Lycklig den som Dunne får

Går det annat än att älska böckerna om Dunne? Den fångar så bra rösten hos ett barn som går i tvåan. 

Jag tycker den passar bra som högläsningsbok. Då får man chansen att prata om det sorgliga i boken, döda föräldrar.

Vad gör man om ens allra bästa vän bor i en annan stad och de vuxna inte förmår ordna så att man får ses på lovet? Man får ordna något själv! 

Det är sportlov och Dunnes pappa åker till Rom utan att ta henne med sig. Dunne är lite ledsen för det, men hon vill hellre resa till Norrköping där Ella Frida, hennes bästa vän, bor numera. Dit längtar hon mer än någon annanstans. Tyvärr är det ingen som fattar det. I stället får hon vara hos mormor och morfar i Hjorthagen där hon börjar lovet med en liten ensam skidtur. Knappt har Dunne gett sig iväg förrän hon kommer på en sak: Ella Frida fyller år i början på sportlovet! Då måste hon ju ha en present! Dunne vet genast vad det ska bli. Snabbt skidar hon tillbaka. "Finns det någon som kan köra mig till Norrköping?" flämtar hon. Olyckligtvis går det inte den dagen, inte på några villkor kan mormor och morfar åka dit med henne. Men när mormor får höra om presenten som Dunne har tänkt ut, låter hon sig bevekas. "Tror du att du törs åka ensam?" frågar hon. "Vågar du det om jag sätter dig på tåget i Stockholm och Ella Fridas mamma hämtar dig på stationen i Norrköping?" Dunne sväljer. "Självklart", säger hon. Och Dunne ger sig ut på resa alldeles själv ...