmatas. Så till slut sitter de där, Tjorven och Stina, med varsin nappflaska och varsitt gulligt djur att mata. Och Båtsman väntar troget på sin matte.

Betyg: 5 av 5
Läsålder: från ca 4 år
Förlag: Rabén & sjögren

Syskonvecka av Matilda Ruta

Jag får alldeles ont i hjärtat av denna fina bok om Russin som längtar efter sin storasyster Kaninis så mycket att hon nästan går sönder. Kaninis är nämligen hos sin mamma varannan vecka, så de ses bara när det är pappavecka. 


En dag orkar inte Russin vänta längre på att Kaninis ska komma utan bestämmer sig för att åka till Kaninis.

Jag tänker på alla barn som är i den här situationen. Vad jobbigt att inte få träffa sina syskon. Då kan det vara skönt att få lyssna till den här bilderboken och bli sedd i sin längtan. För den tar verkligen barn på allvar och förmedlar detta i text och bild. 

Betyg: +4 av 5
Läsålder: från ca 3 år
Förlag: Rabén & sjögren

Det som verkar farligt av Annica Hedin och Hanna Klinthage

Här är en utmärkt bok att använda sig av när man ska prata rädslor med barn. Det handlar om spöken, monster och vampyrer, att komma bort, människor som skriker, tonåringar, vuxna som klätt ut sig, småkryp, sova över, sura gubbar och tanter samt mörker. 

Sidorna är fulla med tänkvärda saker att prata kring, eftersom det står vad de olika personerna i bilderna tänker. Olika normer utmanas också och ger ytterligare en dimension att samtala kring. För att inte tala om att man som förälder påminns om vad man bör tänka på och respektera när det gäller barn och ungdomars oro.

Det här är en bok som bara växer. Ju fler gånger jag läser boken, desto bättre blir den.



Handling: Ibland är det faktiskt bra att bli rädd! Om det kommer en krokodil simmande när du ska bada till exempel. Men om du träffar en lurvig spindel, eller ska gå ensam upp på en mörk vind hur farligt är det egentligen? Det finns mycket som kan kännas läskigt: vitsminkade clowner, kryllande småkryp och tonåringar utanför affären. Eller att sova över, till och med hemma hos bästa kompisen!

Betyg: 4 av 5
Läsålder: från ca 4 år 
Förlag: Rabén & sjögren

När prinsessor går på äventyr av Per Gustavsson

Jag har längtat efter en ny bok om prinsessor och äntligen kom den. Denna gång handlar det om prinsessor som är på äventyr och de är lika orädda och uppfinningsrika som vanligt. 

Det är en utmärkt högläsningsbok, eftersom det är så bra förebilder i den. Den visar att det finns många sätt att se ut och alla är lika bra. Man kan älska att ha klänning och smycken, men man kan även vilja ha på sig kostym eller varför inte tröja och byxor. Man kan se olika ut i längd och bredd och i hudfärg. Håret kan vara kort och långt och i diverse olika frisyrer. Jag tycker det är så befriande att en prinsessa inte måste ha ett särskilt utseende. 

Det som också är så bra och inspirerande är hur de hjälper varandra och inte ger upp. Hur de har lösningar på allt, t ex hur man tar sig över ett vatten eller hur gör man när det är mörkt i skogen? (Jo, man har ju sitt guld och diamanter som lyser upp.) 

Per Gustavsson har verkligen tänkt till i denna bilderbok. Han har gjort små pratbubblor med där han leker med ords betydelse eller ger läsaren något annat att fundera över.

Jag skrattar och njuter när jag läser och jag hoppas att Per Gustavsson aldrig slutar skriva sådana här böcker.


Handling: Oj, så många prinsessor! Från hela världen har prinsessor samlats. Men vad ska de göra? Gå på äventyr förstås! Tillsammans beger de sig till drakens håla ... För att komma dit måste de genom den mörka, mörka skogen där trollen bor. En sån tur att prinsessorna är utsmyckade med gnistrande juveler som lyser upp stigen. Sen måste de komma över det stora havet. Men är man många går det fort att hugga till en flotte! Efter många strapatser kommer de till slut fram till drakens håla. Men, vad händer? Draken sprutar ju ingen eld! Den verkar nästan glad ...

Betyg: +4 av 5
Läsålder: från 3 år
Förlag: Lilla piratförlaget

Vi är Monsterbarn av Eva Whitebrook och Lotta Geffenblad

På välskriven rim, med bra rytm berättar Eva Whitebrook om sex små monster, som har sina egna sätt. De är utanför, men hittar bra sätt att bryta det. Det är t ex ett monster som är tystlåten och som till sist använder penseln för att berätta om sina tankar för sin familj.


Illustrationerna tycker jag också mycket om. De tillför sitt till berättelsen och hjälper också till att utmana normer, precis som texten gör.

Det är en berättelse som är positiv och ger hopp. När man stängt boken vill man gärna läsa den igen.


Betyg: -5 av 5
Läsålder: från ca 3 år
Förlag: Rabén & sjögren

Bästisar ibland av Kajsa Gordan, Sofia Nordin och Matilda Salmén

Det är en berättelse att känna igen sig i. För visst är svårt att veta vad man ska göra när en kompis gör något som de andra tycker är knäppt och kompisen dessutom inte lyssnar på ens varningar. Ja, så kan det hända att man inte tar kompisen i försvar och den hör det. Så är det för Anna-Klara. Hon trasslar till det men löser det på ett fint sätt. 

Jag tycker det är en riktigt fin bok om att vara vänner. Författarna har lyckats bra att skildra barn i den här åldern och gjort en vardaglig händelse spännande. En bok som man absolut skulle kunna ha som högläsningsbok och prata kring vänskap och att inte vara så snabb att döma någon. Men passar lika bra för den som kommit igång med läsningen, att läsa på egen hand.

Illustrationerna passar fint ihop med berättelsen. De är tilltalande att se på och lyfter fram personernas känslor. 


Jag älskar att man på framsidan visar vad bok ett i denna serie heter och ser ut. Boken finns nämligen på hyllan uppe till vänster. Sådan rolig touch. Bästisar ibland är bok två i serien. 




Handling : Anna-Klara och Herman är bästisar. I alla fall för det mesta. Om Herman bara kunde hålla på lite mindre med sina insekter och framför allt sluta ta med dem till skolan, då kanske de andra i klassen inte skulle tycka att han var så knäpp. Det skulle göra allting enklare för Anna-Klara. För tänk om hon inte får komma på Kerstins kalas bara för att hon är bästis med Herman? Bästisar ibland är den andra, fristående delen i serien om Anna-Klara och Herman.

Betyg: +4 av 5
Läsålder: från 6 år
Förlag: Rabén & sjögren

Snurra på Saturnus av Marie Helleday Ekwurtzel

Snurra på Saturnus är perfekt för det barn som ska läsa själv och har kommit igång lite med läsningen. Den är på Hegas-nivå 3 och det betyder att den ligger nära talspråket. Texten är rätt stor och bilderna är i färg, vilket också motiverar till läsning.


I boken lär man sig om rymden och om adoption både genom berättelsen, men också från de faktasidor som finns i slutet av boken. Fantasi och verklighet blandas på ett sådant inspirerande sätt. Det är lätt att förstå varför serien är så populär. 

Snurra på Saturnus är tredje boken i serien Rymdklubben E.T.


Handling: Kan man verkligen åka ut i rymden mitt under ett skoldisco? Och går det att skapa magi med hjälp av såpbubblor … och fantasi? Det ska vara disco på skolan. Och tävling i att rocka rockring! Vännerna Eskil och Tova tränar på att rocka, men det går inte så bra. Då kommer Peter. Han är superduktig på att rocka! Hans dröm är att få dansa med en tjej som han gillar… Alina. Men han har ingen lust att gå på discot. De andra killarna i hans klass tycker att det är löjligt att dansa.Det här blir ett nytt uppdrag för Rymd-klubben E.T! Eskil och Tova ska se till att Peters dröm går i uppfyllelse! Med hjälp av en plint, en pilatesboll och några hundra såpbubblor… Ska det gå?

Betyg: 4 av 5
Läsålder: från ca 6 år
Förlag: Hegas

Virrpetter av Johanna Wahlfisk

Det är en fin och varm berättelse, som möter läsaren när man slår upp boken. Det berättas lugnt och humoristisk, utan att ta bort det allvarliga i en demenssjukdom.

Boken handlar om en morfar som börjar plötsligt glömma saker. Han blir allt mer som ett barn. Mormor är lugn och kärleksfull mot morfar genom hela berättelsen.

Det är en bra bok att utgå från när man ska prata om barn om demens. Jag önskar den fanns när mina barn var yngre och deras farmor blev dement. Det är en bok som gör att det inte blir lika hemskt. 

Bilderna bidrar också till den kärleksfulla stämningen i boken, liksom det humoristiska.




Betyg: 4 av 5
Läsålder: från 5 år
Förlag: Lindskog förlag 


torsdag 21 maj 2020

Pippi 75 år och två fina bilderböcker

Det passar ju utmärkt att ge ut Pippi firar födelsedag när nu Pippi fyller 75 år (faktiskt precis idag). 

Jag älskar denna berättelse där Pippi blir så otroligt glad över sin present och även gästerna får presenter samt att de leker inte-stöta-golvet. Tala om att föras tillbaka till barndomen. Pippi är magisk. Man blir så glad av att läsa och allt känns möjligt. 

Det är kul att man lagt till recept och kalaslekar i slutet av boken. 




Man har även gjort en seriebok av filmen Pippi på rymmen. Vilken nostalgitripp det är att läsa om Konrads kalasklister, Pippis älvtur med tunnan och äventyret med tjuren. Ibland hade jag velat ha lite mer av berättelserna. Det känns som att det är lite korthugget. Eller så är det att jag saknar Astrids berättarröst, eftersom jag är van vid den, och i denna hör jag den inte. Jag är helt enkelt ovan att läsa hennes berättelser i dialogform.

Men hur som helst är det en rätt tjock bok med flera kapitel med härliga äventyr att läsa om. Jag tror att den kommer att bli omtyckt och kommer passa dagens barn. 

Fabian Göranson har tecknat på sitt eget sätt, men det märks att han gjort det i Ingrid Vang Nymans anda.




onsdag 20 maj 2020

Vingar av silver av Camilla Läckberg

Jag började läsa ”Vingar av Silver” utan några förväntningar. Jag tänkte att jag skulle läsa lite innan jag somnade. Det blev inte bara några sidor, det blev hela boken. Berättelsen har ett sådant driv att jag kunde inte avsluta läsningen, trots att jag tidigt listat ut hur det förhåller sig. Kanske var det så att det blev mer spännande för att jag förstod hur det hänger ihop och jag undrade när det skulle avslöjas.

Visst känns det även som att denna andra bok, liksom ”En bur av guld”, är inspirerad av 80-talets spänningslitteratur, som t ex Sidney Sheldon. För mig funkar det. Jag tyckte om det. 

Det jag dock är kluven till är den kallare och hårdare bilden man får av Faye, samt att jag tycker hon på ett sätt är lite aningslös.

Men fastnar - det gör man i denna bok om makt, lyx och hämd. Så gör inte om mitt misstag att börja läsa den precis när du ska sova. 


Handling: Just när Faye trodde allt var över hotas hennes tillvaro igen. Hon har byggt upp ett liv utomlands, exmaken Jack sitter i fängelse och hennes företag Revenge skördar stora framgångar. Men när Revenge ska lanseras i USA dyker det plötsligt upp ett allvarligt hot mot bolaget och Faye tvingas återvända till Stockholm. Med hjälp av en handplockad grupp kvinnor kämpar hon för att rädda det som är hennes - och för att rädda sig själv och dem hon älskar. Första delen i serien om Faye blev inte bara en av 2019 års största succéer i Sverige utan även en stor framgång internationellt.

Betyg: +3 av 5
Förlag: Forum bokförlag 

tisdag 19 maj 2020

Frågor och svar med Marie-Louise Marc

Jag har fått den stora äran att ställa några frågor till Marie-Louise Marc.

(Foto lånat av Printz Publishing)

Din bok är ju landsbygd-feelgood. Vad är din dröm att uppleva när det gäller landsbygd?
– Jag vill ha doften av gräs, ladugård, kor, getter, hundar och katter ... Djuren är viktiga. Jag älskar djur och har gjort sedan jag var liten och fick vara med och handmjölka, mocka och åka hölass i Jämtland. Jag hade ”min egen” fjällko, Rafta, som jag kliade under hakan tills hon somnade. Jag minns fortfarande hennes långa ögonfransar och varma blöta nos. Kunde inte motstå att ta med det i Juni, juli, halva augusti. Sedan är jag imponerad av bönder – där kan man tala om multitasking. De ska kunna förlösa en get, ha koll på när det ska sås och sköta bokföring och inköp. Själv blir jag svettig bara av att deklarera en gång om året. Jag vurmar för de småskaliga jordbruken där bönderna kan namnen på alla sina djur och blir berörda när det drar ihop sig till slakt. Kanske har jag en romantisk syn på livet på landsbygden, men det var så härligt att få gå loss i min kärlek till de böljande ängarna och ljusa sommarnätterna och skapa en berättelse utifrån det.

