Det är nästan provocerande hur Freida McFadden lyckas. Hur hon skriver berättelser som gör att jag fastnar som en fluga på flugpapper, helt oförmögen att slita mig.
Pojkvännen är en sådan bok som lurar mig att tro att jag har koll. Jag tror att jag fattar - och så kommer vändningen som drar undan mattan totalt. En klassisk McFadden med andra ord. Inget är vad det verkar.
Tempot är högt, kapitlen korta och obehaget smyger sig på tills man sitter där och sträckläser som om livet hängde på det. Pojkvännen är ännu ett bevis på att McFadden en mästare på psykologiska spänningsromaner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar