Stina Jackson skriver i Silvervägen om ett mörker som är påtagligt. Jag kan känna den lika tydligt som fingrarna på boken. Jag kan som mamma förstå den förtvivlan som får Lelle att fortsätta söka efter sin dotter. Att finkamma området kring Silvervägen. Att vägra ge upp innan han fått ett svar vad som hänt henne.
Silvervägen är boken där stämningarna dominerar och framför allt det vackra språket. Stina Jackson väver den mest fantastiska väv med sina ord. Så det är inte underligt att jag föll som en fura - stenhårt. Fastän bara halva året gått, så tror jag att det kan vara årets bästa bok.
Handling: För tre år sedan försvann Lelle dotter. Han släppte av henne vid en busshållsplats. Hon skulle åka och sommarjobba. Hon klev aldrig på bussen. Lelle letar efter henne fortfarande. På varje liten väg och ivarje litet hus. Han vägrar ge upp innan han vänt på varje sten. Han ska hitta henne!
Merja flyttar med sin mamma till Glimmersträsk i Norrland. Hennes mamma har en psykisk sjukdom och varje dag består av oro gör Merja. Så träffar Merja Carl-Johan. Han bor med sin familj på en självförsörjande gård utanför samhällets vakande öga. Han ger en trygghet och lugn till Merja. Är han hennes räddning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar