De tysta stegen bakom avJonna Bjornstjerna

Jsg älskar en bra inledning och denna bjuder på den bästa. Så här börjar De tysta stegen bakom:

”Tror du på spöken?

MÅNGA SVARAR NOG nej på den frågan. Är du en av dem? Tycker du kanske det är lika fånigt att tro på spöken som att tro på tomten eller älvor i trädgården?

Eller säger du bara att du inte tror på spöken fastän du egentligen gör det, innerst inne. Inte när du sitter och skojar med dina vänner på skolgården kanske, men sedan. På kvällen. När du ligger i mörkret och ska sova. Visst ät det inte lika lätt att mota bort rädslan då. Man kan ju aldrig vara riktigt säker. Och ser det inte ut som att det faktiskt står någon där bort i hörnet?”

Efter den inledningen är jag ohjälpligt fast. Min sambo hade fått bända bort boken ur mina händer. Mins döende händer. Likadant hade det varit när jag var 10 år. Lika ohjälpligt fast kommer mina elever bli. Jag känner det in i benen. Faktum är att jag är lite avundsjuk på att de snart får läsa den första gången. Som barn. Fast mest av allt är jag glad. De har en fantastisk upplevelse framför sig. Det är en magisk berättelse, ni vet en sådan där det känns som allt är möjligt.

Betyg: +4 av 5

-~-~-~-~~-~~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: De tysta stegen bakom
Författare: Jonna Björnstjerna
Antal sidor: 299
Förlag: BonnierCarlsen
Utgivningsår: 2015
ISBN:
Finns t ex hos: Adlibris, Bokus, cdon

cdon