Jag ljuger ibland av Alice Feeney

Det är inte ofta man vill läsa en bok igen direkt man stängt den. Men så blev det med Jag ljuger ibland. De där sista sidorna gav pusselbitar, som gjorde att jag skulle vilja veta hur jag skulle tolka allt om jag läser boken igen. 

Det är helt fascinerande med en berättelse, där man under läsningen inte vet vad som är sant eller inte och vad det ska leda till. Det är en briljant början, som väcker både nyfikenhet och osäkerhet. Vad är sant och hur avgör jag det?

Handling: Amber vaknar upp och vet inte var hon är. Hon kan inte prata med någon och kan inte röra sig. Snart förstår hon att hon är på sjukhus och ligger i koma. Hon kommer inte ihåg vad som hände, men har känslan av att det inte var en olycka. Men vad var det som hände? Vem kan hon lita på?

Berättelsen växlar mellan dåtid och nutid. Nutid handlar om när Amber ligger i koma och hör alla runt omkring sig. Dåtid är från tiden som barn och tiden innan olyckan. Hela tiden läggs pusselbitar till i historien och bilden ändras. Ibland ändras allt totalt. Fast samtidigt så vet man ju inte vad som stämmer eller inte. 

Jag ljuger ibland är en bladvändare som sätter myror i huvudet på läsaren.

Betyg: +4 av 5

-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Jag ljuger ibland
Originaltitel: Sometimes I Lie
Författare: Alice Feeney
Antal sidor: 310
Förlag: Printz Publishing 
Utgivningsår: 2018
ISBN: 9789177710707
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, 

cdon