Det är också just att Bodil få berätta sin sida av hur det är att ha en pappa som Arto som gör att jag faller för boken. Hennes vardag skildras.
David Ärlemalms samhällsskildringar är trollbindande och gripande. Han skildrar en del av Sverige som finns och som många försöker blunda för och jag älskar honom för det. Bara för att man inte vill att det ska finnas, så kan man bara inte stänga ute det. Sättet han gör det på är engagerande men också så innerligt. Man bryr sig om personerna. När jag berättar om Arto och Bodil känns det som att de finns på riktigt och att det är människor jag känner. Det är Davids förtjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar