En vän för livet av Sofie Sarenbrant

Det här är nog den bästa berättelse jag läst av Sofie Sarenbrant.

Vad är det då som gör att jag tycker det?

Jo, först och främst känns det som att den är skriven ur hjärtat. Hon har lyckats beskriva det så bra ur huvudpersonens Mira perspektiv. Det sägs inte direkt ut vad Mira har, annat än att det ska göras en utredning, men det är fint att man får insikt i hur det kan kännas. Det handlar också om ensamhet, att vilja vara med och att passa in och allt det är träffande beskrivet.

Berättelse är gripande. Det är som sagt mycket som är svårt för Mira och hon möter på många hinder. Man hejar på henne. Ett tag vet man inte hur det ska gå. Då hejar man ännu mer på Mira.

Till sist så vill jag lyfta hur fint författaren skildrar livet i stallet. Hon skildrar det då att man kan se det framför sig. Har man inte satt sin fot i ett stall, så känns det som att man gjort det efter att ha läst boken. 

Jag tycker man definitivt ska sätta boken i handen på barn i åldern 9-12 år och inte bara de som är hästpersoner. Det finns så mycket som är värdefullt i berättelsen, så jag hoppas många barn hittar till den.