söndag 23 september 2018

Musikalen Ghost

Musikalen Ghost (byggd på min favoritfilm Ghost) var verkligen så underbar som jag hade hoppats. Tiden bara flög iväg när jag såg den. Den var både humoristisk och sorglig. Det var bra att den var rolig också, för annars hade jag nog storgråtit mest hela tiden. (Ja, tårarna brände och svämmade över när jag såg den).


Gladys del Pilar gör ett utmärkt, färgstark Oda Mae Brown. Hon lyfte verkligen föreställningen. Det var med henne som det mesta av humorn kom in. Så underbart!

De tre huvudpersonerna, Peter Johansson, Maria Lucua Heiberg Rosenberg samt Bruno Mitsogiannis gav fina sångprestationer. Deras röster var i samklang med varandra. Jag gillade också hur man la till ett gäng streetdansare som kom in och gjorde nummer under sångerna.


Jag älskade Tunnelbanespöket. Han är så där läskig, som han ska vara. Jag tycker att det är så smart att göra rap som hans uttrycksmedel. Så bra val av både person och uttrycksmedel.

Scenografin är ytterligare en sak som förhöjer upplevelsen. Man använder videoskärmar, som skapar realistiska bakgrunder. Det gör att det lätt kan göras snygga byten mellan scener, allt från utsikten från lägenhetsfönstret i Brooklyn, till de skummare kvarteren. Man lyckas även skapa några illusioner. Det är snyggt gjort!

Ghost är definitivt en musikal att gå och se i höst!

2 kommentarer:

Bokprinsessorna sa...

Jag skulle ha gått och sett denna på premiären men blev otroligt sjuk så fick stanna hemma istället men jag är så taggad på att gå och se den! Älskar Peter och Brunos röster och dem gör det alltid så bra tillsammans. Dessutom är jag så nyfiken på all teknologi som jag förstår ligger bakom musikalen. Roligt att läsa!

Boktokig Eva Boström sa...

Stackars dig! Då måste du se till att få se den i alla fall.