Banjo Baby av Jenny Jägerfeld

Banjo Baby av Jenny Jägerfeld är helt underbar. Det är en  berättelse som sprakar av humor, livsglädje och värme, samtidigt som den ger en nära och trovärdig bild av hur det kan vara att leva med Tourettes syndrom och dyslexi.

Vi har mött Märta (eller Mörten, som hon kallas) tidigare i Comedy Queen, där hon var Sashas bästa kompis. Här är rollerna ombytta: Sasha kliver åt sidan och Mörten får stå i centrum. Och vilken huvudperson hon är. Spretig, kreativ, känslostormig, rolig och fullständigt omöjlig att inte tycka om. Det finns en sådan smittande livskraft i henne.

Jenny Jägerfeld skriver med en självklarhet och värme som gör att man verkligen förstår hur Tourettes och dyslexi kan prägla vardagen. Det är aldrig tillrättalagt eller pedagogiskt påklistrat – bara levande, mänskligt och äkta.

Och som jag tycker om Mörtens familj. Framförallt den gulliga och roliga men fullständigt utmattande lillebrorsan och den arbetslösa mamman som gör alla tokiga med sina storslagna projekt. Relationerna är kärleksfulla, röriga och väldigt igenkännbara.

Och så musiken. Mörten älskar att spela banjo och driver sin egen YouTube-kanal, Banjo Baby, där hon lägger upp filmer. Via kanalen kommer hon i kontakt med Alma de Palma, som Mörten blir väldigt förtjust i. Genom hela boken spelar hon dessutom in meddelanden på kassettband, som en sort dagbok, till sin stora idol Dolly Parton.

Banjo Baby är en bok som bubblar av personlighet och hjärta. Den är rolig och varm, men också viktig. Framför allt är det en berättelse om att få vara sig själv fullt ut och om att bli sedd och älskad precis som man är.

Stormbarn av Cecilia Lidbeck

Vad ska man sätta i händerna på ett mellanstadiebarn som gillar spännande dystopiska berättelser? För mig är svaret enkelt: Stormbarn av Cecilia Lidbeck.

Det här är en mörk och skickligt berättad historia som känns kusligt trovärdig. En sådan där bok som stannar kvar och som man vill prata om efteråt.

Vi följer Elli och hennes hund Harry genom ett härjat landskap. Det tog faktiskt en liten stund innan jag förstod att Harry var en hund och jag tänker att Cecilia Lidbeck har gjort det helt medvetet.

Elli och Harry är på väg norrut, till staden där Ellis gammelfarbror bor. Familjen sagt att de skulle flytta dit om allt blev ännu värre, eftersom det sägs vara bättre där. Men nu är det bara Elli och Harry, eftersom mamma och pappa aldrig kom tillbaka efter den senaste stormen.

På vägen kämpar Elli ständigt för att hitta mat och drickbart vatten. Hon slår följe med en grupp barn som också blivit ensamma i kollapsen. Men vem kan man egentligen lita på när det är brist på allt?

Det som berörde mig mest är hur realistisk världen känns. Det känns som att det skulle kunna hända, precis som en bra dystopi ska få en att känna. Samhället har inte gått under helt, men inget fungerar som förr. Det är stora problem med bland annat strömmen och så kommer överraskande stormar och skyfall som förstör.

Stormbarn är en mörk men också väldigt mänsklig berättelse om överlevnad, tillit och vad barn tvingas bli när vuxenvärlden brister. En bok som skaver och berör och som jag varmt rekommenderar till läsare från cirka 10 år och uppåt.

Kartor och flaggor – Barnens atlas över världen är

Kartor och flaggor – Barnens atlas över världen är en pedagogisk och inspirerande faktabok som väcker nyfikenhet på världen och allt som ryms i den. Upplägget är tydligt och genomtänkt redan från början, med en bra introduktion som förklarar hur boken fungerar och vad en karta och en flagga egentligen är. Det gör att även yngre läsare lätt kan ta sig in i innehållet.

Boken ger först en översikt över världsdelarna och låter sedan flaggorna presenteras sorterade efter just världsdel. Till varje flagga finns både flaggfakta och kort information om landet. Här finns också avsnitt om olika sorters kartor, vilket breddar perspektivet och visar att kartor kan användas på många sätt.

Det här är verkligen en toppenbok för barn i alla åldrar. Flaggor och kartor har en särskild dragningskraft och den här boken tar den fascinationen på allvar. Jag är övertygad om att många barn kommer att älska att bläddra, jämföra och lära sig mer om länderna i vår värld.

Odjuren samt Ingenstans att gömma sig av Ingvild Bjerkeland

Odjuren av Ingvild Bjerkeland gjorde att jag blev helt uppslukad. Jag läste med hjärtat i halsgropen, sida efter sida, tills boken plötsligt var slut. Då var jag innerligt tacksam över att nästa del, Ingenstans att gömma sig, redan väntade.

Böckerna är rysare i en dystopisk framtid – otäcka, gastkramande och intensiva – men också djupt mänskliga. Berättelsen handlar om trettonårige Abdi och hans lillasyster Alva som är på flykt. De flyr från odjuren som dödar utan förvarning, men också från människor som är beredda att göra nästan vad som helst för att överleva. Vem kan de lita på? Och hur ska de ta sig i säkerhet?

När jag läser kan jag inte låta bli att tänka på människor i vår egen värld som är på flykt, och på hur olika länder tar emot – eller inte tar emot – flyktingar. Ingvild Bjerkeland väver in dessa frågor på ett sätt som känns både naturligt och drabbande, utan att skriva läsaren på näsan.

Mitt i mörkret finns också något väldigt fint: syskonkärleken. Den är stark, öm och livsviktig, och ger berättelsen ett hjärta som gör att känslorna träffar ännu hårdare. Rädsla, hopp, desperation och mod fångas med stor precision.

För mellanstadiet – och äldre läsare – är detta en mörk, superspännande och känslomässigt stark berättelse i två delar som verkligen berör.

Spelet av Lisa Bjärbo och Kim W. Andersson

Spelet är en bok som inte släpper taget. Inte när man läser – och definitivt inte efteråt. Om inte den här ger mellanstadieelever kalla kårar, då vet jag inte vad som skulle göra det.

Allt börjar med ett skräckspel. Ett spel där barnen tvingas döda galna, aggressiva kaniner. Beskrivningarna är stundtals grafiska och obehagliga, och det märks snabbt att detta inte är någon snäll rysare. Det är mörkt, intensivt och fängslande.

Men det som verkligen gör berättelsen skrämmande är när spelet inte längre stannar i skärmen. Elias tror först att det är mormor som har skickat spelet, men så är det inte alls. När hon sedan av en händelse ser huset i spelet känner hon igen det. Hon säger att det ät ett riktigt hus, på cykelavstånd. Elias cyklar dit. Och huset finns. Med öppna kaninburar.

Det här är ingen mysrysare. Spelet vill skrämmas – på riktigt. Jag gillar särskilt hur berättelsen leker med gränsen mellan spel och verklighet, men också hur illustrationerna i färg kompletterar texten och ger den extra stämning.

Och så slutet. Spelet avslutas med en tydlig cliffhanger – en sådan som gör att man stänger boken med fler frågor än svar. Det är effektivt, men också smått plågsamt, för det enda man vill efter sista sidan är att få fortsätta läsa. Nu återstår bara att vänta, otåligt, på nästa bok i serien Smittan för att få svaren.

Det här är en bok som fungerar även för vuxna, men som jag inte skulle sätta i händerna på en nioåring. För mig passar Spelet bäst för barn i femman, sexan och även äldre och särskilt för den som redan gillar skräck och som tål att bli ordentligt skrämda.

En bok som skrämmer, fängslar – och lämnar dig otåligt väntande på fortsättningen.

Drakar och Demoner: Slutet av E.P. Uggla

Slutet av E.P. Uggla är ett starkt och värdigt avslut på en trilogi som jag har älskat från första sidan till sista -varje ord, varje bokstav. Allt har känts genomtänkt och den här boken knyter ihop berättelsen på ett sätt som känns både självklart.

Berättelsen utspelar sig i Drakar och Demoner-världen, och E.P. Uggla fångar den med en sådan självklarhet att jag gång på gång glömmer att jag läser. Jag har tidigare sagt att det känns som att jag är i rollspelvärlden och det stämmer fortfarande. Atmosfären, detaljerna och dynamiken i gruppen gör världen levande och närvarande. Det är dessutom extra roligt att det i slutet av boken finns ett nyskrivet rollspelsäventyr.

Karaktärerna är en av trilogins stora styrkor, och min absoluta favorit är Gizma, svartankan. Jag älskar henne – mycket för humorn kring henne, hennes torra kommentarer och kantiga sätt, men också för det där motvilliga bandet som växer fram till hennes medresenärer. Hon vill kanske inte erkänna det själv, men hon bryr sig. Och just den kombinationen av motstånd och värme gör henne till en karaktär som verkligen fastnar.

Boken riktar sig till läsare i åldern 9–12 år, men det här är verkligen en sådan berättelse som man läser med stor förtjusning även som vuxen. Äventyret, relationerna och den levande världen gör att den fungerar på flera plan – och det är något jag verkligen uppskattar.

Slutet är precis vad titeln lovar: ett slut som känns rätt. Inte för snabbt, inte för utdraget, utan med respekt för både världen och de karaktärer vi har följt hela vägen. 

När jag slår igen boken är det med vemod – men också med tacksamhet. För berättelsen, för sällskapet och för en trilogi som fått mig att känna mig som en del av äventyret. 

Mordet i rum nummer åtta av Elin Holmberg

Mordet i rum nummer åtta av Elin Holmberg är en riktig 9–12-årsbok – mystisk, spännande och lätt att fastna i. Det finns ett fint driv i berättelsen redan från start och en stämning som lockar fram nyfikenheten och gör att man hela tiden vill läsa vidare.

Jag tycker särskilt om balansen mellan spänning och det övernaturliga. Det är precis så mycket som behövs för att det ska kittla fantasin och ge rysningar, utan att bli för otäckt.

Språket flyter lätt, kapitlen är lagom långa och allt är uppbyggt på ett sätt som gör läsningen både rolig och engagerande.

Mordet i rum nummer åtta är en bok som inte bara underhåller för stunden, utan också skapar läslust och lust att upptäcka fler böcker.

Blommor av järn av Martin Olczak och Lina Blixt

Blommor av järn är en otroligt spännande bok som direkt drar in dig i berättelsen. Slutet lämnar en med ett starkt sug efter nästa del i serien – man vill bara fortsätta! Det finns ett mörker som vilar över sidorna och gör hela läsupplevelsen ännu mer fängslande.

Martin Olczak och Lina Blixt har tillsammans skapat en skrämmande bladvändare för mellanåldern. Jag älskar illustrationerna som verkligen bidrar till den kusliga stämningen genom hela boken.

Språket flyter fint och gör boken lättläst, samtidigt som tempot är högt och cliffhangersna avlöser varandra. Det är nästan omöjligt att lägga ifrån sig boken förrän sista sidan är läst.

Blommor av järn är perfekt för alla som älskar spänning, kusliga stämningar och bladvändare som verkligen håller en fast.

Det är tredje delen i Fruktansvärda grejer-serien pch passar mellanåldern perfekt.

Drömväsen av Lena Ollmark

Drömväsen är en riktig bladvändare som man läser i ett andetag. Historien har korta kapitel och ett bra driv. Den är perfekt för mellanåldern och alla som vill rysa lite extra.

Lens Ollmark bygger upp spänningen gradvis. Ju längre in i boken man kommer, desto mer läskigt blir det. Miljöbeskrivningarna är levande och trovärdiga, vilket gör att den olustiga känslan blir ännu starkare.

Det här är inte en bok för lättskrämda, men för den som älskar skräck är det en perfekt läsupplevelse. Drömväsen är väl genomtänkt, skickligt uppbyggd och håller läsaren fast från första sidan till sista.

Loella av Eva Sahlqvist

Eva Salqvist lyckas med något som jag verkligen uppskattar i en bra rysare – hon ger nämligen bara små hintar av sanningen. Det gör att man som läsare inte kan sluta läsa, eftersom man bara måste få veta mer.

Beskrivningarna av miljön och karaktärerna, både genom Adrians inre dialog och hans upplevelser, är trovärdiga och lätta att känna igen sig i. Det är lätt att dras med i Adrians känslor och tankar och man känner verkligen med honom.

Redan tidigt byggs en obehaglig stämning upp – och den bibehålls genom hela boken. Läsaren får en hel del att fundera över, och även när man tror att man vet, finns något mer som lurar under ytan.

Loella är en riktigt otäck och välskriven berättelse som kryper under huden.

Farväl av David Renklint

Det här är en bok som verkligen ger både rysningar och spänning. Det övergivna huset med sin mörka historia, som sträcker sig över generationer, är precis så kusligt som man hoppas på i en riktigt bra skräckbok för barn. Slutet är klassiskt och samtidigt oväntat.

Jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan läste från start till slut i ett svep. Språket flyter fint, berättelsen har ett driv som gör att man bara vill läsa vidare och relationen mellan barn och föräldrar känns högst igenkännbar. Miljöerna är målande och stämningen växer sakta men säkert till något riktigt obehagligt.

Det är en riktigt härlig läsupplevelse som jag varmt rekommenderar till barn från 9 år och uppåt.

Bara jag som ser av Emma Olofsson

Det här är verkligen en sådan bok som jag inte kunde släppa förrän sista sidan var läst. Bara jag som ser är en välskriven bladvändare med en bra balans mellan nervkittlande spänning och det som berör på riktigt.

Berättelsen följer Amanda som står mitt i en vardag fylld av flytt, vänskap och osäkerhet, samtidigt som mörka, övernaturliga händelser börjar krypa in i hennes liv. Det är precis lagom kusligt för att man ska sitta på helspänn, men också hjärtskärande och berörande när det handlar om att förlora en förälder och försöka hitta sin plats i världen.

Det jag verkligen uppskattar är hur Emma Olofsson väver ihop spökhistorien med sådana vardagskänslor – rädslor, längtan efter att passa in och vänskapens betydelse. Det blir inte bara spännande, utan också varmt och mänskligt. Jag kände verkligen för karaktärerna och deras relationer, och spänningen gjorde att jag bara ville läsa vidare.

Bara jag som ser är en bok som passar perfekt för dig som gillar lite kuslig spänning blandat med känslor som stannar kvar efter sista sidan.

Spökvandringen av Camilla Linde

När Hanina flyttar till Mörkersjö hoppas hon på en nystart. Nya vänner, en chans att passa in. När ridskolan ordnar en spökvandring bestämmer sig Hanina för att följa med, trots sin mörkerrädsla. Det hon inte vet är att natten kommer att förändra allt.

Camilla Linde har skrivit en berättelse som fångar precis den där känslan jag älskar – när det övernaturliga smyger sig in i vardagen och får en att både rysa och känna. Det är spännande och stundtals riktigt kusligt, men mitt i allt det mörka finns värme.

För bakom spöken och viskningar handlar Spökvandringen om vänskap, mod och utanförskap. Om att våga stå upp, även när benen darrar. Haninas längtan efter att höra till och hennes mod att möta det okända berörde mig.

Det här är en bok att krypa upp med i höstmörkret – en sån där berättelse som får en att vilja tända ett ljus, dra filten tätare om sig och läsa bara ett kapitel till. En perfekt blandning av mysrys och känsla.

Svart opal av Greta Boström

Det här är en sådan där bok som smyger sig in under huden. Svart opal är både spännande och berörande – en mysryslig berättelse som får hjärtat att slå lite snabbare, men också värmas.

Petronella och hennes mamma flyttar till en gammal gård på landet. Det är meningen att de ska börja om efter pappans död, men allt känns fel. Mammans nya kille är konstig, nätterna oroliga, och Petronella börjar se saker i spegeln. Som om gården minns mer än den borde.

Greta Boström fångar precis den där känslan jag älskar – när vardagen och det övernaturliga flyter ihop tills man inte riktigt vet vad som är vad. Det är spännande på ett lågmält sätt, med ett vemod som gör berättelsen extra stark.

Men det som verkligen berörde mig var det underliggande temat: sorgen, längtan efter trygghet och viljan att höra hemma.

Svart opal är en perfekt bok för höstkvällar – lite kuslig, väldigt stämningsfull och full av känsla. En sådan bok man vill krypa upp med under en filt och bara försvinna in i.

Mördaren i huset av Tobias Söderlund

Det här är läskigt på riktigt. Mördaren i huset är en sådan bok som får nackhåren att resa sig – och som alla mellanstadiebarn som vill bli ordentligt skrämda borde läsa. När de har gjort det lär de aldrig mer klaga på att något är för mesigt!

Tobias Söderlund är suverän på att skriva skrämmande. Han bygger upp stämningen på ett sätt som får mig att både rysa av skräck och av läsglädje. Tempot är högt, spänningen konstant och det moderna AI-hemmasystemet spelar en kuslig roll i berättelsen – vilket gör det hela ännu mer obehagligt och trovärdigt.

Det här är en riktig bladvändare i ordets rätta bemärkelse. Jag kunde inte lägga ifrån mig boken förrän sista sidan var läst.

Men jag säger bara: Läs på egen risk!

Hundmannen: Bollen rullar för dig av Dan Pilkey

Hundmannen: Bollen rullar för dig är ännu en härlig bok i den omåttligt populära serien av Dav Pilkey. Den här gången får vi följa Hundmannen när han ställs inför både nya brottslingar och vardagskaos.

Det är lätt att förstå varför barnen älskar de här böckerna. De är roliga, lättlästa och fyllda med tokiga situationer, men också med hjärta. I min klass, liksom i tidigare klasser, kastar sig eleverna över dem så fort de dyker upp i klassrummet.

Bollen rullar för dig är perfekt för alla som vill ha ett fartfyllt och galet äventyr – och som vill skratta högt medan de läser. Det är ren läsglädje.

Vloggkungen gör kaos av Sophia Larsson

Tokroligt, knasigt och fullt ös från första sidan - Vloggkungen gör kaos är en bok som verkligen lever upp till sin titel. Det går undan i högt tempo, med dråpliga situationer som staplas på varandra och får mig att tänka på de klassiska Sune-böckerna.

Det här är en sån där bok som är snabbläst men samtidigt maxad med humor och energi. Karaktärerna bjuder på igenkänning och överraskningar i en härlig blandning. Perfekt för den som vill ha något lättsamt, roligt och lite smått galet. Det är en bok som garanterat lockar till skratt.

Boken passar fint för barn från cirka 9 år och uppåt, men kan absolut roa även äldre läsare som gillar knasiga berättelser.

Monstermanifestet: Jägaren av Sanna Norlin

Jägaren är en fartfylld och spännande berättelse med rejält driv – perfekt för slukare i åldern 9–12 år som gillar magi, monster och mystiska hemligheter. Här är kapitlen korta, cliffhangers många och det är nästan omöjligt att lägga boken ifrån sig.

En mörk augustinatt förändras allt för blyga Luna. Det börjar med ett märkligt hårstrå, men inom några minuter har hon förvandlats till en varulv – något hon aldrig kunnat ana. Att redan känna sig annorlunda i skolan är en sak. Men att också vara ett monster? Det gör inte saken lättare.

Och som om det inte vore nog dyker Idris upp – en ny kille i klassen som verkar veta mer än han borde om vad Luna är. Det visar sig snart att han också bär på en hemlighet.

Det jag gillar allra mest är hur Sanna Norlin lyckas få in både det övernaturliga och det högst mänskliga i sin berättelse. Det handlar om att vara annorlunda, om vänskap och mod, men också om att våga ta plats och stå upp för den man är. Och allt detta i ett tempo som aldrig saktar ner.

Det här är första delen i serien Monstermanifest – en mörk, magisk och nervkittlande berättelse med en huvudperson man vill följa hela vägen.

Barfota forever av Angeli Sjöström Hederberg

Det här är en bok om att våga – våga prata, våga vara den man är, våga möta andra men också en berättelse om mobbning.

Maja har varit med om något som gjort att hon nästan slutat prata. När hon och mamma flyttar till Stenberga för att börja om, är det inte så att allt plötsligt blir lätt. Skolan är ny, människorna också. Och Maja bär fortfarande på det där som skaver inuti. Men så kommer sommaren och med den ett hundläger. Där finns pratglada och energifulla Daria, som kanske kan bli en ny vän om Maja vågar släppa in henne. Men där finns också Isabelle. Den där typen som vet precis hur man gör för att trycka till någon, utan att det alltid märks.

Det är en berättelse att känna igen sig i. Jag tycker författaren lyckas bra med att beskriva både Majas känslor och situation. Det gör ont att läsa ibland, på det där sättet som känns sant. Man blir arg över hur hon blir behandlad, men också glad över de små stunder där något vänder.

Hundarna spelar en fin roll i historien. Inte som söta sidokaraktärer, utan som närvarande och förstående vänner. Trygga, lojala, alltid där. Vad är väl mer trofast än en hund?

Barfota Forever är en fin berättelse som rymmer mycket: ensamhet, vänskap, mod och tillhörighet. En berättelse för 9-12 åringarna som verkligen berör.

Sa du bonjour? av Jenny Clevström

Det är något alldeles särskilt med böcker som, precis som Sa du bonjour?, andas sommar, nybakat och nya möjligheter. Det är en varm, charmig och feelgoodig mellanålderspärla. Ett riktigt mysigt sommarlovs-äventyr.

Alba har planerat sin sommar minutiöst. Tillsammans med bästa vännen Yoko ska hon driva deras YouTube-kanal om bakning till nya höjder. De är redo. Det här är deras stora grej! Men så får Albas mamma ett författarstipendium och plötsligt står hela familjen med flyttväskorna i ett gammalt hus i Montmartre. Och inte ens ugnen fungerar.

Det är så lätt att känna igen sig i Alba och den där känslan av att vilja kontrollera, planera, förverkliga något, för att sedan kastas rakt in i det oförutsägbara. Jenny Clevström skildrar det hela med lätt hand och träffsäkerhet.

Och miljöerna - åhh! Paris är inte en glansig kuliss, utan underbart levande. Det är trånga lägenheter, gamla kullerstensgator, charmiga miljöer, historiska platser, ljuvliga caféer och fantastiska bakverk. Det är en bok som doftar Paris och gör att man faller pladask. Den väcker också lusten att baka.

Sa du bonjour? är fin, rolig och varm berättelse som får mig att vilja boka en enkelbiljett till Paris – och baka massor med gott förstås.