Författaren har en förunderlig förmåga att skildra så det känns i mig. Hon får mig att uppleva det huvudpersonerna känner och se vad huvudpersonerna ser. Med en mening förflyttar hon mig från mitt eget hem genom rum och tid till romanens universum.
Det är mycket som gör ont att läsa, men det ska göra ont eftersom författaren har skrivit en berättelse med den samiska nomadskolan i fokus. Det är en svart tid i svensk historia och jag är glad att författaren berättar om det. Det är ett trauma som måste lyftas och belysas. Det är en del av samernas historia och ska vi förstå samernas situation idag behöver vi även få insikt i vad som varit. Och som Ann-Helén Laestadius får en som läsare att förstå. Det känns ända in i benmärgen.
I boken får man följa fem barn när de går på nomadskolan som barn och när de är vuxna. Allt det skrämmande och hemska som hände då och som påverkar dem trettio år senare.
Det här är sannerligen en av årets bästa böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar