Vilken underbar, underbar bok! Så tunn, men ändå så innehållsrik!!! Boken gav definitivt mersmak! Den här författaren beundrar jag verkligen! Hur kan man skapa något så stort med så små medel? Wow! 
händer i hennes liv och trots att hon ligger på soffan hela dagarna händer det en hel del. Det är en rolig och charmig bok.
eftersom jag måste ha glasögon för att läsa böcker, men lyssnar man på ljudböcker kan man bara njuta av att göra ingenting! Det är bara vid dessa två tillfällen som jag kan lyssna på ljudböcker. Jag har försökt lyssna medan jag städar, men det fungerar inte. Jag hör inte vad de säger när jag dammsugar. Jag har försökt att lyssna på kvällen innan jag ska sova, men plötsligt så har jag förlorat mig i tankar och missat flera minuter. Jag prövade att lyssna på ljudböcker medan jag ammade och det gick väl sådär. Den äldre dottern kom hela tiden inskuttande och vill prata och visa saker. Så det gav jag snart upp. Nu är det inte så ofta längre som jag lyssnar på ljudböcker, för det finns helt enkelt inte tid för det. Lyssnar ni på ljudböcker? När gör ni det? Varför gör ni det?
I början när de fanns så var det knappt någon som lyssnade på ljudböcker. Vad är det som har förändrats i dagens samhälle eftersom ljudböcker blivit så stort? Är det efterfrågan som gjort att så många böcker även kommer som ljudböcker eller är det tvärtom att man satsade på att ge ut många ljudböcker som har gjort att så många upptäckt dessa?
fobier. Inte riktiga utan sådana där som Imitorfobi - rädsla att tala med någon på deras dialekt, Agemenofobi - rädsla att ställa sig i fel kö och intenimitempofobi -rädsla att stanna för länge när man blir bortbjuden. Den här boken driver med vårt moderna liv och fobier. När man läser boken får en stunds är en rolig läsning.
det är självbiografiskt eller inte? Hur vågar man som författare använda tydligt självbiografiskt inslag? Hur mycket funderar vi som läsare över om det är självbiografiskt eller inte? Vad är det som gör att vi börjar fundera?
Det är en okej debut för någon så ung. Och visst märks det att boken är skriven av en 19-åring. Det märks i språket. Det märks på hur huvudpersonen tänker om sig själv och hur det analyseras massor om hur och varför. Så där som man själv gjorde i tonåren. 
böcker i min bokhylla som jag inte har läst. Böcker som väntar på den perfekta dagen att läsas. För mig har det varit så att det måste finnas böcker i min bokhylla som jag inte har läst, så att jag har något att läsa om jag vill läsa. Jag tycker om att gå till bokhyllan (eller rättare sagt bokhyllorna) och se mina olästa böcker och veta att De kan jag läsa om jag vill. De olästa böckerna är för mig skatter likaväl som de lästa böckerna. Tänk där bland de olästa böckerna kanske den bästa boken någonsin gömmer sig!!! Men jag funderade i morse på: När blir det för många olästa böcker i en bokhylla? Kan det bli för många? Skulle man må bättre av att bara ha några få olästa böcker i bokhyllan? Vad tycker ni? Hur ser det ut hemma hos er?
Boken är en delvis självbiografisk berättelse om en pilgrimsvandring till Santiago de Compostela. Den är skriven med stor värme! Rent litterärt så hade jag dock önskat mig lite mer. Det känns som om boken kunde ha berättat mer om vad som försigår i huvudet på Maria, som bokens huvudperson heter. Men jag blev riktigt sugen på att vandra när jag läste boken och det är ett bra betyg på boken!
och att lyckas som advokat. Om man inte jobbar mer än heltid så hamnar man ohjälpligt efter och ses snett på.
påsvis med böcker, som jag bar hem och sedan bar tillbaka. Aldrig ifrågasatte bibliotekarien min förmåga att läsa alla dessa böcker. Jag har hört historier om barn som bara fått låna tre böcker. Jag är glad att jag inte drabbades av detta. För det var en stor upplevelse att bära hem alla böckerna (trots tyngd) och sedan rada upp dem brevid mig hemma. Å andra sidan kan man kanske tycka att barn ska lära sig måttfullhet. För detta att jag lånade högvis med böcker finns fortfarande kvar som vana. Jag har väldigt svårt att komma ut från biblioteket med mindre än 5 böcker. Det är inte alltid att jag lämnar tillbaka alla böckerna som jag lånade förra gången när jag kommer nästa vecka/nästa gång till biblioteket. Då kan man ju tycka att det är ett slöseri att jag har de olästa böckerna hemma hos mig. Jag ockuperar ju dem så att säga. Ibland händer det ju till och med att jag lånar om någon enstaka eftersom jag inte kommit mig för att ta itu med de böckerna. Vad tycker du? Ska man få låna hur många böcker som helst? Eller ska det finnas någon gräns?
verkligsförankrad. Den speglar den tid vi lever i på ett bra sätt och karaktärerna känns trovärdiga. Jag tycker om det behagfullt lugna tempot som är i boken och språket är underbart! 