Vad vill du berätta för någon som vill läsa din nya bok?
 – Den handlar om människor och relationer mellan olika generationer, om längtan efter kärlek och tillhörighet och om att våga bejaka sig själv och den man är. Tycker du om feelgood hoppas jag att du tycker om den här. 

Hur var det att skiljas från Betty och påbörja något nytt?
– Det var dubbla känslor, spännande och vemodigt på samma gång. För mig har Betty en särskild betydelse eftersom Bettys värld var min debutbok och där öste jag hejvilt ur egen fatabur. Jag jobbade i många år som journalist på bland annat ELLE och Amelia och använde erfarenheterna från tidningsbranschen som inspiration till Bettytrilogin. Särskilt första delen utspelar sig till stor del i redaktionsmiljö på en glamorös damtidning i Stockholm. Jag hade väldigt kul när jag skrev de böckerna, och Betty lever kvar i mig – hon är ju jag liksom. Samtidigt längtade jag efter att skriva något helt nytt, en berättelse som utspelades i en annan miljö, och när Jämtlandsidén växte fram förrförra sommaren i min lilla stuga norr om Östersund blev jag helt såld. Att skriva en bok innebär att tillbringa många, långa månader i samma miljö, med samma karaktärer, och det underlättar om man väljer en plats där man trivs och vill vara. I den nya boken kunde jag använda mig av mina rötter och min barndoms somrar hos min mormor på Raftsjöhöjden. Visserligen har jag döpt om byn till Storsjöhöjden och jag har fått flytta på en del gårdar för att det ska passa handlingen bättre, men det är i alla fall där Hanna träffar sin gamla tonårskärlek Mattias, getbonden. Jag har tillägnat Juni, juli, halva augusti min mormor som tack för alla ljuvliga sommarlov och jag tror hon sitter på ett fluffigt moln någonstans där uppe i himlen och vinkar stolt.

Vad kan du ge för tips till oss som har svårt att slutföra saker?
– Jag är mästare på att skjuta upp saker jag inte vill göra. Tvättkorgen kan växa, räkningarna betalar jag i sista minuten. Att skriva däremot ser jag som ett jobb och där är jag disciplinerad och plikttrogen som en gammal märr. Upp med tuppen och sätta sig vid datorn är vad som gäller. Har jag en deadline ser jag till att hålla den, det har jobbet som journalist lärt mig. Jag tror det handlar om att skaffa sig en motivation. En morot. ”Inte sugen på att träna?” Men tänk vad skönt efteråt, och du slipper få ont i ryggen. ”Ingen lust att rensa ogräs?” Men tänk vad fint det blir i rabatten när det är klart. ”Inte hågad att ringa gamla moster?” Men tänk vad glad hon blir och det i sig är en belöning. ”Ingen inspiration till att skriva?” Men tänk vad härligt när du är klar med det där kapitlet/stycket/meningen som legat och skavt som en sten i skon. Jag tror att vi alla helst väljer den lättaste vägen, men försöker man se det positiva som hägrar när det är gjort blir det mindre betungande.

Du älskar ju feelgood. Men varför tycker du att man ska man läsa feelgood?
 – Jag tycker att feelgood är som honung för själen och hjärtat. Man kan krypa upp i soffan och plötsligt befinna sig i en helt annan värld. Att låta sig uppslukas av en bra bok funkar som återhämtning. Man får vara med i andra människors liv och kan ställa sitt eget åt sidan. Särskilt i tider som nu när mycket känns ovisst och vi peppras med corona-nyheter. Då är eskapismen i en härlig feelgoodroman välgörande. Förlösande, rent av. En undersökning, jag minns inte vilken, kom fram till att människor som läser feelgood blir mer empatiska. Rena fredsduvan ju! Själv älskar jag trassliga relationer och ett hoppfullt slut. Allt behöver inte ordna upp sig, det gör det sällan i verkliga livet heller, men jag vill kunna stänga boken med ett leende på läpparna och tänka: ”Livet är rätt härligt ändå”. Sista frågan.

Vilket feelgood-tips vill du ge och varför?
 – Jag vill tipsa om en fullkomligt underbar bok, Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt av Gail Honeyman. Den handlar om en ung kvinna som skapat sig fyrkantiga rutiner för att klara av tillvaron, och hon trivs med det. Tills det inträffar något som ställer hennes liv på ända och hon blir tvungen att hitta nya förhållningssätt, och därmed upptäcker hon nya sidor hos sig själv. Den är rolig, rörande, hjärtskärande, befriande och gick rätt in i hjärtat på mig. Jag vill också tipsa om Livet efter dig av Jojo Moyes, den okrönta feelgooddrottningen. Den boken tog mig med storm på en flygresa till New York. Jag hulkade som ett barn och fick servetter av kvinnan i sätet bredvid. För mig står Livet efter dig för allt en bra feelgoodroman ska ha: Härligheter, besvärligheter, svåra utmaningar och ett hoppfullt slut, om än inte det jag hade tänkt mig. Att jag strax därefter hade privilegiet att intervjua Jojo Moyes var en ynnest. Vänlig och trevlig satt hon där och berättade om sitt författande och sitt liv och jag tänkte: ”Hon lever min dröm.” Två månader senare blev jag uppsagd från jobbet på grund av en omorganisation och chockad, knäckt och med ett tilltufsat självförtroende bestämde jag mig. Det var nu eller aldrig. Jag ville så innerligt gärna förverkliga min författardröm. Och så började skriva Bettys värld ... Det kanske finns en mening med allt. 
Tack snälla för att jag fick vara med i den här intervjun.

måndag 18 maj 2020

Juni, juli, halva augusti av Marie-Louise Marc

Det här är landsbygdsfeelgood när den är som bäst. Berättelsen väcker längtan i mig. Jag vill bo i en by. Jag vill äta god getost, inhandlad på gården intill. Jag vill ha vackra lantliga vyer utanför mitt fönster. 

Det är det här som Marie-Louise Marc är så bra på. Att måla upp miljöer och sälja in det, så man älskar att vara där i läsandet och sedan vill man kasta sig på ett flyg eller tåg och resa dit i verkligheten. Vem vet vilka flyttströmmar hon skapar med denna bok.

Det är mysig läsning, men det har också sina svarta stråk. Riktigt svarta stråk till och med. Det blir en bra motvikt.

Hur som helst. Jag charmas totalt av berättelsen. Det här är boken du ska skriva upp på sommarens läslista. 


Handling: 42-åriga Hanna trivs med livet i Stockholm, men när hennes mormor skadar sig och behöver hjälp tvingas hon upp till den lilla byn Storsjöhöjden i Jämtland. Byn där hon tillbringade sin barndoms somrar är sig lik: samma ljuvliga ängar, samma vackra vyer mot fjällen ... och samma Mattias. För tjugofem år sedan hade Hanna och Mattias en himlastormande romans här. Idag är han getbonde med eget mejeri, och lever ensam med dottern Felicia. Det dröjer inte länge innan känslorna åter väcks till liv mellan Mattias och Hanna, och Hanna blir dessutom förtjust i 9-åriga Felicia. Ändå bestämmer de sig vuxet för att hålla det på en sommarromans-nivå. Juni, juli, halva augusti. Men Hanna bär på en hemlighet. Ett sår som aldrig läkt. Och plötsligt sker en olycka som vänder upp och ner på hela sommaren. Var hör Hanna egentligen hemma?

Betyg: +4 av 5
Förlag: Printz Publishing 

Svärmodern av Moa Herngren

Den här läsningen är så komplex. Den är lätt men samtidigt inte. Lätt så tillvida att författaren är genialiskt bra och har skrivit så läsningen bara flödar genom boken. Trots det svåra. Trots att det inte är en glad berättelse. Trots att det skär i en att läsa. 

Och det är en tänkvärd berättelse. Vad säger och gör du för andra? Vad gör du för din egen skull? Vad kan ses i ett annat ljus? Hur tolkar du dina medmänniskor? Hur är dina familjerelationer?

Man kan bara hoppas att ens egna barn förstår att man älskar dom. Och att det man gör inte blir fel. 


Handling: Som ensamstående mamma har Åsa och hennes son alltid varit nära. Men relationen förändras när sonen träffar en ny flickvän som snart blir gravid. Åsa gör sitt bästa för att knyta an till sin nya svärdotter, men då Åsa försöker hjälpa till uppfattas hon som gränslös. Det blir början på en konflikt som kommer att splittra hennes familj. Det blir smärtsamt uppenbart för Åsa att den viktigaste personen i sonens liv inte längre är hon själv, utan svärdottern och den nya familjen. Och när Åsas egen mamma går bort, står hon plötsligt alldeles ensam.