”Älskade barn” överraskade mig. Jag hade inte väntat mig en sådan stark debut, skriven med ett sådant bra driv. Författaren har lyckats få till så att den är spännande från första sidan till sista, delvis med hjälp av att det är några oväntade vändningar. Jag läste boken på en kväll. Jag kunde verkligen inte sluta läsa, fastän jag var så trött att ögonen såg i kors.
Författaren har även lyckats bra med en sak till. Berättelsen är riktigt obehaglig. Hur Lena och barnen är tvungna att leva och vad de utsätts för. Hur mannen är. Men Romy Hausmann håller sig på rätt sida av obehagligheterna. Hon låter oss veta nog mycket för att vi ska förstå, men inte så mycket att det blir osmakligt eller frånstötande.
Det här är en av årets starkaste debuter. Så skaffa boken, se till att inget stör och läs, läs, läs!
Handling: Långt inne i skogen ligger en fönsterlös stuga. Därinne styrs Lenas och barnens liv helt av fadern. Han som skapar dagen och natten. Som Gud. Måltider, toalettbesök och läsning följer strikta tider och övervakas med minutiös noggrannhet. Han skyddar familjen från alla faror "där ute" och ser till att barnen - födda och uppväxta i stugan - har vad de behöver. En dag lyckas Lena fly. Hon och barnen är fria. Men nu börjar mardrömmen på allvar.
