I boken Till alla mammor skriver 16 kända svenska kvinnor om mammarollen. Det är bland annat Katarina Janouch, Amelia Adamo, Carina Rydberg samt Ann Södelund som skrivit texter som handlar om deras egna mammor eller om att själv vara mamma. Det är allt från sorgen att ha en mamma som är trasig till hyllning av sin mamma. Det är rörande och jag tyckte om att läsa boken.
Trots att jag har höööögar med olästa böcker (just det högar och då har jag inte räknat in de som står i bokhyllan) så är jag så nyfiken just nu på vad andra läser. När jag var på biblioteket idag för att låna en bok som jag inte kunnat hitta i bokhandeln, så gick jag till hyllan med återlämnade böcker. Man hittar så mycket intressant där. Det är som om böcker blir så mycket mer intressanta för att någon annan just läst dem. Varför är det så? 
När jag läser en bok brukar jag ofta fundera på om jag vill vara huvudpersonen eller inte. När jag var liten och läste Anne på Grönkulla ville jag vara henne. Jag tyckte hon var så härlig! Hon hade en fantasi som var underbar. Som vuxen så är det inte många huvudpersoner som jag vill vara så där odelat. Jag vill vara dem till en viss del, leva vissa delar av deras liv. I Stieg Larssons Millenium triologin skulle jag vilja vara Lisbeth Salander. Jag vill också vara ett datageni och hacker! I Jan Mårtensons böcker skulle jag vilja vara Johan Homan. Han verkar så tillfreds med livet och njuter så av god mat och vin. Skulle också vilja vara huvudpersonen Andrea i Djävulen bär Prada. Hon lever ett sådant annorlunda liv än mig. Ellie i En liten hattaffär på hörnet för att hon kan skapa dessa underbara hattar och för att hon har hittat sin passion i livet.
