Kombinationen av småländsk landsbygd och en krypande och medryckande pusseldeckare är väldigt lyckad. Hjärtat ökar i tempo mer än en gång.
Det som också tilltalar mig är hur trovärdigt och övertygande det är skrivet. Jag är där med Alva när hon rensar i det gamla båtsmantorpet efter mammans död. Jag lär känna grannen Susanne och tycker hon är både trevlig och intressant. Sedan blir jag lika engagerad som Alva, när det framkommer att mamman inte dött en naturlig död. Vem kunde ha något emot henne? Jag känner även med Alva som förlorat sin mamma och kan leva mig in i hennes tankar. Och visst undrar jag också varför mamman aldrig har berättat om försvinnandet som ägde rum på 60-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar