Pojkvännen av Freida McFadden

Det är nästan provocerande hur Freida McFadden  lyckas. Hur hon skriver berättelser som gör att jag fastnar som en fluga på flugpapper, helt oförmögen att slita mig.

Pojkvännen är en sådan bok som lurar mig att tro att jag har koll. Jag tror att jag fattar - och så kommer vändningen som drar undan mattan totalt. En klassisk McFadden med andra ord. Inget är vad det verkar.

Tempot är högt, kapitlen korta och obehaget smyger sig på tills man sitter där och sträckläser som om livet hängde på det. Pojkvännen är ännu ett bevis på att McFadden en mästare på psykologiska spänningsromaner.

Vitön av Bea Uusma

Det är alltid lite nervöst att ge sig på en bok som följer upp en tidigare läsupplevelse som drabbat en med full kraft. När jag läste Expeditionen blev jag helt besatt. Jag slukade sidorna, ville veta mer, tänkte på Andréeexpeditionen långt efter att jag slagit igen boken. Så när jag började läsa Vitön fanns frågan där direkt: kan den här boken framkalla samma känsla?

Svaret är ja. Utan tvekan.

Än en gång blev jag fullständigt uppslukad. Så pass att jag inte hade kunnat sluta läsa ens om jag velat. Tankarna snurrade ständigt kring vad som egentligen kan ha hänt på Vitön. Jag ville sitta där med föremålen från expeditionen, vända och vrida på dem, leta efter ledtrådar som kanske fortfarande gömmer sig i detaljerna. Jag ville – trots min egen fobi – resa till Vitön, bara för att komma närmare gåtan.

Vitön är en djupt fascinerande, nästan hypnotisk bok. Bea Uusma skriver med en sådan närvaro och envis nyfikenhet att den smittar av sig på läsaren. Det här är inte bara en berättelse om en expedition som gick fel, utan om ett mysterium som vägrar släppa taget, som fortsätter leva och växa i ens tankar.

Vitön är helt enkelt beroendeframkallande. Och ännu en gång har Bea Uusma lyckats med det där sällsynta: att få mig fullständigt, obönhörligt besatt av sitt ämne. Man förstår utan tvekan varför boken vann Augustpriset i år.

En bild av död av Frida Gråsjö

Det är så lätt att tycka om En bild av död av Frida Gråsjö. Det här är Cosy crime precis som den ska vara - en pusseldeckare där ledtrådar sakta faller på plats, kryddat med en lagom dos humor som gör läsningen både lättsam och charmig.

Språket är lättläst och flyter på fint, vilket gör att sidorna vänds snabbt. Det är enkelt att hänga med i både karaktärer och intrig, och just den där känslan av “bara ett kapitel till” infinner sig ganska snabbt.

En bild av död är mysig underhållning och en deckare som bjuder på klurigt pussel snarare än brutala överraskningar. Perfekt för dig som gillar cosy crime, småleenden mellan ledtrådarna och en kriminalgåta som roar utan att tynga.

En trivsam och avkopplande läsupplevelse. 

Vargtimme av Jo Nesbø

En antihjälte på botten. En stad i mörker. En mordgåta som skaver.

I Vargtimme tar Jo Nesbø oss till Minneapolis 2016, där polisen Bob Oz befinner sig på botten av sitt liv. Sorg, skuld och dåliga beslut driver honom rakt in i en mordutredning som bara blir mörkare ju längre den pågår. 

Det här är i grunden en klassisk deckare med en riktigt vass mordgåta. Jo Nesbø är i sitt esse när det gäller att bygga spänning, plantera villospår och lura läsaren totalt.

Allt är dock inte klockrent. Ibland blir Bob Pz lite för mycket och persongalleriet lite väl omfattande. Ramberättelsen i nutid är intressant i teorin, men tillför inte så mycket som den kunde ha gjort även om jag uppskattar idén.

Ändå: jag har inte haft tråkigt en sekund. Det är en intensiv, mörk och välkomponerad kriminalroman. Jo Nesbø skriver med precision och han vet exakt hur han ska hålla läsaren i ett fast grepp ända till sista sidan.

Så som jag minns det av Christina Erikson

Så som jag minns det av Christina Erikson är helt underbar läsning. Från första sidan sveptes jag iväg till1800-talet – och jag blev kvar där, trollbunden.

Christina Erikson skriver fram tidsandan med en sådan omsorg och närvaro att det känns som en tidsresa på riktigt. Miljöerna, människorna, detaljerna i vardagen – allt andas 1800-tal.

Berättelsen rör sig mjukt mellan kärlek och tragik och just den balansen gör romanen så stark. Det finns ömhet och hopp, men också förluster och smärta, vävda i varandra i den ljuvaste – och mest hjärtskärande – blandning.

Svartå herrgård – en plats som redan i den första trilogin i Svartåsviten kändes levande och laddad, fördjupas ytterligare här. Svartå är mer än en miljö; det är en plats fylld av minnen, livsöden och berättelser som jag vill följa vidare.

Så som jag minns det är en roman att läsa långsamt, att sjunka in i och stanna kvar i. När man väl har börjat vill man inte lämna berättelsen – eller Svartå herrgård. En bok för dig som älskar historiska skildringar med känsla och djup.

Och jag kan bara säga: tack och lov att fler böcker väntar, för jag hade varken velat eller kunnat lämna Svartå bakom mig ännu.

Quicksilver av Callie Hart

QuickSilver gav mig ren och skär läsglädje. Jag fastnade direkt, drogs in i berättelsen och glömde både tid och omvärld. Det där underbara tillståndet när sidorna bara flyger fram och man inte vill lägga boken ifrån sig.

Karaktärerna är en stor del av varför det här fungerade så bra för mig. Jag tyckte mycket om Saeris och hennes styrka, hennes driv samt dynamiken mellan henne och Kingfisher. Deras dialog och relation är charmig, rolig och samtidigt värmande, med ett fint flyt och en självklar kemi. Jag föll för dem.

Och så Carrion. Så oväntat rolig att följa, en karaktär som verkligen tillför något extra.

Det magiska känns originellt och genomtänkt, och världsbygget är rikt utan att bli tungt eller överlastat. Det finns en lätthet i berättandet som gör att allt bara flyter och som hela tiden bidrar till den där bubblande känslan av läsglädje.

Och måste ju bara nämna räven. Älskade räven.

När sista sidan var läst kände jag mest en sak: jag vill stanna kvar i den här världen. Jag vill ha nästa bok nu. QuickSilverblev en påminnelse om hur fantastiskt det är när en bok bara fungerar – och när läsning får vara precis det den ska vara: ren glädje.

Dirigenten av Ramona Ivener

Om jag bara fick rekommendera en enda kriminalroman denna vinter, då skulle det vara Dirigenten. Så bra är den. Ramona Ivener visar återigen vilken enorm styrka hon har som spänningsförfattare.

Det här är något helt annat än hennes tidigare böcker: mörkare, skarpare och mer psykologiskt laddat. Tempot är högt, nästan skoningslöst och de korta kapitlen driver mig framåt i rasande fart. Det är en sådan där bok som spelas upp som en film i huvudet. Jag ser miljöerna, hör rösterna och känner stämningen krypa inpå huden.

Árni Wolf är en ny favorit. Hans OCD skildras med respekt och trovärdighet och han känns både komplex, och intressant. En huvudperson som verkligen tillför något nytt till deckargenren.

Twisterna avlöser varandra och slutet är oväntat på riktigt. Cliffhangern är dessutom mästerlig. Tur att uppföljaren Försvinnandet kommer redan i vår, för jag behöver mer.

Bröderna Hawthorne av Jennifer Lynn Barnes

Bröderna Hawthorne av Jennifer Lynn Barnes är ett kärt återseende. Det är något speciellt med att få kliva tillbaka in i den här världen av gåtor, hemligheter och karaktärer som jag har saknat mer än jag trodde.

Samtidigt märks det att fokus har förskjutits. Jag saknade herrgårdens mystik och alla dess snillrika klurigheter. Här är det mindre av den där smarta pusselkänslan som gjorde de tre första böckerna så oemotståndliga. Jag saknar också Avery, som drivande huvudperson. 

Med det sagt är det fortfarande en underhållande läsning. Pussel- och gåtdelarna är utan tvekan det starkaste och jag hade gärna sett ännu mer av just det och att det varit mer utvecklat. Även om boken inte når riktigt samma höjder som föregångarna, så håller den intresset uppe och påminner om varför jag fastnade för serien från början.

Och kanske är det det viktigaste: trots mina invändningar ser jag redan fram emot nästa bok.

Alla är vi skyldiga av Karin Slaughter

Alla är vi skyldiga av Karin Slaughter är en spänningsroman där inget är vad det först verkar vara. 

Mycket ryms mellan de här pärmarna. Det är många karaktärer och många hemligheter. Tempot är högt redan från start, även om berättelsen saktar ner något i mitten.

Jag fastnade särskilt Emmy och det var intressant att få följa hennes liv i en polisfamilj. Emily har sina fel och brister, men är lätt att engagera sig i. Karin Slaughter lyckas verkligen få en som läsare att känna med karaktärerna - och som jag kände med Emma!

Alla äro vi skyldiga är en engagerande, smart och känslomässigt stark spänningsroman som lovar mycket gott inför fortsättningen.

Bokhandeln under körsbärsträdet

Bokhandeln under körsbärsträdet är en liten pärla till bok. Den är stillsam, poetisk och vackert annorlunda, med en drömlik japansk ton. 

Berättelsen är uppbyggd som sammanlänkade noveller, och just det greppet gör läsningen så fin. Varje möte i bokhandeln är sitt eget lilla universum. Varje människa som kliver in bär på sorg, längtan eller något som gått sönder. 

I den flyktiga körsbärsblomningen öppnar Sakura sin bokhandel, tillsammans med den kloka katten Kobako. Omgivna av fallande blomblad, stillhet och doften av nybryggt kaffe får besökarna möta det som gör ont — och det som kan hela.

En varm, eftertänksam och tröstande läsupplevelse om sorg, försoning och mänsklig närhet. En bok att läsa när man vill sakta ner, känna efter och bara vara en stund. 

De laglösas stig av Jacob Lindfors

Jisses så spännande!

De laglösas stig av Jacob Lindfors kastar läsaren rakt in i handlingen och redan i första kapitlet känner jag hur pulsen stiger.

Skildringen av ett USA där miliser växer sig starkare och där våld, ideologi och makt glider ihop är både obehaglig och trovärdig. Miljöskildringarna sitter som gjutna, från Louisianas tunga, fuktiga värme till Funäsdalens karga, kalla fjällvärld.

Jag fastnade direkt för Alva. Hon är kompromisslös, envis och orädd, även när hon gång på gång uppmanas att backa. Hennes resa genom ett allt mer kaotiskt Amerika är en intensiv läsning. Zeke är en stark motvikt, och tillsammans känns de som två karaktärer med mycket mer att ge framöver.

Det här är en fartfylld, detaljrik och smart komponerad thriller med oväntade vändningar och ett lästempo som är svårt att bromsa. En riktigt lovande start på serien Projekt Atlas. Jag vill definitivt följa Alva och Zeke vidare.

Dödens pris av Cara Hunter

Dödens pris av Cara Hunter imponerar både i handling och form.

Här varvas klassiskt berättande med mejl, tidningsurklipp, dagboksanteckningar och förhör – en ge omtänksam och dynamisk struktur som gör att man hela tiden känner sig mitt i skeendet.

Hemligheter och oväntade vändningar avslöjas långsamt men effektivt och när allt knyts ihop är det både överraskande och snyggt. Samtidigt finns ett psykologiskt djup där manipulation, ondska och mänskliga gränser utforskas.

Språket flyter lätt och även om de många karaktärerna kan vara svåra att hålla isär så är det är det enkelt att sugas in. En riktig läsglädje för alla som gillar smarta, mörka thrillers.

Anna Karjala av Per Moritz Stenborg

Anna Karjala av Per Moritz Stenborg är en mörk och stämningsmättad spänningsroman där mycket sker i tystnaden - i det outtalade och det som skaver under ytan.

Vi befinner oss i norra Sverige, 1983. En kvinna hittas hängd i byn Silvernäs. Samtidigt dyker likdelar upp i skogarna. Men det är inte brotten som bär berättelsen, utan människorna och platsen: isolationen, de udda gestalterna, de trasiga själarna. Allt är tungt av mörker, död och en klaustrofobisk känsla som aldrig riktigt släpper taget.

Språket pendlar mellan återhållsamt och drömlikt och vissa formuleringar fastnar som frost i minnet. Jag tycker om att inte få allt förklarat, att själv få fylla i det som saknas.

En ovanlig spänningsroman – obehaglig, lågmäld och oerhört stämningsdriven. Den gör intryck just för att den bygger sin styrka i det som inte sägs. Vilken deckardebut!

Har du läst den, eller lockas du av mörka, stämningsbärande berättelser?