Eva Salqvist lyckas med något som jag verkligen uppskattar i en bra rysare – hon ger nämligen bara små hintar av sanningen. Det gör att man som läsare inte kan sluta läsa, eftersom man bara måste få veta mer.
Beskrivningarna av miljön och karaktärerna, både genom Adrians inre dialog och hans upplevelser, är trovärdiga och lätta att känna igen sig i. Det är lätt att dras med i Adrians känslor och tankar och man känner verkligen med honom.
Redan tidigt byggs en obehaglig stämning upp – och den bibehålls genom hela boken. Läsaren får en hel del att fundera över, och även när man tror att man vet, finns något mer som lurar under ytan.
Loella är en riktigt otäck och välskriven berättelse som kryper under huden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar