Nämn inte de döda av Christina Wahldén

Christina Wahldén skildrar staden Darwin i Australien och ursprungsbefolkningen med bravur. Genom sin historia lyfter hon ursprungsbefolkningen position i samhället och deras svårigheter. Jag lär mig om den rasism som finns och de problem som uppstår eftersom man inte tar hänsyn till hur deras sätt att tänka och hur de gör. Överhuvudtaget så skildrar författaren ursprungsbefolkningen med lyhördhet, själ och hjärta och det är fantastiskt att få bli inbjuden till att förstå en annan kultur.

Så kommer vi till karaktärerna. Skildring av dessa är också lysande. Jag tar dom till mitt hjärta. Både den bufflige polisen Bluey, som man vill ta ett allvarssnack med, men som man ändå tycker så mycket om. Jag gillar att läsa om hans relation med wallabyungen Mango, som han bär runt i en tygpåse. Jess, som tillhör ursprungsbefolkningen men som står i två läger sedan hon blivit polis. Så godhjärtad och ömsint.

Det finns så mycket att tycka om med boken, att jag hade kunnat prata om den i evighet. Men det ska jag inte göra. Du ska få upptäcka själv också varför den är så bra. För mig tar den full pott i alla fall. 

Handling:  Greta lämnar Sverige för att bearbeta ett trauma och kommer till Darwin i norra Australien. Men det lugn hon söker uteblir när hon hittar en död kvinna på stranden. Kroppen är svårt sargad och går knappt att identifiera, men snart står det klart att kvinnan tillhörde ursprungsbefolkningen. Utredningen leds av den bufflige polisen Bluey och hans kollega Jess. Tillsammans följer de ledtrådar och spår i ett samhälle där man förhåller sig fritt till lagen och där människor behandlas långt ifrån lika. Regnperioden dröjer, luftfuktigheten är outhärdlig och brottsligheten i Darwin ökar. Det är bråttom att finna svaren. Vad hände egentligen kvinnan på stranden? Rör det sig om en krokodilattack, som alla först tror, eller finns det mörka motiv bakom hennes död?

Betyg: 5 av 5

Förlag: Forum

ISBN: