Jag kan inte låta bli att bli barnsligt förtjust i bilderboken Siri och snömannen. Dels gillar jag bilderna supermycket. Tilltalande bilder är riktigt viktigt för mig, när jag läser bilderböcker. Minerna hos både djuren och barnen är obetalbara. Så har boken det där igenkännandets glädje, t ex vem har inte haft en förälder som inte har tid att göra det som man själv vill just nu? Sedan sist men absolut inte minst så genomsyras berättelsen av en sån härlig humor.
När jag kom på att jag inte hade läst Synd, utan den låg oläst i min bokhög blev jag så glad. För jag var så sugen på en sån här typ av bok. När jag började läsa blev jag inte heller besviken. Det var PRECIS en sådan bok som jag behövde läsa. Kärlek, sex och spänning i en skön blandning. En sån där läsning som passar en trist, mörk novemberdag då humöret är nere.
Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson och Eva Lindström blev årets Svenska Barn-och ungdomsbok. Jag har själv inte läst den, men är definitivt nyfiken på den. Så här står det om den:
Vanmakt är spännande på det där sättet att man vill veta lösningen. Jag pendlar mellan vad jag tror som pågår och Thomas Eriksson lyckas hålla mig pendlande. Ända in i slutet. Det gillar jag. Så är jag fortfarande väldigt förtjust i pratet om olika personligheter baserat på färger, precis som när jag läste del 2 om Alex King (Illdåd).
