Vad ska man sätta i händerna på ett mellanstadiebarn som gillar spännande dystopiska berättelser? För mig är svaret enkelt: Stormbarn av Cecilia Lidbeck.
Det här är en mörk och skickligt berättad historia som känns kusligt trovärdig. En sådan där bok som stannar kvar och som man vill prata om efteråt.
Vi följer Elli och hennes hund Harry genom ett härjat landskap. Det tog faktiskt en liten stund innan jag förstod att Harry var en hund och jag tänker att Cecilia Lidbeck har gjort det helt medvetet.
Elli och Harry är på väg norrut, till staden där Ellis gammelfarbror bor. Familjen sagt att de skulle flytta dit om allt blev ännu värre, eftersom det sägs vara bättre där. Men nu är det bara Elli och Harry, eftersom mamma och pappa aldrig kom tillbaka efter den senaste stormen.
På vägen kämpar Elli ständigt för att hitta mat och drickbart vatten. Hon slår följe med en grupp barn som också blivit ensamma i kollapsen. Men vem kan man egentligen lita på när det är brist på allt?
Det som berörde mig mest är hur realistisk världen känns. Det känns som att det skulle kunna hända, precis som en bra dystopi ska få en att känna. Samhället har inte gått under helt, men inget fungerar som förr. Det är stora problem med bland annat strömmen och så kommer överraskande stormar och skyfall som förstör.
Stormbarn är en mörk men också väldigt mänsklig berättelse om överlevnad, tillit och vad barn tvingas bli när vuxenvärlden brister. En bok som skaver och berör och som jag varmt rekommenderar till läsare från cirka 10 år och uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar