Med levande och fängslande karaktärer sveps jag iväg till en ö och ett gripande livsöde. Berättelsen förmedlar ön Åstol, så man både är där och längtar efter att få vara där. Det är med andra ord helt underbart beskrivet.
Jag följer med spänning konstnären Donna, som kommer till Åstol efter att hon fått en inbjudan till en begravning. Den pappa hon aldrig fått lära känna. Hennes liv kommer förändras.
Jag läser med lika stort engagemang om Majken som på slutet av 1960-talet blev förälskad i en fiskarson just på ön Åstol.
Det är en berättelse, som trots sina sorgliga delar, andas värme och ljus. En sådan som gör att man stänger boken och mår bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar