Det är i denna bok jag påminns om varför jag tycker att han är en svensk version av min älskade författare Stephen King. Detta menar jag på bästa sätt.
Han fångar 1980-talet så bra att det är ett nöje att läsa bara på grund av det. Alla dessa referenser som gör att jag både känner igen mig och faller som en fura. Alla viktiga detaljer som han trollar fram.
Men det är även hur han skriver om sjöjungfrun, som gör att det känns helt realistiskt och naturligt att hon existerar, men även hur obehagligt han gör det. Hur han gör något eget av henne. Det gör att det blir så mycket mer än bra.
Det enda jag egentligen vill säga är: Läs, läs, läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar