Equinox av Michael White

Jag gillar idén (jag fascineras av berättelser om hemliga sällskap, magi, alkemi och liknande), men språket var inte så bra + att den var ojämn. Härligt med faktadelen som kom sist.

I Oxford börjar märkliga saker hända. Unga kvinnor mördas och vissa av deras organ blir borttagna. I stället lämnas ett mynt med antikt utseende på platsen. Polisfotografen Philip och kriminaljournalisten Laura börjar forska och märker snart att det handlar om alkemi och astrologi: Det verkar också som det finns ett hemligt sällskap ända från Isaac Newtons tid.

Betyg: 3 av 5
-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-

Titel: Equinox

Författare: Michael White

Antal sidor: 321

Förlag: Bra böcker

ISBN: 978-91-7002-417-7

...och himlen var oskyldigt blå av Charlotta Ölander

På tal om böcker som får tårarna att rinna... Jag läste "...och himlen var oskyldigt blå". Jag grät mest hela tiden. Jag grät när jag tänkte på alla som förlorat en anhörig. Jag grät för att vår familj hade tur i oturen... min lillebror och tjej klarade sig bland annat för att de försov sig när de var på Phi phi island. Jag grät när människor i boken var generösa och osjälviska. Jag grät när Charlotta hörde av sig till sin familj. Jag grät när jag tänkte på att man aldrig vet vad framtiden bär med sig för sina barn. Kort sagt... Jag GRÄT! Jag undrar om det finns någon som klarar av att läsa denna bok utan att åtminstone känna tårarna bränna i ögonen.

Trots att jag grät och grät när jag läste denna bok är det en historia som är sakligt skriven. Det är inget sementalt slisk, utan en rättfram berättelse för hur det var för dem och många andra drabbade där.

Betyg: -5 av 5

-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: ...och himlen var oskyldigt blå

Författare: Charlotta Ölander
Antal sidor: 251
Förlag: Bokförlaget Langenskiöld
ISBN: 91-975718-2-2

Dagens fundering - Böcker som gör att man gråter

Jag kan gråta inombords när jag läser böcker, men det är sällan som jag gråter så tårarna rinner. Men ibland händer det och jag sitter där med tårarna droppandes. Då spelar det ingen roll om jag är ensam eller om jag sitter i en folksamling och läser. Kommer tårarna så går dessa inte att stoppa. Vet inte varför jag gråter bara inombords när jag läser en del böcker och tårarna rinner när jag läser andra. För det finns många sorgliga böcker som jag inte gråtit med tårar till, som jag tycker att jag lika gärna kunde ha gjort. Så finns det böcker som kanske är mindre sorgliga, men som lockar fram tårarna i alla fall. Berör dessa böcker mig på ett djupare plan? Eller läser jag dem vid en tidpunkt då jag är extra känslig? Kanske har jag ett behov att gråta just då? Så kan jag samtidigt inte låta bli att fundera över om gråten inombords är lika mycket värd som gråten som syns.

Gråter ni så tårarna rinner? Vilka böcker är det i så fall som lockat er till tårar?

Några av böckerna som fått mig att gråta är: Evelina ska minna om mig, Ro utan åror, Är det någon där?, Dotter önskas, P.S. Jag älskar dig, Godnatt mister Tom,

Det stulna barnet av Keith Donohue

Saga blandas med verklighet. Spännande, vemodig och annorlunda bok om en bortbyting som tar ett barns plats. Den sjuårige Henry Day rymmer hemifrån och tillfångatagen av ett gäng vättar/bortbytingar. De tar med honom och gör honom till en av de sina och han får leva med dessa. En bortbyting tar över Henrys plats och liv. Man får följa de två i vartannat kapitel.

Betyg: 4 av 5

-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-

Titel: Det stulna barnet

Författare: Keith Donohue

Antal sidor: 366

Förlag: Albert Bonnier förlag

ISBN: 978-91-0-010983-7

Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson

Jag tycker att Åsas böcker bara blir bättre och bättre. Det är något speciellt med hennes böcker. Jag funderade när jag läste om det är för att jag kommer norröver och en del av mig alltid längtar tillbaka, som gör att jag tilltalas så starkt av hennes böcker. Jag ser det välbekanta landskapet framför mina ögon och känner mig hemma!

Wilma och Simon åker till en sjö mitt i vintern för att göra ett vinterdyk. De har lodat efter ett gammalt flygplan som de tror ska finnas där. De skulle helst ha dykt på sommaren, men vill inte att uppmärksamheten ska dras till dem och vad som finns i sjön. De dyker ner och hittar planet. Simon dyker in i det och Wilma väntar. Efter en liten stund märker hon att linan som de fäst i ett träkryss i vaken är slapp. Träkrysset har lossnat. Hon simmar upp till vaken, men någon har lagt en grön dörr där!!!

Betyg: +4 av 5
-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Till dess din vrede upphör
Författare: Åsa Larsson
Antal sidor: 327
Förlag: Albert Bonnier förlag
ISBN: 978-91-0-01-1823-5

Mänsklig krocket av Kate Atkinson

Ja, hur ska man beskriva den här boken? Det handlar om Isobel som berättar historien om sitt liv. Om sin mamma som försvann när hon var liten. Hennes pappa med, fast han kom tillbaka efter flera år. Det handlar om Isobels familj och vänner. Boken hoppar mellan nutid och dåtid och jag tycker om det! Jag tycker även om att det hoppar mellan verklighet och fantasi! Jag kommer definitivt att läsa fler böcker av denna författare!

Betyg: 4 av 5
-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-
Titel: Mänsklig krocket
Författare: Kate Atkinson
Antal sidor: 325
Förlag: Månpocket
ISBN: 91-7643-467-2

Vikten av vatten av Anita Shreve

Jag var inte så förtjust i boken, men läste ändå vidare. Jag tyckte att de delar som handlade om dåtiden var trista och skumläste dem snabbt. Snart hade jag läst hela boken och konstaterade att jag hade nog kunnat vara utan denna bok. Kanske läste jag boken vid fel tillfälle, kanske det inte spelar någon roll när jag hade läst den.

Betyg: 2 av 5

-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-~-

Titel: Vikten av vatten

Författare: Anita Shreve

Antal sidor: 267

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN:91-46-17454-0