Sångfågeln av Anki Edvinsson

Sångfågeln följer upp de två tidigare böckerna Sjöjungfrun och Snöängeln så bra, så bra. Jag kastade mig över boken och bara njöt av att befinna mig i en välskriven och spännande berättelse. 

Anki Edvinsson kombinerar polisarbete och privatliv i berättelsen på bästa sätt. Det är intressant och pulshöjande om vartannat. 

Att boken utspelar sig i Umeå är extra roligt eftersom jag känner igen miljöerna, men också för att jag får möta dagens Umeå. Det är otäckt aktuellt med trafficking och gängkriminalitet.

Har du inte läst så rekommenderar jag både denna bok och serien varmt.

När blåklinten blommar av Amanda Hellberg

I den här romanen får man spänning och relationer i en bra mix.

Det är så roligt att återse de fyra väninnorna i andra delen av ”Silverfallen” och få följa med djupare in i deras liv. De har alla sina svårigheter och det är intressant med komplicerade relationer och allt som händer. De har även en stark vänskap. Den djupa kvinnliga vänskapen är en av ingredienserna som gör att jag dras till boken. Det är så fint hur de har varandra.

Även i denna bok finns en mordgåta, men det är mer som en extra krydda. Den bidrar absolut till spänningen, men den verkliga nerven ligger i relationsdramatiken.

Jag rekommenderar att man läser första boken, ”Rosengömman”, innan denna. Dels för det vore dumt att missa en bra bok, men också för att ”När blåklinten blommar” blir så mycket bättre om man har förförståelsen från första boken.

Bottennapp samt Surast i Ångermanland

Två böcker för 9-12 års åldern om när sommarlovet inte blir som det var tänkt, men där det leder till bra saker. Båda två är riktiga läspennor, av olika orsaker.

Jag älskar relationsbeskrivningarna och utvecklingarna av dessa i ”Surast i Ångermanland”. Både hur det är mellan Lukas och den jämnåriga Ellie men också mellan Lukas och hans surgubbe till morfar.

Jag tycker också att saker och ting inte alltid händer som man tror. De där oväntade kasten gör det till en extra bra läsning. 

För att inte tala om språket och miljöbeskrivningarna. Ja, ni hör ju. Det finns många anledningar att läsa boken.

I ”Bottennapp” så föll jag först för att det handlar om det skämmiga i att vara fattig. Jag tycker författaren beskriver det så fint och gör att man förstår hur Heidi känner det. Bara av den anledningen skulle jag vilja läsa boken högt.

Det som också är så härligt i den här berättelsen är karaktärerna. Ylva berättaren, Malin med alla djuren, hunden Rufus och Heidi själv för att nämna några. Det är riktigt underhållande och det är också fint att följa Heidi och Rufus relation.

Sedan kan jag ju inte låta bli att älska att den utspelar sig i Umeå. Både för att barn behöver få möta olika delar av vårt land, men också för att jag som bott där i flera år får befinna mig i de välbekanta och älskade miljöerna ett tag.

Till sist har berättelsen en härlig ton med fin humor. Det klart man faller för boken.

Här kommer en kort beskrivning av vad böckerna handlar om:

”Surast i Ångermanland” handlar om Lukas som tvingas åka till sin morfar på sommarlovet. Det är bara det att Lukas aldrig träffat sin morfar tidigare och när han kommer dit verkar morfar vara den suraste gubben någonsin. Till och med alla Lukas möter verkar ha något emot morfar. Ingen tv eller Wi-Fi har han heller. Dessutom har han ett till hus som bara står tomt och låst. Men så träffar Lukas Ellie, som är i hans ålder och saker och ting blir bättre. De beslutar att ta reda på vad allt handlar om.

”Bottennapp” handlar om Heidi vars sommar skulle bli den bästa någonsin. Så blir mamma vräkt och de måste flytta in hos Heidis morbror i hans två med honom och småkusinerna som är där varannan vecka. Heidi skämdes redan innan över hur lite pengar de har och nu blev allt så mycket värre. Hon kan inte berätta för sina vänner vad som hänt utan ljuger och säger att de är i Båstad hela sommarlovet. Dessutom kastar hon sin mobil i älven. Så nu kan hon inte träffa vännerna på hela sommaren, missar danslägret, har ingen mobil och måste hålla sig undan. På födelsedagen får hon en skrotfiske-magnet av sin morbror. Det leder till att hon träffar Ylva, som bor på en båt och inte heller har pengar eftersom hon förlorat sin förmåga till berättande.

Kyrkklockor vid älven av Hanna Blixt

Tala om mysig miljö. Varje gång jag läst en bok i Leksand-sviten, så är det precis det som jag säger till alla när jag pratar om boken: Läs den här för den har sådana mysiga miljöbeskrivningar.

Det tillsammans med karaktärer som är helt vanliga och relaterbara personer gör att det är en berättelse som man trivs att befinna sig i. Nu är detta sista delen och det känns sorgligt att inte återvända. Dock har det varit fint att läsa alla böckerna.

En sång för oss av Susanne Fellbrink

”En sång för oss” är riktigt fin feelgoodroman där gemenskap genomsyrar berättelsen. Det är första boken i serien ”I moll och dur” och det är ett passande namn, för berättelsen rör sig mellan moll och dur. Författaren har fått till en mysig historia, som även berör tyngre ämnen.

Karaktärerna som man möter är ett härligt gäng. Ett gäng som känns äkta och som man tar till sig i hjärtat. Allt från Nora, vars liv slogs i spillror för 10 år sedan och som nu tar jobbet som körledare på Solglittragården, till gästerna på gården som har sina svårigheter i livet att tacklas med och som gör att de bokat en vistelse där. I allt detta finns musiken som en läkande kraft tillsammans med fina omsorg om personerna och varandra som visas.

Vilken glad överraskning detta var!

Sommardagar i kollektivet av Callum Bloodworth

När jag började läsa boken blev jag så inne i berättelsen så jag höll på att missa tåget. Nästa gång jag läste tog jag ett tillfälle när jag visste att jag inte behövde avbryta. Givetvis ringde en telefonförsäljare då. Jag, som vanligtvis är väldigt snäll, morrade till honom att jag inte hade tid att prata.

Sommardagar i kollektivet är 100 % ljuvlig läsning. Jag är så glad att jag redan innan jag läste visste att det skulle komma en bok till, för annars hade jag haft djup separationsångest i slutet av boken.

Callum har en fantastisk förmåga att skriva hjärtevarmt med en fin humor. På ett sätt att man tar huvudpersonerna till sitt hjärta och vill inget annat än att umgås med dem. Han skriver också så levande att han övertygar mig om att Kollektivet finns där på riktigt liksom alla personerna. Jag glömmer att det är en berättelse och vill flytta in. Åtminstone komma på besök. Helst dagligen.

Jag fullkomligt älskade boken. Det är en glittrande diamant  i sommarutgivningen och jag vet redan nu att jag kommer räkna den som en av de bästa böcker jag läst i år. Naturligtvis kommer jag att tipsa ihjäl alla jag möter och pratar med om den.

Sommaren på ön av Sarah Morgan

Sarah Morgan är synonymt med sommarläsning för mig. Jag kan lita på att hon skriver något som passar lata sommardagar.

Denna gång förflyttades jag till Korfu och fick möta en splittrad familj. Bokens huvudpersoner är författarinnan Cathrine och hennes döttrar Adeline och Cassie. Cathrine ska gifta sig för fjärde gången och har  bjudit in barnen. Adeline kommer motvilligt. Hon och hennes mamma har inte någon bra relation. Det har däremot Cassie, som tycker bröllopet ska bli spännande. Caddie sörjer däremot att hon och Adeline inte har en nära systerrelation. När Cathrine avslöjar en stor hemlighet före bröllopet ändras saker och ting för dem alla.

Det här är den bok av Sarah Morgan som jag hittills tycker mest om. Författaren har lyckats så bra med att skildra händelser från flera perspektiv, så det blir än mer intressant. Man bryr sig dessutom om alla tre huvudpersonerna och önskar att det ska ordna sig för dem.

Det är en helt ljuvlig läsning med trassliga relationer, en del kärlek och så den underbara grekiska somriga miljön. Jag varken kunde eller ville sluta läsa. Det var ren läsglädje!

Ett enda skott av Linda Ståhl

Jag fångas av hur trovärdigt och aktuellt det är. Det engagerar extra eftersom det utspelar sig delvis i skolans värld, där allt från mobbning, utpressning till droger och psykisk ohälsa samt vuxna som inte når fram till tonåringarna får ta plats. Sedan att ett mord sker på en 15-årig elev på skolan. Det gör det än mer tragiskt och hemskt. Det känns när jag läser. 

Även Reubs sökande efter sin bror är spännande att följa. Han är en intressant karaktär och inte bara för att han är ickebinär. Jag tycker om att läsa om honom. Författaren skildrar honom väl liksom de andra karaktärerna. Det gör det lätt att läsa och tycka om boken.

Jag har läst de tidigare böckerna och måste säga att denna tredje bok inte alls stillar läsbegäret, utan bara ger mersmak.

Skärvor i skymningen av Sofia Yman

Visst vet Sofia Ymén hur man skriver en mysdeckare. 

Ibland behöver man bara en mysdeckare. I den här får man ett mord, men utan äckliga detaljer. Ett hjärnpussel att lägga, spännande underhållning och härliga miljöer att njuta av. Toppat med karaktärer man vill umgås med.

Det här är andra deckaren i serien Amatördeckarnas bokcirkel och jag kan även rekommendera första boken. Tala om bra matchning för lata sommardagar.

Den sista festen av Clare MacKintosh

Det här är en riktigt bra deckare. Den är så skickligt skriven att jag misstänker de flesta. Många intressanta motiv kommer i dagen och många intriger, vilket gör att man inte riktigt vet vad man ska tro.

Att det hela utspelade sig i en liten by i Wales, dessutom nära den Engelska gränsen var ytterligare något som jag föll för. Dels finns det härliga miljöer och dels finns spänningen mellan England och Wales.

Visst vill man läsa mer om Ffion Morgan och byn Cwn Coed efter den här boken.

Sju kvadrat med lås av Jussi Adler-Ohlsen

Så här vill man en serie ska avslutas! 

10:e och sista boken i den spännande serien om Avdelning Q avslutar med att knyta ihop påsen på bästa sätt. Det är välskrivet och mer spännande och underhållande än någonsin.

Det är sorgligt att ta förväl av Carl, Assad, Rose och Gordon, men skönt att få ett sådant fint avslut med dem. Det har varit karaktärer som jag älskar att få läsa om och umgås med.

Tack Jussi Adler-Olson för en fantastisk serie!

Vi var vargar av Sandrine Collette

”Vi var vargar” är en berättelse jag aldrig kommer att glömma. Ibland så hjärtskärande och mörkt att det gjorde ont och hela tiden en stark och gripande läsupplevelse.

Förhållandet mellan pappan och sonen, sedan Liam kommit hem och hittat den 5-årige sonen under sin döende fru Ava, är komplicerat. Liam förstår att det skett en björnattack och att Ava har skyddat sonen Aru. Liams värld kollapsar. Han står kvar med en son han knappt känner efter att ha varit borta på jakt så mycket och hans älskade fru är död. När han begravt sin fru tar han med Aru på en ridtur för att lämna honom till några släktingar. Han hinner ju inte ta hand om honom och dess hus ligger flera timmar från närmaste granne.

Läsaren får följa Liams blottade och rättframma tankar. Det gör att man kommer nära. Texten är vacker i sin kärvhet. Författaren målar också upp en vild och oförsonlig natur som bidrar till läsupplevelsen. 

Som sagt, den här berättelsen kommer finnas kvar i mig.

Frälsarkransen av Kristina Ohlsson

Spänning och relationer i bästa kombination. Kristina Ohlsson vet hur hon ska fånga läsaren. 

Jag älskar att befinna mig på Hovenäset. Det är en av mina favoritplatser och det är så mysigt att få återvända. Kristina Ohlsson säljer in det så bra. Här känns det verkligen som att läsa är att resa.

Jag älskar också karaktärerna. Även de är en stor del till att jag vill läsa nästa bok och nästa och nästa. Det går ju till exempel inte annat att bli förtjust i August som både gillar antika saker och att baka. 

Så har vi ju mordhistorien som kryddar berättelsen med spänning och som bidrar till att de 500 sidorna bara flyger förbi. 

Det här är precis vad jag vill ha. Så fortsätt skriva Kristina Ohlsson!