Går det åt helevete är jag ändå född av Agneta Klingspor

Jag blir så illa berörd när jag läser boken, illamående. När jag läst några kapitel så inser jag att jag inte klarar att fortsätta att läsa den. Så jag slår ihop boken med en suck och lägger den i högen med "böcker att lämna tillbaka till biblioteket". Det kan inte hjälpas. Solen lyser ute. Det är varmt och otroligt vårväder. Idag är en sådan dag då jag varken har lust eller kan läsa en bok som får mig att må illa. Kan inte läsa om hemlösa som bajsar på gatan, om äckliga brev eller folk som tar mat ur soptunnor. Om boken är bra eller dålig? Vet inte. Kommer nog aldrg att ta reda på det heller.

Äntligen kan man

Äntligen kan man sitta ute och läsa i solen. Jag prövade det idag en stund och det var jättehärligt! Riktigt vårvinterväder med värmande sol och så håller jag på att läsa en riktigt bra bok. Barnen lekte och jag kunde titta upp från boken och njuta av den synen också. Livet är härligt!

Effektiv dag

Jag har hunnit massor idag. Putsat fönster, tvättat och hängt ut tvätt, lagt in ren tvätt i skåp och lådor, tvättat stolsdynor, plockat ur två diskmaskiner, köpt växter till utekrukorna, plockat saker ur bilen inför imorgon då den ska dammsugas, städat undan saker i huset där de hör hemma, handlat skor och kläder till tjejerna, lämnat stora tjejen på kalas och hälsat på en kompis under tiden, gjort efterrätt och så hann jag till och med sitta en liten stund i solen och läsa (både Yourlife och lite i en bok). Men nu slöar jag i soffan med efterrätt och väntar på att The Kennedys ska börja. Det tycker jag att jag har gjort rätt för. ;)

Tävling om boken Mirakel

Solen skiner och våren är här och då blir man lycklig. Blir man lycklig vill man ju dela med sig av lyckan. Så då tänkte jag vad passar bättre än att ha en liten utlottning/tävling om en bok. Den boken som ni har chansen att få hemskickad till er är den fina boken Mirakel av Renate Nedregård, som handlar om sångerskan Mirakel.

För att vara med och ha chansen att få boken så vill jag att ni svarar på följande:

Vilken sång gör er lycklig av att bara lyssna på den?

Svara senast måndagen den 7 maj kl. 21.00.

Pyramids av Terry Pratchett

Terry Pratchetts böcker har en sådan härlig humor. Just Pyramids är en favorit. Humorn är så härlig! T ex att Teppics far, som är farao, vet att det är han som gör att solen går upp, men han inte vet hur han gör eller när de krångliga släktskapen kommer på tal. Teppic säger att hans moster/faster är hans moster/faster och då säger prästen att hon även är hans farbror/morbror, kusin och far och så blir det lite allmänt förvirrat prat.Ett litet citat från boken: "It's not generally realized that camels have a natural aptitude for advanced mathematics, partically where they involve ballistics." Det är så härligt att läsa om en kamel, som Teppic använder, som är den störste matematikern i världen. Hans matematiska uträkningar... oj oj!Det är så svårt att beskriva hans böcker eller att förklara humorn. Det gör sig bäst när man läser och jag tycker definitivt att man ska pröva läsa någon av hans böcker!

4 stycken bra böcker för 9-12 år

”Bästisboken” är en otroligt bra bok om det sociala spelet i en klass. Vad roligt att man gett ut den igen och att man moderniserat den lite så den passar dagens barn. Den är klockren att ha som högläsningsbok på mellanstadiet och prata kring, men den är fin att läsa på egen hand också naturligtvis.

”Den riktiga solen” måste man bara älska för att den lär läsaren om andra kulturer. Man får lära känna Salman och hans familj som kommer från Baluchistan, en del av Iran, och de måste ställa in resan till Spanien för att för första gången på länge åka hem och hjälpa en faster vars man dött i fängelset. Det är första resan för Salman dit och nu får han leva ett tag i kulturen som han bara lärt sig om av sin mamma och pappa.

Språket är underbart och läsupplevelsen förhöjs av att det är infogat persiska/balusiska ord. Det gör att man kan leva sig in ännu bättre. 

Det är en gripande berättelse och jag känner att denna måste jag bara läsa högt för mina elever i höst. Perfekt då att det finns en lärarhandledning på förlagets sida.

”Egon hälften alien: I farsans galax” är den roliga avslutningen på trilogin om Egon som upptäckt att han inte bara är människa, utan till hälften en Alien. I och med puberteten så genomgår han en transformation viljet innebär att han får en svans.

Han har aldrig träffat sin pappa, betageekianen Sandar, så när en enögd flygande robot dyker upp med ett meddelande från honom, blir Egon nyfiken. Han följer med ut i rymden, på jakt efter sin pappa. Det är skrivet i dagboksform med passande bilder och roliga kommentarer. Väldigt underhållande för barn kring 12-års åldern.

”Dimmornas träsk” är en spännande äventyrsfantasyserie om Kökspojken Marius som längtar efter äventyr. Han får följa med handelsresande Daria på hennes resa till huvudstaden i Dimmornas träsk, Skugghem, där hon ska sälja sin hemliga last. Illustrationerna förhöjer verkligen läsupplevelsen. Lyllo det barn som får denna i sin hand (och även den första boken) och får svepas iväg till denna magiska plats.

Tant Vildas magi av Emma Holmgren

Tant Vildas Magi är en härlig berättelse, som bejakar ålderdom och sveper iväg läsaren på ett äventyr. Vi fångades av den spännande berättelsen på ett kick och tyckte mycket om den.

Handling: På stenmuren i mormors stora trädgård ligger en ovanlig nyckel och glänser i solen. När Moa och Linnea hittar den blir ingenting sig likt. 

Vem är pojken med den höga hatten? Hur kan rabarberna vara lika stora som träden? En mormor som kan hjula ska väl inte flytta in på ett äldreboende? Och när hon gör det, hur får man ut henn

Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Tant Vildas magi
Författare: Emma Holmgren
Antal sidor: 100
Förlag: Paris förlag
Utgivningsår: 2016
ISBN: 9789198288520
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, 

cdon

Intervju med Stina Jackson, författare till Silvervägen

Jag har haft förmånen att intervjua Stina Jackson som skrivit den fantastiska debutboken Silvervägen.

Det är så kul när man läser en bok som utspelar sig i ens hemtrakter. Man känner igen platser och det blir så speciellt.

 

Det är det som är så kul också. Jag har ju varit i USA. Att fånga Norrland. Alltid när jag skrev så var det Norrland som fanns med, men jag tänkte mycket på hur norrlänningar skulle ta emot det. Om de skulle känna sig utpekade eller hur de skulle känna sig. Jag var nervös, men jag har fått jättefin respons. Det är jättemånga som sagt: ”Äntligen något som utspelar sig här! Det är så kul att någon som har anknytning har skrivit en spänningsroman om Norrland.” Det har varit kul att få höra.

Det behövs ju mer litteratur där författaren är från Norrland. Att Norrland skildras. Det är kul att området kring Arvidsjaur får komma på kartan.

Var det självklart att det skulle skriva den här typen av bok ?

Nej, inte alls! (Skratt) Jag är lite besatt av True crime. Jag lyssnar ganska mycket på sådana podcasts och jag följer sådana dokumentärer. Jag visste att jag inte skulle skriva en deckare. Det var aldrig på kartan riktigt. Jag läser knappt deckare - alltså traditionella deckare med polisarbete. Jag gillar spänningselement, t ex försvunna personer och kriminella element. Så det kom naturligt. Fast jag var osäker på vilken genre min berättelse hade och den var faktiskt min förläggare som sa att hon läste det som en spänningsroman, när jag hade skickat den första utkastet. Jag hade inte själv tänkt att det var en spänningsroman. Jag tänkte att jag skriver en roman. Sedan insåg jag att den är ju mer åt spänningshållet. Jag har läst en del kommentarer på Storytel och folk säger att det här är ju ingen deckare och jag förstår dem för det är ju ingen traditionell deckare. Så jag är nog lite i gränslandet.

Men det är ju ändå ett mysterium som ska lösas. Det är ju inte en vanlig skönlitterär berättelse heller, utan det är ju någonstans åt spänningsromanhållet. 

Det är nog lite Norrlands Noir. Mer litterär spänning. Min förhoppning är att skriva så att även de som läser vanliga romaner kan uppskatta den. Det är så jag tänker nu med fortsättningen av mina nästa böcker. Jag vill gärna ha kvar spänningselement, men jag vill också att det ska vara litterärt för jag gillar ju att jobba med språket, prosan. Det är det jag går igång på. Inte att komma på snåriga intriger eller flashiga karaktärer. Skapa stämningar - det är det jag brinner för som författare. 

Det märks mycket väl när man läser boken att du gillar att skapa stämningar. Hela boken har en  väldigt mörk atmosfär. Men även naturscenerna som du skapar och stämningarna hos människorna är fint beskrivna.

Jag har många amerikanska influenser, t ex Cormac McCartney. Så jag gillar mörker, det måste jag erkänna. Jag fascineras av människor som lever lite utanför ramen. Preppers är också en amerikansk influens. Dom som inte litar på staten. Jag känner ju ganska många. I USA är det väldigt utbrett. Det är även vanliga Svenssons eller Johnsons. Det kan vara ett stort konspirationstänk. Det ser man väldigt ofta. Det var jag rätt inspirerad av. Jag vet att det börjar komma här också. Jag var och in och kollade på bloggar och såg de som verkligen sitter och tycker man måste bunkra upp och så där. Jag har tänkt mycket på Norrland. På ett sätt är det en plats som... Jag bor ju i Colorado. Naturen där är ju jättevacker, men det är svårt att vara ensam naturen. För den är så välbesökt. Man har ju inte allemansrätt, så man får gå på stigar. I Norrland känns det ganska orört.  Så det känns som om det är någon som verkligen vill skapa sin egna lilla värld så tror jag att det är platsen. Det känns som att man kan flytta dit, köpa mark och skapa sin egna lilla bubbla. Det skulle kunna gå i Norrland. Speciellt nu med avbefolkningen.

Ja. Vissa ställen kan man ju gå timmar och det finns inga hus. Det är ju bara vildmark.

Det är som den sista vildmarken känns det som. Samtidigt saknar jag det jättemycket. Jag gillar ju att vara i naturen och känna lugnet. Om man ska gå och vandra i Colorado så är det ju alltid andra människor där. Det är därför jag tänkte på Norrland, för där kan man vara själv i skogen. Och just svenskarnas relation till naturen är unik på ett sätt. Att man går dit och söker kraft. Att alla kan använda skogen. Det är ju fantastiskt egentligen.

Tror du att du kommer att dras tillbaka till Sverige? Flytta tillbaka.

Ja, jag tror det. Min man vill gärna bo här. Men jag vet inte om det blir Norrland. Det kan ju vara ganska svårt med jobb och så där. Men jag skulle jättegärna vilja ha stuga där uppe. Jag brukar kolla på Hemnet. Det är min lilla hobby nu. Stugorna är ganska dyra ändå, om man vill ha en stuga med vatten. Det är inte som det var för 20 år sedan.

Vad var det som gjorde att just Silvervägen blev en sån bra plats för din berättelse?

Jag såg en dokumentär om en motorväg i Kanada, Highway of tears . Det var den som den som jag fick fröet av. Jag tänkte: ”Tänk om det här skulle hända på en väg i Norrland, att en flicka försvinner.” Det är var det tidiga fröet. Det var säkert fyra, fem år sedan som jag började spåna kring det. Då satt jag och tänkte på vägar och kom att tänka på Silvervägen. Det är den jag åker på när jag åker till farmor. Jag vet ju att det är den enda riksvägen på kalfjället. Den är verkligen så vacker och ganska ödslig på sina håll. 

Åkte du tillbaka och gjorde research när du skrev boken? Eller har du skrivit den ur minnet?

Mestadels ur minnet. Men jag var hemma förra våren. Då åkte jag på den. Och nu ska jag åka ända upp till Jäkkvik, längs hela vägen så det är jag superspänd på. Men det är mycket minnen. Sedan ville jag fota också, så jag fotade jättemycket när jag var där. Då blev jag turisten. Min familj tyckte jag var konstig. Jag fotade renar och skogen och så. När jag skriver sitter jag och går igenom mina bilder.

Minnet är kraftfullt. Hade jag bott där uppe hade nog inte skrivit om det. Det är något med att längta efter en plats. På sommaren är Colorado jätte varmt. Torrt och varmt och ingen skog. Man måste upp i bergen för att se skogen. Då längtar jag tillbaka till till exempel dimman i skogen och de ljusa nätterna. Allting blir liksom mytomspunnet. På ett sätt är det starkare i mig. När jag bodde där uppe la jag inte ens märke till det. När jag nu är på besök där, så tycker jag allting är så vackert. Min familj är hemmablinda. Det var ju jag också. Som tonåring tänkte jag att här vill inte jag bo, så fort jag kommer därifrån så ska jag ut i världen. Det var ju så man tänkte. Men nu är det som att:  Åh, vilken plats.

Det kanske är det som gör att man flyttar tillbaka att man börjar längta. På något sätt att kroppen vill tillbaka till ursprunget. Minerna blir starkare. Känslorna blir starkare. Man blir nostalgisk.

Gud ja gud ja. Har du kvar familj där uppe?

Ja, jag har kvar en syster som tagit över föräldrahemmet. Och en faster. Resten har flyttat.

Ok. Det är ju det som är trist också, att så många flyttar. Det var det som jag kände när jag skrev boken. Att jag är en av de som har flyttat. Har jag rätt att skriva om Norrland? Lite sådan ångest hade jag, men jag tänkte det är ju min uppväxtort. Jag är där hela tiden. Det var liksom ett kärleksbrev också att skriva boken. Men det finns också den där skuldkänslan av att jag är en av de som har flyttat. Och så har jag många nära och kära vänner som har flyttat. När man kommer hem är det alltid ett vemod för att det förändras så mycket. Det är inte riktigt som man mindes.

Tänker du, utan att avslöja slutet, Att det finns ett mörker hos vissa människor som man inte kan göra något åt? Oavsett om man är ung eller gammal, att det inte går att komma åt det mörkret, hjälpa bort det mörkret.

Ja, jag tror det. Jag tror att alla människor har lite mörker inom sig. Men med vissa tror jag är väldigt svårt. Det tror jag. Det är vissa som man inte kan göra något åt. 

Vilken av personerna i boken är dig varmast om hjärtat?

Det är Lelle. Helt klart! Honom saknar jag jättemycket. Det lustiga med Lelle var att jag visste att jag ville skriva om ett försvinnande och om någon som saknar och lider av det här försvinnandet. Det var det enda jag visste. Sedan såg jag bara Lelle. Han satt där bakom ratten. Speciellt den första delen av boken skrev sig nästan av sig själv. Han var bara där direkt, exakt som han var. Jag har en sån stor kärlek till Lelle fortfarande. Och så Meja så klart. Hon var svårare att få fram. Hon kom faktiskt senare. Jag skrev scenerna med henne efter många av scenerna med Lelle och jag fick famla mig fram lite grann. Kanske för att hon är tonårstjej och har många problem. Det är svårt att skriva om unga människor utan att fastna i klichéer. Att ge dom en äkta röst. Jag har jättemycket kärlek för dom två.

Tänker du på dom fortfarande? Eller är de ett avslutat kapitel, nu när boken är slut?

Nej, jag tänker fortfarande på dom. Jag tänker också att Lelle och Meja kommer alltid att ha en relation efter vad det har gått igenom. Så ja, de lever kvar.

När jag läste kände jag att det var självklart att det är Lelle som är ute och söker och inte mamman. Att män behöver ta sig för någonting. De mäktar inte med att göra ingenting och bara vara i sin sorgen. De måste ut och göra något, försöka förändra något.

Jag gjorde lite research. Jag är besatt av den där vägen där kvinnor har försvunnit i Kanada. Jag var inne på några Facebooksidor. Jag märkte att mammorna sitter väldigt ofta på Facebook och de har ett stort nätverk med människor som bryr sig. De pratar. I dokumentären sitter mammorna och pratar. Deras män sitter tysta bredvid. De lider i tysthet. Det kändes som självklart att det var han, Lelle, som inte kan upp. Som inte kan släppa och försöka acceptera och på något sätt gå vidare i livet. Jag tror att det är ett manligt drag. Definitivt!

Hur mycket tror du att man påverkas av platsen man bor på?

Ganska mycket skulle jag säga. Jag märker att jag är norrlänning i Denver. Jag är ju ganska lågmäld. Jag har ju svårt för småprat. Amerikanare är jätteduktiga på att prata på, som att man är bästa vänner när man precis träffas. Men sedan är de ganska dåliga på att bygga närmare vänskapsrelationer. Så det saknar jag. Jag tycker att norrlänningar kan vara svåra att komma nära, men när man lär ha lärt känna någon har man en vän för livet. Så det är mycket mer yta i USA. 

Är man uppväxt i en storstad ska saker gå snabbt. När man kommer från Norrland är naturen en kraftkälla. Jag har släkt som har växt upp i Kalifornien och har suttit på motorvägar. De har en helt annan relation till naturen. De kanske besöker den när de är lediga någon gång. Men att gå ut i naturen är inte något de gör dagligen. I min familj så cyklade man till jobbet, man gick ut i naturen på helgen. Det är en helt annan relation. Amerikanare ska ha de rätta skorna, vätskegrejer, vandringsstav. De är materialbesatta. Det blir så bökigt. Jag tycker: Ett par stövlar, sedan går man. (Skratt)

Då är det inte underligt att man inte tar sig ut.( Skratt) Tycker du att naturen är det bästa med Norrland?

Jag tycker naturen och människorna. Som nu när den här boken har kommit och jag har tänkt på vad folk ska tycka. Jag har fått sådan himla fin respons från bekanta som jag inte träffat på tio, femton år. De har mejlat och skrivit: ”Gud vad kul med boken”. Man är en del av någonting. Trots att man har flyttat, så är man alltid Skellefteåbo. Man är alltid välkommen. Folk vet vem man är. Gamla lärare har hört av sig till mamma. Det är annorlunda för min man, som är född i Kalifornien. Det är ju ingen som är kvar. Det är inte alls samma gemenskap i en kalifornisk stad som i Norrland. Så definitivt människorna och naturen. Det är en livskvalitet, som jag saknar. Just det här att åka ut med skotern och dricka kaffe. Sitta på isen och solen lyser och bara njuta.

Du har rätt i att det är en annan sorts gemenskap. Det är som alltid ett hem, även fast min pappa inte lever längre, men så kommer man upp och så är det någon äldre som frågar man inte är Götes dotter.

Det är som att ha en enda stor familj på något vis. Folk är ofta så himla glada att man kommer hem. På ett annat sätt är ju skönt att ha den där anonymiteten i en stad också för vissa dagar vill man inte springa på någon som man känner. Det är både och. Men just nu när boken har kommit ut är det så himla kul för att jag blev så förvånad över respons. Man vet ju inte sådant i förväg. Nu blir det svårt att skriva nummer två.

Men du tänker att nummer två också ska ha Norrlands-anknytning?

Jag har två till idéer, så det blir en Norrlandstriologi. Det är planen i alla fall. Jag känner att jag är inte riktigt klart med Norrland. Jag har mer historier i mig.

Har du börjat skriva på nästa bok?

Jag har ett nästan färdigt manus. Men jag är inte helt nöjd. Jag är en sådan som skriver om väldigt mycket. Så jag har kärn-historien, men jag känner att den måste få lite nytt liv. Jag ska träffa min förläggare och försöka bena ut det hela. Det är det som är så kul när man äntligen blivit publicerad. Att man kan ha någon att bolla med. Jag var en sådan som aldrig vågar skicka min text till någon. Jag vågade inte ens skicka till mamma. Men nu känner jag att det är skönt att ha någon att skicka texten till och få respons.

Hur lång tid tog det att skriva Silvervägen? 

Första utkastet tror jag tog ett halvår, men sedan har jag redigerat väldigt mycket. Så det tog nästan två år. Tror jag. Och då hade jag fröet och själva grundidén säkert två år innan det. Det låg i huvudet och malde.

Hur kom du till den punkten att du verkligen satte dig ner och skrev?

Jag tog en kandidatexamen i historia. Sedan sökte jag in på juridiklinjen. Mina professorer på universitetet sa att jag borde plugga juridik för jag var så bra på plugga. Det är många advokater som skriver böcker, så jag fick för mig att då kommer jag ha inspiration. Så jag började på Law school och jag hatade det verkligen. (Skratt) För jag är ju den där inåtvända norrlänningen. Det var verkligen, verkligen att man tar för sig och det var mycket att man skulle prata. Så jag var i helt fel värld. Jag gick klart första året, men jag kände att det inte skulle funka för mig. Jag kände hela sommaren att jag kunde inte gå tillbaka för jag var så stressad och mådde så dåligt. Min man sa: ”Varför skriver du inte den där boken som du drömt om?” Så då satte jag mig varje morgon och skrev. Jag har märkt att morgnar är bäst. Till de som frågat vad jag har för tips brukar jag säga att det är viktigt att skapa en rutin. Att avsätta en tid och sitta där. Jag tror det är A och O.

Skriver du väldigt tidigt på morgonen? 

Nja. Jag börjar vid sex, sju. Det är då det flyter som bäst. 

Hur länge skriver du sedan?

Fram till lunch ungefär och sedan på eftermiddagen brukar jag redigera,

Sitter du där med din kopp kaffe/ frukost eller äter du frukost innan du skriver?

Jag brukar gå ut med hunden. Sedan äter jag frukost och efter det sätter jag mig och skriver.Oavsett om det flödar eller inte. Ibland är det 200 ord, man bara sitter och stirrar liksom. Jag har märkt att nu efter att Silvervägen kom ut, så har den här månaden har varit jättejobbig. Det har varit sån press. Den har ju fått jättefint mottagande, så då känner jag att jag vill hålla måttet.

Blir det så att du bestämmer att du ska sitta den där stunden, oavsett om du skriver ett ord eller tusen ord?

Ja, absolut. Det brukar funka. Det är någonting i hjärnan som vet att det är skrivtid och oftast brukar det flöda. Jag hör många människor som säger att de vill skriva böcker, men de börjar aldrig. Jag tror det är mycket det här att man säger att man vill, men man skapar ingen rutin. Så var för jag för några år sedan. Jag tänkte att en dag ska jag skriva. Men när jag väl satt där och bestämde att det här ska vara min tid, så var det som att något klicka till.

Händer det att du kör fast, så att det verkligen blir svårt att producera någonting?

Jag skulle säga mitt problem är att jag är så himla självkritisk. Det var det som hände innan jag fick klart Silvervägen. Jag satt och skrev och skrev och skrev. Jag hade säkert 20-30 manus som jag tyckte var skräp. Jag kom alltid en tredjedel in och så kände jag att det här blir ingenting. Släng släng släng. Till sist var det min man som sa att fasen nu får du skicka in något till ett förlag. Skicka in och se vad de säger. Jag hittade en lektör, som jag skickade till. Jag märkte att jag började få min egen röst och mitt eget språk. Det tog två år. Jag tänkte det är ju något här som skimrar till ibland, så jag hittade en lektör. Han bor i Umeå. Han är också författare. Mikael Bergman heter han. Så jag skickade till honom. Jag tror det var tio sidor eller något sådant. Han sa: ”Jag vill jättegärna bara kvar i din språkliga värld”. Jag tänkte: ”Ok, jag har något på gång”. Så då fick jag klart ett manus och skickade in. Inte Silvervägen, utan något annat manus. Till sju förlag tror jag. Jag fick tre personliga refuseringar. Jag tänkte:” Åh, det finns ju någonting här. Det gäller bara att få klart och att inte sitta och kasta bort allt”. Jag tror att det är lätt att man blir för självkritisk, speciellt när man läser mycket. Då tänker man att det här är ju så bra. Så här bra blir aldrig jag. Men samtidigt är ju läsandet nyckeln till skrivandet

Vad läser du just nu?

Just nu läser jag Bill Beverlys Dodgers. Har du läst den?

Ja.

Tyckte du den var bra?

Ja, men det är också en väldigt mörk historia.

Det var så kul för att jag har så svårt att få tag i svenska böcker. Jag måste alltid köpa dom på Googlebooks och läsa som e-bok. Men jag var inne på bokaffären och jag såg den och tänkte yes, jag vill läsa den på svenska. Jag har också läst Kåda.

Den är ju också väldigt bra.

Gud ja. Jag blev helt golvad.

Vissa böcker fastnar verkligen. Ibland nästan ordagrant. Jag kommer ihåg till och med ihåg vissa scener i Kåda.

Jag satt och pratade om den med min man hela tiden. Den ska tydligen komma på engelska nästa år. Då ska jag köpa den till honom, för han blev helt begeistrad. Jag tyckte hon gjorde det så himla bra. Vad läser du för genre. Är du en allätare? Det verkar så på bloggen.

Ja, jag är verkligen allätare. Jag älskar att blanda oliks sorters genre. Jag tycker böcker blir så bra när man blandar, för det unika med böcker kommer fram. Läser jag är väldigt många på rad som är likadana, då är det lättare att jag generaliserar i mitt huvud när jag läser och inte ser och inte se det som är speciellt. Förut kunde jag hitta en författare och läsa allt av hen. Plöjde alla böcker.

Ja, och då blir man blir man lite övermätt .

Ja, då blir det att man översiktsläser lite. Då tappar man de där guldkornen som gör att den berättelsen är bra i sig, unik.

Det hände mig när jag läste Murakami. Jag blev lite besatt och läste bok efter bok efter bok. Till slut slut blev jag blev jätteless. Det förstörde upplevelsen. Jag borde läsa mer genres faktiskt. Jag gillar mörka berättelser, i USA kallas de Grit lits. Cormac McCarty älskar jag. Fast även han kan man bli lite mätt på. Läsande är kul.

Ja det är det. Det berikar väldigt mycket.

Blå, blå höstvågor av Christoffer Holst

Christoffer Holst kan verkligen kombinera feelgood med deckarhistoria. Det visar han återigen, i den andra delen av Cilla Storm. Det är en oemotståndlig kombination. Det känns som en välkomponerad måltid. Sött, salt, hetta samt något som överraskar och något som får en att le. 

Dessutom gör Christoffer mig så intresserad av viner. Jag vill botanisera på Systembolagets lilla hylla. Välja ut rätt vin till rätt ost eller rätt mat. Jag vill sitta med Rosie och Cilla vid ett fönster mot havet på Villa Havspärlan med ett gott vin i glaset och prata och umgås. Medan solen går ner och timmarna försvinner. För ju mer jag läser om dom, desto mer vill jag vara med dom.

Allt detta gör att det är en bra bok att krypa upp med i fåtöljen i höst och läsa med en kopp te, när regnet öser ner och det är mörkt ute. 

Handling: Hösten har kommit och Cilla Storm arbetar som kriminalreporter på en podcast. Hon bor tillfälligt hos sin bästis och dricker ofta vin med Rosie, grannen från Bullholmen. Men relationen med den charmiga polisen Adam känns oklar. Varför har han så svårt att bestämma sig? 

På det nya jobbet får Cilla i uppdrag att nysta i vad som hände societetslejonet Laila Damm, som försvann spårlöst 1988. Spåren leder Cilla tillbaka ut i Stockholms skärgård.

Samtidigt anländer skådespelerskan Ella Svensson till Nordirland för att ta hand om sina föräldrars dödsbo. Där hittar hon något som får henne att snabbt återvända till Sverige.

På ett kallt och blåsigt Bullholmen korsas Cillas och Ellas vägar, och snart uppdagas öns mörka förflutna.

Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Blå, blå höstvågor
Författare: Christoffer Holst
Serie: Cilla Storm #2
Antal sidor: 277
Förlag: Loveread
Utgivningsår: 2019
ISBN: 9789188801258
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, 

cdon

Deckarhusets lista

Lite fredagskul måste man ju ha. Kunde inte låta bli att göra deckarhusets lista. Man ska räkna ihop hur många som man läst på listan.

1.Män som hatar kvinnor – Stieg Larsson
2.Flickan som lekte med elden – Stieg Larsson
3.Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson
4.Sprängaren – Liza Marklund
5.Nobels testamente – Liza Marklund
6.En plats i solen – Liza Marklund
7.Coq Rouge – Jan Guillou
8.Fiendens fiende – Jan Guillou
9.Madame Terror – Jan Guillou
10.Isprinsessan – Camillia Läckberg
11.Tyskungen – Camilla Läckberg
12.Sjöjungfrun – Camilla Läckberg
13.Mördare utan ansikte – Henning Mankell
14.Hundarna i Riga – Henning Mankell
15.Kinesen – Henning Mankell
16.Skuld – Karin Alvtegen
17.Saknad – Karin Alvtegen
18.Svek – Karin Alvtegen
19.Det grovmaskiga nätet – Håkan Nesser
20.Fallet G – Håkan Nesser
21.Människa utan hund – Håkan Nesser
22.Den döende dandyn – Mari Jungstedt
23.Den mörka ängeln – Mari Jungstedt
24.Den dubbla tystnaden – Mari Jungstedt
25.Gråt i mörker – Björn Hellberg
26.Pojken som inte ljög – Björn Hellberg
27.Nattvandraren – Björn Hellberg
28.Solstorm – Åsa Larsson
29.Det blod som spillts – Åsa Larsson
30.Svart stig – Åsa Larsson
31.Statsrådet och döden – Bo Balderson
32.Mord, herr talman – Bo Balderson
33.Statsrådet klarar krisen – Bo Balderson
34.Stum sitter guden – Anna Jansson
35.Alla de stillsamma döda – Anna Jansson
36.Må döden sova – Anna Jansson
37.Faller fritt som i en dröm – Leif GW Persson
38.Linda – som i Lindamordet – Leif GW Persson
39.Den som dödar draken – Leif GW Persson
40.God natt min älskade – Inger Frimansson
41.Skuggan i vattnet – Inger Frimansson
42.Mörkerspår – Inger Frimansson
43.Midvinterblod – Mons Kallentoft
44.Höstoffer – Mons Kallentoft
45.Sommardöden – Mons Kallentoft
46.Tunnare än blod – Åsa Nilsonne
47.I det tysta – Åsa Nilsonne
48.Ett liv att dö för – Åsa Nilsonne
49.Nattfåk – Johan Theorin
50.Gud som haver – Ingrid Elfberg

0 poäng: Du måste har surfat in på fel sida av misstag
1-5 poäng: Bott stora delar av ditt liv utomlands?
6-10 poäng: Godkänt
11-20 poäng: Väl godkänt!
21-30 poäng: Mycket väl godkänt!
31-48 poäng: Helt otroligt bra!
49-50 poäng: WOW!

Hur många har du läst?

Söndagsutmaningen vecka 11

Äntligen en helg med sol! Som jag har längtat! Nu längtar jag efter vårblommor och att sitta ute och läsa i solen. Vilken bok/böcker som du tycker passar bäst i vårsolen? Du får gärna skriva en rad om varför. För mig är det dessa böcker:

Jag tänker att dessa härliga omslag kanske kan hjälpa till att mana fram våren.

Cupcakekalas

Dottern (blivande 12-åringen) har cupcakekalas idag. Hon har 5 kompisar där, bara killar. Så är ju lillasyster med. Full fart!

Jag är så glad för det har varit ett höjdar-kalas. Barnen tyckte det var superkul att dekorera sina muffins. Alla rusade in i köpet när dottern sa att det var dags.

Det är absolut det lättaste kalas jag någonsin anordnat. Bara baka muffins och köpa tillbehör: strössel, spraygrädde, minimarsmallows, sylt, chokladsås, cocktailbär, färska bär och dekorationsgelé. Dessutom hade vi kvar lite sugarpaste från lillasysterskalas som de kunde göra dekorationer av. Det visar att ibland är enklast bäst!


Just nu är det vattenballongkrig och jag sitter i trädgården i mitten av allt. Med en spännande bok. Det är snudd på att det blir lite för spännande med tanke på vattenballongkriget men ännu har jag klarat mig. Måste säga att de är otroligt snälla som undviker att kasta på mig trots att jag är precis mitt i allt. Tala om att visa hänsyn!

Det är skönt att sitta och läsa i solen med glada barnröster runt omkring. Jag är glad att jag är sådan att jag klarar att läsa, trots att det händer mycket runt omkring mig. Det gör det definitivt lättare att hitta lästid.

Middag från himmelriket tack vare Tareq Taylor

Idag äter vi den godaste maten! Jag har nämligen lagat till en Beuf Bourguignon ur boken Klassiker av Tareq Taylor! Köttet är så mört och allt smakar så underbart!

Tack Taylor! Hade jag inte träffat dig den där kvällen och fått smaka din Beuf Bourguignon hade jag nog inte suttit här med min egen just nu! För det var så inspirerande och jag insåg hur enkelt det var att laga till den och hur gott det är! Aldrig hade jag trott att högrev kunde bli så gott!!!

Så jag rekommenderar verkligen att ni köper boken och prövar hans recept! Här hemma har jag OCH barnen (snart 4 år och 7 år) inte ätit en portion utan två!!! Barnen sa spontant att det var jättegott!!! Och hur mycket bättre känns det inte för mig att servera det här i stället för fiskpinnar och potatismos!

Nu sitter jag och bläddrar i boken och funderar på vad jag ska göra härnäst! Kanske de Grillade Revbenen om solen håller i sig till helgen! Och Äggakakan måste jag ju bara göra också!

Malibu brinner av Taylor Jenkins Reid

Jag dras alltid in i Taylor Jenkins Reid berättelser och fastnar. Denna är inget undantag.

Jag tycker inte om sand, annat än när jag är på stranden. Men författaren är så övertygande i skildringen av hur Jane älskar huset de växt upp i, även sandkornen som letade sig in överallt, att hon säljer in det. Jag börjar längta efter att ha ett eget strandhus. Men det är inte bara det hon säljer in. Även lyckan i att surfa lyser fram starkt mellan raderna. 

Det är dock bara en parantes när man tänker på allt det andra som hon förmedlar. Hur stor kärleken kan vara mellan två personer, när allt känns möjligt och inget annat är viktigt fast det ändå blir svårt. Hur man kan vilja att det fungerar, men det inte blir som det är tänkt.

Jag tycker också om att läsa om syskonrelationen. Författaren lyckas teckna verkliga personer och har skildrat syskonens närhet så fint.

Så har vi tidsskildringarna som jag uppskattat även i tidigare böcker. Detta gör författaren så bra. Hon lyckas skildra tidsandan så jag förstår den på ett annat sätt. 

Det här är ett måste-läsa i sommar! Den passar helt perfekt både att läsa på stranden eller på balkongen medan solen går ner.

(Och visst är omslaget snyggt?)

Mina julklappstips för stora och små

Här kommer mina julklappstips på böcker för både stora och små:

Till den som vill läsa ett fantastiskt livsäventyr:
Den röda adressboken av Sofia Lundberg

Till den som älskar humoristiska och samtidigt gripande böcker:
Havrefarsan av Leffe Delo

Till den som älskar skräck och vill läsa årets bästa skräckroman:
Färjan av Mats Strandberg

Till den som vill läsa avslutet på en suverän deckarserie:
Falleri Fallera Falleralla av Carin Gerhardsen

Till de som vill läsa en gripande biografi:
När jag inte hade något av Ison Glasgow, Emil Arvidsson

Till den som gillar en fängslande Science Fiction:
The Martian av Andy Weir

Till den som gillar en fint och mjukt berättad kärleksroman:
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst

Till den som vill läsa en pärla til bok om demens:
Ellen. En roman om livet, kärleken och demens av Christina Kellberg

Till den som vill ha en makalös bakbok:
Två systrars söta

Till den som vill läsa en fackbok som är så intressant att man slukar den:
Min europeiska familj av Karin Bojs

Till den som vill läsa en deckare med underbara miljöskildringar:
Svarthuset av Peter May
(Nummer 2: Lewismannen och nummer 3: Lewispjäserna finns också)

Till den som vill ha en härlig fartfylld actionberättelse:
STHLM: inferno av Varg Gyllander

Till den som gillar tänkvärda böcker som lyfter en:
Ett vet jag säkert sv Oprah Winfrey

Till den som gillar att läsa gripande böcker:
Hudlös sv Sandra Gustafsson

Till den som älskar Romance:
En enda hemlighet av Simona Ahrnstedt

Till den som älskar dystopiska böcker är denna svenska fantastiska bok ett självklart val:
Aldrig ensamma av Anna Jakobsson Lund

Till den som gillar att läsa om ungdomar på College:
Fangirl av Rainbow Rowell

Till den som som vill läsa en stark historia om kärlek mellan ungdomar:
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

Till den som vill läsa en fantastisk ungdomsroman:
Jag ger dig solen av Jandy Nelson

Till nybörjarläsaren passar de härliga böckerna om familjen Monstersson:
Mysis är sjuk av Mats Wänbladh

Till barn som älskar kusliga historier är denna bok (och de andra böckerna i serien) en hit:
Pax av Åsa Larsson och Ingela Korsell

Till den som vill läsa högt en härlig äventyrsroman:
Ishavspirater av Frida Nilsson

Till den som lärt sig läsa och kan läsa lite mer och vill läsa om fantastiska äventyr så finns en underbar serie där en av böckerna är:
Vilse i Amazonas av Mary Pope Osborne

Till nybörjarläsaren som kan läsa lite mer och älskar mysterier finns denna spännande och kluriga serie:
Hemliga klubben: Fallet med det sjunkna skeppet av Susanne MacFie

Till den som älskar humoristiska bilderböcker:
Vi har en plan av Chris Haughton

Till den som älskar att sjunga:
Zingalongtajm av Electric Banana Band

Funderar: När passar boken bäst

Jag började läsa en fransk roman igår. Solen sken och det kändes som vår. Jag satt utomhus med en kopp kaffe och njöt. Det kändes som boken passade vädret perfekt. Det kunde inte ha varit bättre! Så jag funderade. Är det så att vissa böcker passar bättre vissa stunder, högtider eller årstider? Kan en fransk ljuvlig roman vara i sitt esse en sån här vårdag, medan en deckare inte alls skulle kännas lika bra? En trevlig chick-lit bäst vid juletid? Deckare vid påsk? Deckare i solstolen? Jag läser väldigt blandat under året, men vissa gånger känner jag att vissa genrer kommer till sin rätt vid en speciell tidpunkt.

Vad säger ni? Har ni känt av detta? Har ni några favoritgenrer vid vissa tillfällen på året?

Min läsplats idag

Idag lyser solen! Det blev ingen tur till stranden! Istället sitter jag och försöker läsa på altanen (mellan tvättmaskinerna)! Men jag har en mysig läsplats i alla fall och en underbar bok! Så det går rätt bra att läsa idag!

Jag läser just nu, vad läser ni?

Jag sitter på altanen i en stol och läser Berg har inga rötter av Manne Fagerlind. Solen lyser på mig fortfarande och det är behagligt ute. Fåglarna sjunger för fullt och luften är full av syrendoft. Vilken härlig lässtund!

Vad läser ni just nu? Var har ni läst idag?