Gladys del Pilar gör ett utmärkt, färgstark Oda Mae Brown. Hon lyfte verkligen föreställningen. Det var med henne som det mesta av humorn kom in. Så underbart!
De tre huvudpersonerna, Peter Johansson, Maria Lucua Heiberg Rosenberg samt Bruno Mitsogiannis gav fina sångprestationer. Deras röster var i samklang med varandra. Jag gillade också hur man la till ett gäng streetdansare som kom in och gjorde nummer under sångerna.
Jag älskade Tunnelbanespöket. Han är så där läskig, som han ska vara. Jag tycker att det är så smart att göra rap som hans uttrycksmedel. Så bra val av både person och uttrycksmedel.
Scenografin är ytterligare en sak som förhöjer upplevelsen. Man använder videoskärmar, som skapar realistiska bakgrunder. Det gör att det lätt kan göras snygga byten mellan scener, allt från utsikten från lägenhetsfönstret i Brooklyn, till de skummare kvarteren. Man lyckas även skapa några illusioner. Det är snyggt gjort!
Ghost är definitivt en musikal att gå och se i höst!