Stöld av Ann-Helén Laestadius

Jag blir så upprörd när jag läser boken. Det blixtrar i mitt inre och jag blir illamående. Jag kommer ihåg från min uppväxt hur folk i mitt lilla samhälle talade illa om samer. Så mycket avundsjuka, så mycket rädsla. Det gjorde mig illa berörd då och det gör mig illa berörd idag. Det är viktigare än ord kan förklara att same-fientligheten och rasismen lyfts, speciellt eftersom folk inte förstår att det fortfarande händer.

Och hur mästerligt Ann-Heléne Laestadius gör det. Hon tar händelser som fortgår i Sápmi och fogar in dessa i en berättelse som berör och upplyser. Det är skickligt skrivet. Hon beskriver hur det känns när renarna dödas, så jag kan känna det i mig. Hon levandegör frustrationen över att polisen inget gör. Ilskan och hopplösheten som blandas.

Men även stolthet över över den man är och vad man tillhör lyser fram genom sidorna. Kärleken till platsen, naturen, djuren och familjen. Det vardagliga får ta plats, utan att för den skull dra ner på spänningen som driver läsaren vidare i berättelsen. Jag läser nästan andlöst vidare.

Jag hoppas att Stöld både nomineras till Augustpriset och vinner det. För den är makalöst bra både till form och innehåll.

Betyg: 5 av 5

Förlag: Romanus & Selling