Till träden av Ella-Maria Nutti

Det är en förmån att få läsa en sådan briljant berättad historia. Författaren får fram så mycket i sin berättelse trots att sidantalet är knappt.

Allt sägs inte rakt ut. Vissa saker får läsaren förstå mellan raderna. På samma gång är meningarna kärnfulla och Ella-Maria Nutti formulerar sig träffsäkert. Det gör att jag är där på kalfjället med pappan och hans dotter och både ser och känner allt. Från hur skotern vibrerar till hur dottern känner skammen över att inte känna fjället bättre. Olyckan med skotern och vandringen i den blå timmen. Tystnaden som finns mellan pappan och dottern. Utanförskap hon känner, då hon inte lärt sig det samiska språket. Känslan av att ha berövats det samiska arvet.

Berättelsen gjorde starkt intryck på mig och den gör att jag känner mycket. Berörd minst sagt. Det finns en vemodig stämning som breder ut sig och en sorg över vad som varit och hur det kunde ha varit.

I allt njuter jag av det vackra språket och tänker att den här berättelsen kommer jag inte kunna lämna. Den kommer jag att återkomma till.

Stinas jojk av Mats Jonsson

I maj återbördades Stina Larsdotters kvarlevor till Malå och begravdes. I den här serieromanen berättar Mats Jonsson fint och känsloframkallande om de samiska systrarna Stina och Sara och deras levnadsöde.

Stina (eller Stor-Stina som hon kallades) slutade aldrig växa. Hon och hennes syster utnyttjades av samtiden till att visas upp runt omkring i Europa. Även om hon till sist vände det på det och gick från offer till att själv tjäna pengar på det. 

Det är en historia som är mer är berörande. Den är hjärtskärande och väcker ilska över allt från att människor ska ha så svårt med det som är annorlunda, till allt som samer fått utstå. 

Men det är också en varm berättelse om kärleken mellan två systrar och hur nära de kom att stå varandra. Det får Mats Jonsson fram så fint i både text och bild.

Han har skickligt berättat om detta fängslande livsöde, som har en viktig plats i vår historia.

Straff av Ann-Heléne Laestadius

Jag vet redan innan jag börjar läsa att jag kommer få läsa något bra, för så är det med Ann-Helén Laestadius böcker. Så snart som jag börjar läsa så infrias förväntningarna. Mer än så. Det är en fantastisk berättelse.

Författaren har en förunderlig förmåga att skildra så det känns i mig. Hon får mig att uppleva det huvudpersonerna känner och se vad huvudpersonerna ser. Med en mening förflyttar hon mig från mitt eget hem genom rum och tid till romanens universum.

Det är mycket som gör ont att läsa, men det ska göra ont eftersom författaren har skrivit en berättelse med den samiska nomadskolan i fokus. Det är en svart tid i svensk historia och jag är glad att författaren berättar om det. Det är ett trauma som måste lyftas och belysas. Det är en del av samernas historia och ska vi förstå samernas situation idag behöver vi även få insikt i vad som varit. Och som Ann-Helén Laestadius får en som läsare att förstå. Det känns ända in i benmärgen.

I boken får man följa fem barn när de går på nomadskolan som barn och när de är vuxna. Allt det skrämmande och hemska som hände då och som påverkar dem trettio år senare. 

Det här är sannerligen en av årets bästa böcker.

Folk som sår i snö av Tina Harnesk

Jag förälskar mig direkt i det frodiga och vackra språket, i berättarrösten. Det är en njutning att läsa. Att författaren blandat in samiska ord är ett plus.

Humorn i berättelsen får mig att älska boken allt mer. Hur Màrridja pratar och diskuterar med Siri i mobilen är obetalbart. Alla upptåg hon hittar på.

Fast samtidigt är det inte bara glatt. Det finns allvar, bedrövelse och vemod i berättelsen. Allt skildrat med en värme. Den samiska och svenska historien lyfts på ett smart och lättillgängligt sätt. En viktig om än sorglig bit av vår historia.

Boken handlar inte bara om Màrridja, men hon ligger mig varmast om hjärtat. Berättelsen handlar även om hennes man Biera som börjar vara dement och om Kaj och Mimmi som flyttar upp till det lilla samhället. Kaj vars mamma hade en stor hemlighet.

Jag är så glad att jag läst boken. Det var en riktigt fin läsupplevelse.

Stöld av Ann-Helén Laestadius

Jag blir så upprörd när jag läser boken. Det blixtrar i mitt inre och jag blir illamående. Jag kommer ihåg från min uppväxt hur folk i mitt lilla samhälle talade illa om samer. Så mycket avundsjuka, så mycket rädsla. Det gjorde mig illa berörd då och det gör mig illa berörd idag. Det är viktigare än ord kan förklara att same-fientligheten och rasismen lyfts, speciellt eftersom folk inte förstår att det fortfarande händer.

Och hur mästerligt Ann-Heléne Laestadius gör det. Hon tar händelser som fortgår i Sápmi och fogar in dessa i en berättelse som berör och upplyser. Det är skickligt skrivet. Hon beskriver hur det känns när renarna dödas, så jag kan känna det i mig. Hon levandegör frustrationen över att polisen inget gör. Ilskan och hopplösheten som blandas.

Men även stolthet över över den man är och vad man tillhör lyser fram genom sidorna. Kärleken till platsen, naturen, djuren och familjen. Det vardagliga får ta plats, utan att för den skull dra ner på spänningen som driver läsaren vidare i berättelsen. Jag läser nästan andlöst vidare.

Jag hoppas att Stöld både nomineras till Augustpriset och vinner det. För den är makalöst bra både till form och innehåll.

Betyg: 5 av 5

Förlag: Romanus & Selling

Himlabrand av Moa Backe Åstot

Det är viktigt att ha något att identifiera sig med. Inom same-kulturen har det varit skrämmande få exemplar. Ett land är fattigt om dess ursprungsfolk inte finns representerat i litteraturen på ett sätt som de kan känna igen sig i. Därför känns det extra kul och viktigt att Himlabrand publicerats.

Även om det är en berättelse om homosexualitet och jag inte kan påminna mig om att jag någonsin läst en bok som handlar om detta i samisk kontext, så handlar det om så mycket mer än att vara same och homosexuell. Det handlar om att vara ung och försöka hitta sin plats i tillvaron. Att inte riktigt veta vem man är. Men också hur människor påverkas av det som hänt tidigare. Eller vilken påverkan kulturen har.

Dessutom är det enastående fina beskrivningar av hur det är att vara kär. Som till exempel vad man tänker. Hur det känns. Eller vad som händer inuti en när man ser på den man är kär i. Moa Backe Åstot har hittat orden och beskrivningarna som lyfter hela berättelsen. Jag läser och njuter av formuleringarna. Det är rasande  skickligt av en debuterande författare.

Betyg: 5 av 5

Förlag: Rabén & sjögren

Samiska nationaldagen

Idag är det samernas natinaldag. Jag tycker om att läsa samiska berättelser, myter och sagor. Jag tycker det är ett viktigt kulturarv och dessutom väldigt intressant. Jag har en bok som heter Solskatten av Dag Nyberg, som är full med samesagor och samesägner. Men nog är det väl konstigt att det inte finns fler böcker om samiska berättelser, myter och sagor? Jag önskar fler böcker kring samer under 2010. Är det någon som har något tips så berätta gärna!

När det gäller böcker om samer finns det två som jag kan rekommendera några. Skönlitterär bok: Lapskatteland av Annica Wennström samt Faktaboken: Stulet land av Lennart Lundmark.

Så har vi ju på sätt och vis också böckerna om Plupp av Inga Borg. Han är ju inte en same, men man blir i alla fall bekant med fjällvärlden.