Det tredje ljuset. Små ting som dessa av Claire Keegan

Det är rent ljuvligt att läsa boken. Trots att det är kortromaner innehåller de mycket. Författaren är makalös på att skildra mycket med några väl valda meningar. Stämningar, känslor och vad som händer, allt får plats. De två berättelserna genomsyras av medmänsklighet och ger den finaste läsningen jag haft i höst.

Dalskuggan av Viveca Sten

Förra året kom första delen i nya serien Åremorden ut och jag konstaterade att jag gillade den nya serien ännu mer än Morden i Sandhamn. Därför har jag längtat oerhört efter att läsa nästa del. 

Hur lyckades då Viveca Sten infria förväntningarna? Svaret blir: Mycket bra! Det är en pulshöjande berättelse och samtidigt så kommer man nära karaktärerna, som byggs upp på ett sätt som är oemotståndligt.

Författaren bemästrar konsten att väva ihop två parallella historier till en förträfflig helhet. De driver båda läsandet framåt. Den ena historien var dessutom riktigt under skinnet-otäck. 

Förövrigt tycker jag att landskapet och miljön i Åre gör sin otroligt bra ihop med en mordhistoria. Speciellt när man använder det så skickligt som Viveca Sten.

Början på något nytt av Jenny Fagerlund

Vill man läsa en fin och innerlig feelgoodroman med vänskap i fokus, ska man läsa den här.

Boken handlar om tre kvinnor i olika faser i livet, som alla kämpar med olycka och ensamhet. De känns så genuina och relaterbara och ju mer jag läser desto mer bryr jag mig om dem. Det blev riktigt svårt att lämna dem när boken var slut. Överhuvudtaget var det svårt när boken var slut. Författaren lyckades verkligen fånga mig och dra in mig i berättelsen.

Utgiven av @norstedts_forlag 

Nya tider på Flanagans av Åsa Hellberg

Det har varit en helt underbar trilogi att följa i och med att checka in på hotell Flanagans är att kliva in i en värld av lyx och flärd och man får umgås med kvinnor som har driv och som tar för sig. Det som också är så härligt är att man tycker mycket om alla huvudpersonerna. Det har Åsa  Hellberg gjort bra.

Författaren gör det också till en lätt värld att kliva in i eftersom hon målar upp den levande med de rätta tidstypiska detaljerna. I ”Nya tider på Flanagans” är det 2000-talet som skildras med markörer som bland annat metoo och 11:e september.

Med det sagt kommer jag att sakna hotell Flanagans och alla personerna, men jag är glad över hur Åsa Hellberg knyter ihop det hela på bästa sätt.

Utgiven av @bokforlagetforum 

Svart sol av Andreas Norman

Det är en vansinnigt spännande thriller. Jag var kidnappad av boken, från första sidan till sista. Helt oförmögen att avsluta läsningen.

Handlingen är högaktuell och så trovärdigt att jag har ibland svårt att tro att det inte är hämtat ur verkligheten. Det märks att Andreas Norman har mycket kunskap i ämnet som han plockar in i berättelsen.

Författaren lyckas som sagt att fånga läsaren och det är också tack vare att det är så filmiskt berättat. Man ser allt tydligt framför sig. Om den här boken inte blir film, då missar man en fantastisk chans att göra en bra thriller.

Till sist måste jag även berömma författaren för de karaktärer han skapar. De är mångfacetterade och intressanta. Så pass att jag vill läsa de två tidigare böckerna, som jag helt missat. 

Med allt detta sagt - den här står ut lite extra bland höstens romaner.

Mille går till förskolan samt Maj och Zarah bråkar!

Här är två fina småbarnsböcker för barn i förskoleålder med en hel del igenkänning. I ena boken handlar det om att bråka och bli sams och i den andra får man följa med i alla morgonrutiner när det är dags att gå till förskolan och vad som händer när man kommer dit. Perfekt när man vill kunna prata med barnet omkring dessa två saker. 

Bilderna är tilltalande och mysiga och lockar blicken.

Utgivna av @rabensjogren 

En kvinnlig komikers dagbok av Mia Skäringer

Det är brutalt ärligt och modigt berättat. Texten är rakbladsvass och rå. Ingen skyddande bomull här inte. Hela mitt inre gör ont när jag läser, så pass mycket att det sprider sig till kroppen.

Jag blir också arg, orimligt arg, fast egentligen väldigt rimligt arg. Det här borde inte ha hänt. Allt det Mia varit med om, borde inte skett. Samtidigt vet jag att allt för många känner igen sig. Finns det någon kvinna som inte i någon form känner igen sig i det hon berättar? Den tanken gör obeskrivligt ont.

Men det är inte bara smärta. Mia Skäringers text fyller mig även med styrka och stridsanda. Det är insiktsfullt och klokt skrivet. Så nödvändigt att läsa. Kan man bestämma att den är obligatorisk för alla att läsa?

Tack Mia!

Den som inget känner mer av Viktoria Höglund

Det är spännande, men också relaterbart. Det är en initierad skildring om hur föräldrarna pendlar mellan oro, förtvivlan, ilska och hopp i väntan på att dottern ska vakna upp efter en vattenskoterolycka. Tankarna och reaktionerna känns realistiska. Viktoria Höglund är skicklig på att porträttera detta liksom det lilla i vardagen.

Det är som sagt spännande också. Inget vet vad som hände och hur dottern kunde vara med i olyckan. Det var inte hennes vattenskoter. En person till har skymtats på platsen, men har inte trätt fram. Författaren avslöjar lite i taget om vad som hände och händelser omkring och lyckas hålla det oförutsägbart. 

Jag konstaterar att denna fjärde berättelse om psykologen Malin är minst lika bra som de andra och vill läsa mer om Malin.

Ljudet av fötter av Sara Lövestam

Mina ögon glittrar lite extra efter att ha läst denna bok. Precis som tidigare har Sara Lövestam skrivit en berättelse som jag lever mig in i och vars karaktärer och livsöden verkligen intresserar mig. Jag funderar mycket över vad man ärver från föräldrar, genom generationer. Jag tänker på barnlängtan och hur svårt det är när det inte vill sig. Även hur orättvist livet kan vara. 

Att Sara Lövestam dessutom är så skicklig med språket gör att jag njuter när jag läser. Det är fyndigt, välformulerat och träffande.

En enkel till Amerika av Marie-Louise Marc

Jag tycker så hjärtinnerligt mycket om den här boken. Jag kommer tipsa om den både till höger och vänster, högt och lågt, för det är en roman som passar läsare i alla möjliga åldrar.

Jag blir verkligt imponerad över hur Marie-Louise får till 1950-tals andan i berättelsen med både ord och referenser. Det känns äkta och gör att jag snabbt sugs in i 50-talet och befinner mig där själsligen till 100 procent med huvudpersonen.

Men jag befinner mig där också i hjärtat, för det är en sådan fin skildring om hur det är att vara ung kvinna då. Mina tankar går till min mamma, som kommer älska den här boken. Hon blev själv oplanerat ung mamma under början av 50-talet. Det kommer bli så intressant att diskutera romanens innehåll med henne. Höra vad den får henne att tänka på och höra vad hon känner igen sig i. Men jag skulle gärna läsa den i bokcirkel och diskutera den med andra också. Det finns mycket att prata om.

De fyra vindarna av Kristin Hannah

Åh, vilken berättelse. Den förkroppsligar det som jag älskar med böcker. Att jag får gå i någon annans skor och lära mig nya saker som jag förstår på ett helt annat sätt efter läsningen.

Författaren är makalös på att skildra livet under depressionen för alla som kom från de delar av Amerika som hade problem med torka och sandstormar. Kristin Hannah skrev så att jag kände sanden leta sig in i minsta por. Jag kände också in i märg och ben vilken kamp livet var för de som kallades okies.

Före läsningen visste jag inget om Texas och sandstormarna eller om bomullsfälten under depressionen. Men nu vet jag desto mer och förståelsen för den här tiden får ringar på vattnet till nutid. 

Dungen av Rachel Mohlin

Berättelsen berör mig så mycket att jag behöver ta paus när jag läser. Det händer inte ofta kan jag säga, men med denna bok blir det omöjligt att läsa hela på en gång - fast jag vill.

Nu låter det kanske som att boken är bara mörker, men så är det inte. Det finns även en humor i den, som lyser upp. Liksom språket. Det är inlevelsefullt skrivet och fängslande.

Det handlar om Adina som växt upp i en liten by med en ensamstående mamma. Adina försöker att undvika att tänka på tiden de tillhörde en sträng frikyrkoförsamling och något som hände då. Men plötsligt står hennes barndomsvän, som hon inte träffat sedan dess, utanför dörren. 

Som i ett vykort av Sofia Rutbäck Eriksson

Det är så härligt att läsa en Feelgoodroman som utspelar sig i Norrbotten. Det gör det ju inte sämre att det är en fin sådan med både värme och humor, men även allvarliga stråk.

Det handlar om Ida som återvänder till sin hemby efter 10 år och upptäcker att hennes pappa inte längre är den ordningsamma person han varit. Just hur författaren skildrar demens samt relationen mellan Ida och hennes pappa är ett guldkorn. Det känns äkta och bidrar till att hela berättelsen känns trovärdig.