”Jakten på Dawit” är en stark reportagebok om Dawit Isaak, som suttit fängslad i över 18 år. Ingen rättegång, inget datum för frisläppande. Det är också en skildring av Eritrea. Hur det är och fungerar. Dess historia.
Jag kan nästan känna hjärncellerna växa och bli fler när jag läser boken. Hur det bildas nya banor mellan cellerna. Jag lär mig väldigt mycket. Om Eritrea, rättsystem eller avsaknaden av sådana. Vad historien bidrar med. Om människor och om livet.
Vid ett flertal tillfällen känns det som att synfältet ökar drastiskt. Som t ex när Johan funderar över hur svårt det blir för Dawit när han kommer ut. Eftersom Johan jobbar med effekterna av digitaliseringen, funderar han kring att man kanske måste göra som sonen i filmen Good Bye, Lenin, för att det är så mycket som Dawit inte har en aning om när det gäller digitaliseringen.
Jag har mest tänkt på hur svårt det är att ha förlorat all tid med sin fru, sina barn och sin släkt och vänner. Men naturligtvis så blir det ju svårt med att samhället förändrats så. Att anpassa sig till det. Ta in, förstå och acceptera.
Så blir det många tankar kring eländet med krig, eftersom Eritrea varit i krig så mycket. Vad lättare världen skulle vara utan krig.
Jag tycker Martin Schibbye skriver så man kan förstå det komplexa. Han ger inga svar, utan skildrar bara utifrån hur det är. Jag undrar om han vågat skriva och berätta allt han vet, eller om han varit tvungen att hålla igen.
Han lyckas mycket bra att porträttera Dawit, så han blir en människa av kött och blod. Inte bara ett porträtt eller nyhetsartikel. Jag visste inget om Dawit innan jag började läsa, nu vet jag desto mer.
Betyg: 4 av 5-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-Titel: Jakten på DawitFörfattare: Martin SchibbyeAntal sidor: 238Förlag: Offside PressUtgivningsår: 2019ISBN: 9789185279609
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, cdon