Det är så härligt när läsningen bara passar en. Så var det med Simma i vinterskog. Jag bara tyckte om boken från början till slut, även om jag ibland blev lite småirriterad på karaktärerna.
Det är en vardagsberättelse om ett gift par, Ann och Kjell, vars förhållande sätts på prov. Det blir snabbt tydligt att de har svårt att kommunicera. De går om varandra och förstår inte den andre. Det är då jag vill fuska om dem. Men samtidigt så tycker jag att det är en del av vad som gör att berättelsen känns realistisk. Vi människor är svåra.
Samtidigt handlar boken om den oväntade framväxande vänskapen mellan Ann och den mycket yngre Fanny, som precis flyttat in i herrgården.
Jag tycker om hur författaren skildrar personerna, händelserna och miljön. Hur hon lyfter allt med detaljerna och hur skickligt hon balanserar allt.
Dessutom älskar jag titeln. Hur fin är inte den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar