Jag skäms faktiskt när jag säger att jag inte förstår storheten i Lars Tunbjörks foton. Kanske är det att jag har svårt just nu med saker som är för dystra och hans foton är dystra på det sätt att de visar baksidan och fulheten i samhället.
Jag har några foton som jag tycker om i boken. Fotot på Stina Ekblad och Sven Nykvist samt kvinnan med vakterna och mannen med geten skulle jag kunna titta länge på. Den lille pojken i poolen som ser ut över naturen och mannen i cowboyutstyrsel funkar också. Kvinnan i hårrullar och paret i poolen tycker jag också om.
Men i övrigt mår jag illa, känner ett obehag av att titta på hans foton. Jag blir så nedstämd. Jag tycker det är synd, men jag kan verkligen inte titta på de andra av hans foton, mer än en hastig blick. Det går bara inte. Däremot tyckte jag om att läsa texterna om honom. Det var fint. Av att läsa dom har jag förstått att det finns en humor i bilderna som jag missar.
Min svårighet med Lars Tunbjörks foton gör att det är svårt för mig att bedöma hur bra boken är. Eller kanske är det ett mått på att boken är bra, just det att jag reagerar så oerhört starkt. Boken är nominerad till Augustpriset i år, så jag inser att det är något jag missar och det gör mig ledsen.
Vad tycker du om Lars Tunbjörks foton och vad tycker du om boken?
Titel: Lars Tunbjörk - retrospektiv
Författare: Lars Tunbjörk
Antal sidor: 304
Förlag: Max Ström
Utgivningsår: 2018
ISBN: 9789171264398
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar