Anna Karjala av Per Moritz Stenborg är en mörk och stämningsmättad spänningsroman där mycket sker i tystnaden - i det outtalade och det som skaver under ytan.
Vi befinner oss i norra Sverige, 1983. En kvinna hittas hängd i byn Silvernäs. Samtidigt dyker likdelar upp i skogarna. Men det är inte brotten som bär berättelsen, utan människorna och platsen: isolationen, de udda gestalterna, de trasiga själarna. Allt är tungt av mörker, död och en klaustrofobisk känsla som aldrig riktigt släpper taget.
Språket pendlar mellan återhållsamt och drömlikt och vissa formuleringar fastnar som frost i minnet. Jag tycker om att inte få allt förklarat, att själv få fylla i det som saknas.
En ovanlig spänningsroman – obehaglig, lågmäld och oerhört stämningsdriven. Den gör intryck just för att den bygger sin styrka i det som inte sägs. Vilken deckardebut!
Har du läst den, eller lockas du av mörka, stämningsbärande berättelser?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar