Jag har läst en ungdomsroman, som jag varmt kan rekommendera. Författaren skildrar på ett fint sätt att det är inte lätt att göra kloka val. Hon lyckas balansera huvudpersonernas misslyckanden eller mindre bra val, så att läsaren inte blir irriterad, utan man hoppas att det ska ordna sig. Det är lätt att känna igen sig.
Jag tycker genuint om alla tre huvudpersonerna och kände med dom. ”So fucking feelgood” är en nyanserad berättelse, som verkligen slog an något inom mig.
Handling. Siri är besatt av tanken på namn och deras betydelser. Hennes eget betyder "vacker, skön", men det passar rätt dåligt in på henne - hon är snarare ful och obekväm, tycker hon. Det mest intressanta med henne är väl den där Hemligheten hon har, men den är så hemlig att ingen människa i hela världen får veta om den. Och då är den ju en klen tröst i tråkigheten.
Måns älskar att skejta. Det är bara då han känner att det är han själv som bestämmer. Annars är det morsorna, småsyrrorna, flickvännen, lärarna... Hur kan det vara så, att livet ser sådär förutbestämt ut när man bara är 16 år? Ska verkligen resten av världen vara de som bestämmer hur framtiden ska bli?
På en gymnasieskola i Malmö träffas tre ganska omaka tonåringar, vars vänskap ska komma att rasa murar, klippa band och släppa lös alla instängda känslor de burit runt på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar