Tokyo natt av Elin Lindqvist

Det är en okej debut för någon så ung. Och visst märks det att boken är skriven av en 19-åring. Det märks i språket. Det märks på hur huvudpersonen tänker om sig själv och hur det analyseras massor om hur och varför. Så där som man själv gjorde i tonåren.

Boken handlar om Karolina som föddes i Japan. Hon har bott på lite olika platser runt om i världen sedan dess. När hon är tjugo flyttar hon till Tokyo för att bo där ett år. Hon tänker lämna ett destruktivt liv bakom sig och börja ett nytt liv. Jag tycker så synd om denna tjej, som inte har någon fast hållpunkt i sitt liv. Inte någon riktig tillhörighet någonstans. Som hela tiden rusar vidare. Jag funderade lite över att hon var så sugen på att flytta till Japan, men när hon är där så umgås hon så lite med japaner. Det bästa med boken är de inblickar som man får av Japan och Tokyo. Japan verkar vara ett intressant land och så totalt olikt Sverige.

Jag kan inte låta bli att undra över hur mycket i boken som är självbiografiskt. Det är ju så mycket i boken som stämmer med författarens liv. Men jag vet att Elin säger att det inte är en självbiografisk bok, men att det började som en samling halvsanna dagboksanteckningar.

Betyg: 3 av 5

Dagens fundering - Olästa böcker

Är det bra att ha massor med olästa böcker i bokhyllan eller känns det betungande? Så länge jag har varit läsande har jag haft böcker i bokhyllan som är olästa. Numera finns väldigt många böcker i min bokhylla som jag inte har läst. Böcker som väntar på den perfekta dagen att läsas. För mig har det varit så att det måste finnas böcker i min bokhylla som jag inte har läst, så att jag har något att läsa om jag vill läsa. Jag tycker om att gå till bokhyllan (eller rättare sagt bokhyllorna) och se mina olästa böcker och veta att De kan jag läsa om jag vill. De olästa böckerna är för mig skatter likaväl som de lästa böckerna. Tänk där bland de olästa böckerna kanske den bästa boken någonsin gömmer sig!!! Men jag funderade i morse på: När blir det för många olästa böcker i en bokhylla? Kan det bli för många? Skulle man må bättre av att bara ha några få olästa böcker i bokhyllan? Vad tycker ni? Hur ser det ut hemma hos er?

Dagens fundering - Inspirerad?

Jag har ju precis läst En kvinnas resa och då kände jag mig så inspirerad att göra en vandring. Även om jag inte kan genomföra det just nu så blev jag riktigt, riktigt sugen på att vandra. Jag som aldrig haft lust till det tidigare. En annan bok som inspirerat mig är Brudskeppet. Den inspirerade mig till att prata med mamma om vad hon mindes av andra världskriget och tiden just efteråt. En Fengshui-bok inspirerade mig till att göra en stor rensning här hemma. Sophies värld inspirerade mig till att filosofera. Jag har märkt att böcker kan inspirera till stort som till smått. Tänk vad otroligt fantastiskt det är att bli inspirerad! Man hämtar kraft från en persons ord, nedskrivna i en bok, till att göra något i sitt eget liv! Har du blivit inspirerad av böcker? Hur har du blivit inspirerad?

En kvinnas resa av Agneta Sjödin

Boken är en delvis självbiografisk berättelse om en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Den är skriven med stor värme! Rent litterärt så hade jag dock önskat mig lite mer. Det känns som om boken kunde ha berättat mer om vad som försigår i huvudet på Maria, som bokens huvudperson heter. Men jag blev riktigt sugen på att vandra när jag läste boken och det är ett bra betyg på boken!

Betyg: 4 av 5

Dubbla slag av Malin Persson Giolito

Malin släpper in oss i en värld där det inte går att kombinera barnafödande, hämtning på dagis och att lyckas som advokat. Om man inte jobbar mer än heltid så hamnar man ohjälpligt efter och ses snett på.

Dubbla slag handlar om den blivande trebarnsmamman som abetar på advokatbyrå. Hon märker att man plötsligt räknar bort henne. Det handlar också om vardagen hemma, gravid, med man och två barn.

Jag tycker att det här är en bra debut och att det är en viktig bok. Det finns nog många arbetsplatser där det ser ut som i denna bok.

Betyg: 4 av 5

Dagens fundering - Dåliga böcker?

Jag har funderat kring böcker som man inte tycker om. Är det en dålig bok eller har man bara läst den vid fel tillfälle? Kanske är det så att ibland ger man sig på för svåra böcker vid en tidpunkt då man inte klarar svåra böcker. Kanske man vid en annan tidpunkt inte är mottaglig för allför romantiska böcker eller för sorgtyngda böcker. Jag har, som relativt nybliven mamma till barn nummer två, t ex väldigt svårt just nu för böcker som handlar om barn som far illa. Så dessa böcker tycker jag inte om just nu. Om jag läste dem för 5 år sedan så hade de säkert varit bra. En dag när jag var väldigt trött läste jag Slakthus 5 och totalsågade den. Jag gav den en ny chans en annan dag när jag sovit bättre... och det var som natt och dag. Den var ju bra! Är det så med alla böcker som man läser, att om man hade läst dem vid ett annat tillfälle hade de varit bättre? Vad tror ni?

Dagens fundering - Gränser?

När jag lärde mig läsa så lärde jag mig att biblioteket var en fantastisk plats! Innan jag började skolan hade jag aldrig varit där, men sedan blev det min favoritplats. Jag minns hur jag lånade påsvis med böcker, som jag bar hem och sedan bar tillbaka. Aldrig ifrågasatte bibliotekarien min förmåga att läsa alla dessa böcker. Jag har hört historier om barn som bara fått låna tre böcker. Jag är glad att jag inte drabbades av detta. För det var en stor upplevelse att bära hem alla böckerna (trots tyngd) och sedan rada upp dem brevid mig hemma. Å andra sidan kan man kanske tycka att barn ska lära sig måttfullhet. För detta att jag lånade högvis med böcker finns fortfarande kvar som vana. Jag har väldigt svårt att komma ut från biblioteket med mindre än 5 böcker. Det är inte alltid att jag lämnar tillbaka alla böckerna som jag lånade förra gången när jag kommer nästa vecka/nästa gång till biblioteket. Då kan man ju tycka att det är ett slöseri att jag har de olästa böckerna hemma hos mig. Jag ockuperar ju dem så att säga. Ibland händer det ju till och med att jag lånar om någon enstaka eftersom jag inte kommit mig för att ta itu med de böckerna. Vad tycker du? Ska man få låna hur många böcker som helst? Eller ska det finnas någon gräns?