Jag hade hört gott om boken innan jag läste den, men överraskades ändå av hur fängslad jag blev.
När man börjar läsa möts man av en huvudperson som lider av psykisk ohälsa, men med hopp om att det ska bli bättre nu under semestern på Lipari. Relationerna skaver dock, inte bara inom familjen, och man får en känsla av att katastrofen finns precis runt hörnet.
Samtidigt målar författaren upp det italienska i både landskap och måltider trollbindande.
Författaren hade mig fast från början till slutet. Nu ett par veckor senare så tänker jag fortfarande på berättelsen. Det var en läsupplevelse som gjorde intryck på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar